Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

"Värst är att se helt utsvultna barn"

Det allra värsta är att se utsvultna barn på väg att dö. Det tycker Lotta Sylwander, chef för Unicefs Vietnamkontor.

Lotta Sylwander har varit chef för Unicefkontoret i Vietnam i tre år. Förutom att basa över 85 anställda – bland annat läkare, vatteningenjörer, jurister och socialarbetare – ägnar hon mycket tid åt att förhandla i politiska frågor. Det kan handla om att alla barn ska få rätt till undervisning på ett språk som de förstår, om att bygga upp ett socialförsäkringssystem eller om hälsovård.

- Här dör många mammor i barnsäng, ofta på grund av att de föder hemma och utan professionell hjälp – trots att Vietnam är relativt utvecklat vad gäller sjukvård. Dessutom dör många barn tidigt: hälften av de barn som dör före fem års ålder dör redan första månaden. De får lunginflammation eller diarré, vilket ju går att undvika. Det tyder på att människor inte använder den sjukvård som finns, och då är det vår uppgift att fundera över vad vi kan göra, säger Lotta Sylwander.

Det kan också handla om enskilda frågor, som att få barn simkunniga. I Vietnam måste många barn ta sig över vattendrag för att komma till skolan, och för barn över fem år är drunkning den vanligaste dödsorsaken. Unicef försöker därför få upp frågan på agendan.

- När myndigheterna säger "men vi har ju inga simbassänger" svarar vi att man kan använda stora nät som barnen kan simträna i. Det är stora korgar som flyter på floden, och barnen är säkra inne i nätet. Vi försöker visa vilka möjligheter och alternativ som finns.

Tidigare arbetade Lotta Sylwander i Zambia, där hiv/aids är ett enormt problem: minst 25 procent av befolkningen befaras vara smittad. Hon upplevde landet som väldigt svårjobbat.

- Där rådde ett chocktillstånd på grund av utbredningen av hiv/aids. Vi fick dra, övertala, uppmuntra och ibland böna för att få något att hända. Det var frustrerande.

Men det allra svåraste med jobbet är att se barn som är på väg att dö för att de inte har fått mat, tycker Lotta Sylwander.

- Det är otroligt smärtsamt, de ser ut som gamla människor. Det spelar ingen roll hur många gånger man sett det, det är lika svårt varje gång att se helt utsvultna bebisar eller större barn som ligger och flämtar.

Som anställd i en hjälporganisation får man hitta egna sätt att hantera sådana situationer, och inse att det helt enkelt inte är möjligt att hjälpa alla.

- Vi ska inte gå in i individuella barns liv och förändra det, även om man helst av allt bara vill tömma fickorna och ge dem allt man har. Men det går inte, för det finns alltid 100 barn till som behöver hjälp, och sedan 1 000 till. Varför ska man då hjälpa just det barnet? Mitt jobb är att försöka hitta sätt att hjälpa många barn, och det är viktigt för Unicef att det är så.

Lotta Sylwander

Gör: är chef för Unicefs Vietnamkontor. Är i grunden antropolog, har även jobbat på Sida.

Uppvuxen: i Göteborg, men räknar numera Stockholm som "hemma". Åker till Sverige 2-3 gånger per år.

Därför sökte jag mig till en hjälporganisation: "Jag har burit med mig den känslan från min uppväxt, pappa var engagerad socialdemokrat. Jag har alltid velat förändra världen och velat jobba med något som är större och viktigare än mig personligen".

Har aldrig varit rädd för sitt liv, men... "När jag jobbade på Sida var jag i Angola under kriget. Då flög vi in i olika provinser, och det är klart, när rebeller sköt på planet när man skulle landa var det inte så kul".

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.