Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Vad har främlingar på vagnen gemensamt?

Kollektivtrafiken är något som förenar göteborgarna. Vi samlas på trånga spårvagnar och bussar för att ta oss till olika platser i stan och älskar att klaga på när något inte funkar som det ska. Men i övrigt brukar man mest ignorera främlingen som sitter bredvid en. GP begav sig ut för att få främlingar att prata med varandra i kollektivtrafiken.

Britt-Mari Thorn, 71 och Tuula Varjola, 55

På linje 7 mot Bergsjön, vid Wavrinskys plats.
Britt-Mari Thorn och Tuula Varjola är båda på väg mot Centralstationen. De sitter bredvid varandra men känner inte varandra. Men vad kan de ha gemensamt?
– Vi är ju båda lite äldre. Och vi är kvinnor. Vi är två damer, försöker Britt-Mari Thorn men det visar sig att det skiljer hela 14 år mellan dem.
Jakten på likheter går vidare och de börjar diskutera arbete.
– Jag jobbar med kundtjänst, säger Tuula Varjola men inte heller där träffar de riktigt rätt.
Britt-Mari Thorn är pensionär, men har tidigare arbetat som förskolelärare.
– Men båda våra yrken kräver ju att vi är utåtriktade människor. Så det måste vi ha gemensamt. Att man måste vara glad och positiv, säger Britt-Mari Thorn.
Och mycket riktigt verkar de två främlingarna på linje 7 mot Bergsjön hittat en gemensam nämnare.
– Ja, jag tycker väldigt mycket om att prata med människor, säger Tuula Varjola.
Är vi för dåliga i Göteborg med att prata med varandra på spårvagnen?
– Jag bor inte i stan så jag åker inte kollektivt så ofta. Men jag får uppfattningen av att man inte alltid har tid att prata på spårvagnen. Kommer man från jobbet kan det ju vara rätt skönt att bara sjunka ner i stolen och tänka på sitt, säger Britt-Mari Thorn.

Calle Andersson, 29 och Rigmor Strömberg, 73

På spårvagnslinje 3, Stigbergstorget
Vagnen masar sig upp för Stigbergsliden mot Majorna. På vagnen sitter Rigmor Strömberg bredvid Calle Andersson och försöker hitta en gemensamma nämnare.
– Kanske att vi tänker samma kring politik, säger Rigmor Strömberg.
Han kontrar med att de kanske båda arbetar med människor.
– Nja, jag är pensionär, så jag är fri från jobb numera, säger hon.
Och här är de något på spåret. Det visar sig att hon mycket riktigt jobbat med människor innan hon gick i pension – som förskolelärare.
– Jag är precis färdigutbildad förskolelärare, säger Calle Andersson med viss förvåning i rösten.
Rigmor Strömberg skrattar till.
– Oj oj. Det där är ju helt enormt, vilket sammanträffande, säger hon.
Borde man prata mer med varandra i kollektivtrafiken?
– Ja, det tycker jag absolut. Man kanske ska börja med att inte alltid ha hörlurarna inpluggade när man sitter på vagnen, säger hon.

Josefine Eklöv, 33 och Jill Brant, 56

På spårvagnslinje 13, Nordstan
En kokande spårvagn har precis lämnat hållplatsen på väg mot Sveriges sjätte största ö när Josefine Eklöv och Jill Brant ger sig i kast med att försöka hitta likheter.
– Vi kanske båda jobbar på kontor, säger Jill Brant som arbetar som sekreterare.
Men Josefine Eklöv jobbar på förskola.
– Jag tror man lätt kan ha fördomar på grund av hur man är klädd exempelvis, säger hon.
I stället kommer de in på varandras olikheter.
– Ja men du är ju yngre och jag är äldre. Sedan är jag förälder, och det kanske inte du är?, säger Jill Brant till Josefine Eklöv.
– Precis, det stämmer, svarar hon.
Men till slut slår det dem. Visst har de en likhet och den har funnits där hela tiden.
– Vi bor ju båda på Hisingen, säger Josefine Eklöv.
Är det ett problem att vi inte pratar så mycket på kollektivtrafiken i Göteborg?
– Det är nog olika det där. Men överlag tycker jag att man är för dålig på att prata med människor. Man gömmer sig lite, säger Josefine Eklöv.
– Ja, mobilen är ju väldigt tacksam att använda, säger Jill Brant strax innan hon går av vid Hjalmar Brantingsplatsen.

Martin Gustafsson och Carl-Johan Andersson

Spårvagnslinje 11, Gamlestadstorget
Carl-Johan Andersson sitter och läser sin bok. Bredvid sitter Martin Gustafsson och lyssnar musik. Båda är på väg mot Kviberg men de känner inte varandra. Nu tittar de på varandra och försöker tänka snabbt.
– Vi har ju båda glasögon. Och vi är båda män, säger Carl-Johan Andersson.
Martin Gustafsson erkänner att han inte funderat särskilt mycket över sin stolsgranne på spårvagnen. Men han hade noterat Carl-Johan Anderssons bok.
– Jag antar att du läser mycket. Men sedan kanske du gillar musik också, säger han.
Något som Carl-Johan Andersson kan bekräfta.
Borde man bli bättre att prata med varandra på spårvagnen?
– Det borde man säkert. Men det beror lite på vilken typ av person man är. Nu är jag exempelvis på väg till jobbet. Då är det en frizon för mig på vagnen. Så jag har väl egentligen inget behov av att snacka på vagnen då, säger Martin Gustafsson.
Carl-Johan Andersson håller med men han tror också att det kan vara kulturellt betingat. Samtidigt tror båda att fördomen om de tysta svenskarna kan vara överdriven.
– Det ser nog någorlunda likt ut i övriga världen, säger Carl-Johan Andersson.

Voje Sambar, 29 och Mats Renerius, 58

Linje 7 vid Gamlestads torg
De sitter på linje 7 och att få igång samtalet är inte svårt. Mats Renerius tror inte att han har speciellt mycket likheter med 29-åringen bredvid.
– Vi borde båda gilla musik, eftersom vi båda hade hörlurar på oss innan, säger han.
Men det är inte musik som strömmar ut genom Voje Sambars hörlurar utan en podcast. Samtidigt noterade han att Mats Renerius tycktes läsa en del, baserat på läsplattan han höll i handen.
– Ja, jag läser mycket på min Kindle, säger han.
Det visar sig att Voje Sambar har en exakt likadan läsplatta. Och båda är väldigt nöjda med den.
– Ja det är det bästa köpet jag har gjort, säger Mats Renerius.
Att folk inte pratar så mycket med varandra i kollektivtrafiken tror han beror på att människor i dag är mer fokuserade på sig själva.
– Sen kan man ju se det som en tragisk utveckling, men jag vet inte om man skulle kalla det ett problem, säger han.
Att det ska vara särskilt svenskt eller göteborgskt att inte prata i kollektivtrafiken tror han inte på. Även när Mats Renerius varit och rest i bland annat Bryssel ser han liknande tendenser.
– Jag tror kanske ändå att människor är lite mer snälla i Göteborg jämfört med i andra städer, säger Voje Sambar.

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.