Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.Nyheter med närvärde

Den här artikeln ingår för dig som är kund.

Vad är en "ensamkommande"?

I veckan nådde Miljöpartiet och Socialdemokraterna en överenskommelse om att de som numera kallas "ensamkommande" från Afghanistan skall få möjlighet att stanna i Sverige. Kritikerna menar att afghanerna saknar asylskäl och att orättvisan är stor om det ges fördelar till en grupp medan andra med större skyddsbehov inte får uppehållstillstånd.

De som stödjer förslaget menar att de asylsökande har fått uthärda orimliga handläggningstider och att Afghanistan inte är säkert, trots att Migrationsverkets bedömning säger motsatsen om flera delar av landet.

Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

Jag följer debatten med intresse, men kan inte sluta fundera på uttrycket ”ensamkommande”. För några år sedan pratade alla om ”ensamkommande barn”. Sedan uppdagades fall efter fall där personer ljugit om sin ålder, vilket exempelvis framkom i ärenden rörande grova sexualbrott, enligt bland annat SVT:s Uppdrag granskning.

När Sveriges Radio granskade fenomenet förra året vittnade tjänstemän i flera svenska kommuner om att vuxna asylsökande, som ljugit om åldern, var placerade bland riktiga barn på skolor och HVB-hem.

– Vi har haft någon som var gråhårig, det är uppenbart kan jag säga. De är äldre än personalen vissa och jag ser framförallt en risk gentemot de små, sa Irene Sandqvist, enhetschef på Socialförvaltningen i Helsingborg, i Sveriges Radio 8/6-2016.

Vad gäller medicinska åldersbedömningar är metoden som Sverige använder omdebatterad. Rättsmedicinalverket som utför analyserna menar dock att metoden är tillförlitlig. Hittills har deras undersökningar visat att ungefär 6600 asylsökande uppgivit en felaktig ålder och i själva verket är vuxna.

Ju mer information som framkommit om de asylsökande från Afghanistan, desto svårare har det blivit med benämningen på dem. Uttrycket ”ensamkommande barn” har med tiden bytts ut mot ”ensamkommande ungdomar”. Numera kan inte ens de mest naiva debattörer längre hävda att det är en myt att många vuxna har utgett sig för att vara barn. Förvirringen verkar hos vissa således blivit total, och kanske är det därför som många numera kallar de asylsökande från Afghanistan kort och gott för ”ensamkommande”.

När nyheten kom i veckan om afghanernas framtid använde många politiker och journalister endast denna svävande benämning. Jag undrar vad definitionen av en ”ensamkommande” är? Går det att vara ”ensamkommande” om man är 20, 25 eller 30 år?

Enligt Miljöpartiets språkrör Gustav Fridolin skall de nya reglerna gälla alla afghaner som registrerades som barn när de kom till Sverige. I praktiken ges då möjlighet till permanent uppehållstillstånd även för de som ljugit om sin ålder. Det vill säga de som i själva verket är ensamkommande vuxna.

Det går att säga mycket om den här situationen, men klarspråk har i vart fall inte varit något som präglat debatten om de asylsökande från Afghanistan.

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.