Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

1/29

Den här artikeln ingår för dig som är kund.

Vildmark för nybörjare

27 etapper från Lindome i söder till Strömstad i norr. 37 mil lång sträcker sig Bohusleden som en sömnig muskel längs med västkusten. För den ovane vandraren finns det gott om möjligheter för en slow start.

Vid Skatås motionscentral knyter vi skosnörena, tar en klunk vatten och sätter av. Bohusledens tredje etapp ligger framför oss, en knapp mils vandring för att nå slutdestinationen vid Kåsjön. Vädret är perfekt; sol bakom moln och en loj vind som susar mellan träden.

Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

Till en början följer leden motionsspåren från Skatås, förbi solbadarna vid Härlanda tjärn och upp mot mer obanad mark. Här har vi sällskap av en strid ström av motionärer, barnvagnar och hundägare. Efter någon kilometer glesnar antalet ansikten i takt med att trädstammarna tätnar.

Fikapaus med "gött läge"

Hela vägen från Skatås till Kåsjön följs Bohusleden av den maratonlånga Vildmarksleden. Bitvis är det stenigt och lerigt av cykelspår, men merparten av stigarna är torra och fina och funkar för gammal som ung. Stundtals dyker elljusspåren upp igen.

Vildmarkskänslan kommer och går med spåren efter civilisationen och staden känns aldrig långt borta. Vi tacklar den lilla motbacken upp på Getryggen och belönas med utsikt över gröna kullar, granskog och delar av Göteborgs skyline långt borta. Vid vindskyddet med den talande skylten "Gött läge" sitter det fint med en kopp kaffe och en kanelgiffel.

Halva sträckan förflyter utan en människa i sikte. De där vandrarna med ryggsäck och käpp som vi har hört talas om ryktesvägen, de som tydligen brukar flockas här under sommarmånaderna, lyser med sin frånvaro. Även om vildmarkskänslan inte riktigt vill infinna sig, finns det något magiskt med att befinna sig mitt i ett av Sveriges mest tätbefolkade områden och ändå under långa stunder vara helt ensam. 

"Hundarna älskar det"

Strax efter fikapausen når vi den sägenomspunna Blacktjärn, en liten svart sjö med näckrosor som ska vara begåvad med ovanligt bra akustik. Testar ett vårskrik, och visst ekar det över nejden. Här är vi nära Sävedalen och flera stora bostadsområden. Längs med motionsspåret kommer Monika Walther promenerande med hundarna Donna och Charlie. En pinne viner genom luften, och vips hundsimmar Donna långt ute i tjärnen.

– Det är verkligen fint att bo så nära naturen och hundarna älskar det. Här finns så många olika stigar. Man kan ta en ny varje gång och ändå alltid hamna rätt, säger Monika Walther.

Vi väljer ändå att hålla oss till de orangea markeringar som symboliserar just Bohusleden. Det riktigt fina börjar strax efter Blacktjärn när vi rör oss inåt naturreservatet Knipeflågsbergen, en vidsträckt urbergsplatå som gränsar till Delsjöområdet. Här tätnar skogen, trädkronorna skyddar oss från solen och det enda som hörs är fågelkvitter. Därför hajar vi till lite när en kvist bryts och ögat uppfattar en rörelse inne i skogen. Här uppe kan man stöta på både älg, rådjur, räv och grävling. Men den här gången är det i stället tioåriga golden retriever-tiken Tessie som är ute och spårar frysta köttbullar tillsammans med labradorkompisen Bagger. Någon meter in bland snåren sitter Margareta Zettergren och Margareta Norberg, boende i Sävedalen, och dricker kaffe ur rosa plastmuggar på en tjock trädstam.

– Det här är vår stock. Här sitter vi flera dagar i veckan, säger Margareta Norberg och ler.

Folktomma skogar

De är ofta ute i skogen med hundarna och är eniga om områdets förträfflighet.

– Det är så otroligt fint här uppe och ändå är man helt ensam. Det är lite synd. Fler borde upptäcka de här skogarna, säger Margareta Zettergren.

Vandringen går vidare i kuperad terräng. Djurlivet begränsar sig just den här dagen till en skygg groda, en ullig larv som steker i solen, och några röda trollsländor som hänger fast i varandra i vad som ser ut som en svårbalanserad parningsakt.

Den avslutande biten innan vi når slutmålet går längs ett elljusspår, förbi ett elkraftverk och ut på en asfalterad väg. Här är alla spår av vildmarkskänsla long gone, men det gör inte så mycket. Fötterna skaver, ryggsäcken tynger och Kåsjön hägrar. Plötsligt dyker två cyklister upp bakom oss. Det är Per Eriksson och Jon Hofmann som cyklat samma väg som vi gått från Skatås. Och de har minsann stött på två vandrare med både ryggsäck och käpp, men för flera kilometer sedan.

Avsluta med ett dopp

– Det här är min första skogstur på tre år. Annars cyklar jag mest på landsväg, men det är otroligt fint här. Det är fint att fortsätta på Bohusleden bort mot Jonsered också, säger Jon Hoffman.

För den som har energi kvar går det att klara av även nästa etapp under samma dag; de nio kilometerna från Kåsjön till Jonsered. Då bjuder leden på bra fågelspaning vid sjön Maderna och vid en liten avstickare även på laxfiske i Säveån.

Förr oss börjar vandringsäventyret närma sig sitt slut. Skoskavet gör sig påmint, och vid Kåsjöns roströda strand tar vi av oss skor och strumpor och låter fötterna svalkas i mjukt vatten. Ett perfekt avslut på en alldeles lagom vildmarksupplevelse.

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.