Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Ultrafilter i Lackarebäcks vattenverk.

Den här artikeln ingår för dig som är kund.

Vattenverket rustar inför framtiden

Genom att sila bort smittobärare ur dricksvattnet i stället för att försöka döda dem rustar Göteborgs stad för framtiden. Nordens största ultrafilteranläggning finns i Lackarebäck.

Hösten 2010 slapp en parasit lös i dricksvattnet i Östersund. Under nästan tre månader tvingades invånarna koka sitt vatten och nästan 30 000 människor uppskattas ha blivit infekterade – med diarréer, illamående och feber som följd.

Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

När det hände var ultrafilterprojektet i Lackarebäck redan långt gånget. Göteborgs stad började utreda frågan runt millennieskiftet, några år efter att den amerikanska staden Milwaukee drabbats av samma smitta. En fjärdedel av invånarna i staden infekterades och drygt hundra personer dog.
– Det är inte så att våra vatten är fulla av parasiter som vi måste sila bort, men vi ville förstärka beredskapen, säger Helena Almqvist, som har lett projektet Ultrafilter i Lackarebäck.

 

Göteborgarnas dricksvatten kommer från Göta Älv, via vattenverken i Lackarebäck och Alelyckan. Helena Almqvist berättar att man redan i dag kan se upptäcka skadliga mikroorganismer, både virus och parasiter, i älven efter kraftiga regnfall och snösmältning.

Kommande klimatförändringar väntas föra med sig fler och ännu kraftigare skyfall, plus stigande vattennivåer. Sammantaget riskerar det att försämra vattenkvalitén i det så kallade råvattnet – vattnet som vattenverken tar ut och gör till dricksvatten.

 

Lackarebäcks vattenverk är från 1968. Som andra äldre vattenverk byggdes det i en tid när bakterierna var det största hotet. Kloret som används för att döda bakterier förslår dock inte mot det mer nyupptäckta hotet från parasiter. Parasiterna har också en större förmåga att även i mycket små mängder skapa stor skada.

Det finns effektiva sätt att ta död även på parasiter. Ett exempel är UV-ljus, en metod som har installerats i Alelyckan i väntan på att ultrafilter ska vara installerat cirka 2025. Men Göteborgs stad har medvetet valt att sila i stället för att döda.
– Det är en mycket större risk att parasiter och andra mikroorganismer utvecklar en tålighet inför det de utsätts för än att de utvecklas och blir mindre så att de slipper igenom filtret.

 

20-25 nanometer. Så stora är hålen i ultrafiltret. I kort består filtret av en mängd större rör, fyllda med drygt 10 000 tunna, närmast spagettiliknande, plastslangar vars väggar är perforerade med dessa mikroskopiska hål. Vattnet pressas in i slangarna och smiter ut genom hålen där det fångas upp i det stora röret. Kvar på insidan av slangarna sitter diverse partiklar och kanske emellanåt en och annan parasit.
– Virusen, som också är väldigt små, försvinner på köpet, säger Helena Almqvist.
Teknologin är utvecklad för att rena en begränsad vattenmängd om och om igen.
Investeringen i det nya ultrafiltret har kostat Göteborgs stad 400 miljoner kronor. Det är den största i vattenverkets historia och har gjorts parallellt med en utbyggnad av kapaciteten.

 

Ultrafiltret har ställts mot den billigare UV-ljus-metoden, men den föll bort av flera skäl. Dels på grund av de redan beskrivna fördelarna med att sila istället för att döda, dels för att UV-ljus riskerar att fungera sämre om vattnet är grumligt.
– Våra samhällsekonomiska analyser har också visat att det är mer lönsamt att investera i ett nytt filter än att ta ett enda sjukdomsutbrott av typen som inträffade i Östersund, säger Claes Wångsell, som är dricksvattensproduktionschef i Göteborg.
Anläggningen i Lackarebäck invigdes i slutet av mars, med tårta och – ja vatten förstås.

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.