Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer

Ingen prenumeration
  • Mitt GP
  • Korsord
  • Erbjudanden
  • Logga ut
1/2

”Vi måste köra barnen till skolan”

Sedan Tommys barn utsattes för ungdomsgänget i Majorna vågar de inte gå till och från skolan själva. Ändå har problemen bara blivit värre.

Ända sedan Tommy flyttade till Majorna hösten 2015 har hans familjs vardag präglats av det fåtal ungdomar som sprider oro i området. Både han och hans barn har drabbats av gänget, bland annat genom hot utanför deras bostad.
– Vi fick rätt omgående höra talas om gänget när vi flyttade hit. Men jag är uppvuxen i stan själv och jag vet att typen finns i alla områden, killar som är lite halvstökiga och snattar på Konsum. Så jag reflekterade inte över hur allvarligt det var förrän mina egna barn blev drabbade, säger han.
Nu har Tommys egen familj varit relativt förskonad under en längre period, men rädslan har följt hans barn och sitter i ryggraden. De bor 500 meter från sin skola, men vågar inte gå dit eller hem själva.
– Vi måste köra barnen till och från skolan och alla aktiviteter de ska på, oavsett när de börjar eller slutar. De kan inte gå själva i sitt område, säger Tommy.

Vågar inte polisanmäla
Trots att många varnat och anmält har problemen snarare förvärrats. Tommy började kontakta föräldrar till andra drabbade, för att få fram och lämna vidare så mycket information som möjligt i ett steg att få bort gänget från gatorna.
– Genom detta har jag kontakt med ett 30-tal föräldrar vars barn har utsatts, eller har bekanta som blivit drabbade av dem. Många vågar varken polisanmäla eller ställa upp och prata om det högt, i rädsla för att deras barn ska råka illa ut eftersom gänget hotat och bötat barn som har anmält, säger Tommy.
Han har också haft kontinuerlig kontakt med polisen i Majorna och Linné, som han tycker gjort ett fantastiskt jobb under förutsättningarna.
– Polisen är också förtvivlade över situationen och har belyst problemen för sociala myndigheter sedan flera år tillbaka och ändå har inget hänt, menar han.

Stoppar hos Socialtjänsten
Socialtjänsten upplever han tvärtom som direkt ovillig att samarbeta, trots att han och många föräldrar kontaktat dem flertalet gånger under åren, i oro för sina barn.
– Både vi och polisen lämnar över ärenden och polisanmälningar till de sociala myndigheterna, men där tar det stopp. Jag har haft otaliga samtal med dem på telefon, men de är inte intresserade, hänvisar bara till sekretess och lyssnar inte på oss som är drabbade. Jag förstår varför sekretessen finns, men i detta fallet fungerar den bara åt ett håll – den skyddar brottsutövarna, samtidigt som offren inte har något skyddsnät alls.

"Kan inte leva såhär"
Tommy beskriver en oro över hur man agerar från myndighetshåll, att han trots att han har kämpat inte fått förklarat varför ingen gör något åt situationen.
– Jag har till och med fått rådet från polisen att överväga att flytta härifrån. Allvarligt talat. Det finns inte på min världskarta. Men jag kan ärligt säga att jag inte vet vad jag ska göra snart, för vi kan inte leva under de här formerna heller, där barnen inte vågar gå ut och leka på gården ens.

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.