Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Marjam Abbasinia och Johanna Andrén blev en lyckad matchning.

Vänner efter projektet

De träffades för ett år sedan genom Flyktingguideprojektet - nu har Johanna Andrén och Marjam Abbasinia blivit nära vänner. Men bristen på guider gör att nyanlända får vänta längre än någonsin på matchning.
Johanna Andrén och Marjam Abbasinia sitter i solen vid Kronhusbodarna, de ska snart gå på opera tillsammans.
Marjam Abbasinia kom till Sverige för två och ett halvt år sedan efter att ha gift sig med en svensk-iranier. Där i Teheran, som lärare i historia och sociologi, hade hon ett sammanhang - plötsligt saknades det, och det var då hon hörde talas om Flyktingguideprojektet i Göteborg.
Hon matchades med Johanna Andrén, högstadielärare till vardags. Tillsammans har de grillat, dansat persisk dans, plockat svamp och så var det den där utflykten till Styrsö: som praktiserande muslim behöll Marjam alla kläder på när hon badade. Johanna Andrén berättar om sin förvåning och Marjam Abbasinia kiknar.
- Att vi träffas ger ett väldigt utbyte, säger Johanna Andrén. Man får sån energi.
I dag ses vännerna regelbundet.
Johanna Andrén är en av de 749 göteborgare som anmält sig som guider sedan projektet startade i Angered 2003. Desto fler nyanlända hushåll har visat intresse, 961 stycken, och nu behövs hundratals guider, såväl män och kvinnor som hela familjer, säger Lahdo Bulun, samordnare för flyktingguidearbetet i Göteborg.
- Det finns någon slags övertro hos göteborgare att integration är något som tjänstemän och myndigheter ska sköta, säger han. Där tror jag att det behövs en förändring. Göteborgarna måste se att den bäste integrationen är den som sker i kontakten mellan dem själva och de nyanlända.
Introduktionen av flyktingar ska kommunen givetvis ansvara för, fortsätter han, men för att komma in i samhället behöver man träffa vanligt folk.
Marjam Abbasinia berättar att Johanna Andrén hjälper henne utveckla svenskan och att deras möten är några av få när hon enbart talar svenska. Hon talar om sin egen framtid, om viljan att på ett sätt eller annat kunna arbeta som lärare igen.
- Eftersom jag hade ett bra jobb med bra lön i Iran vill jag kunna ha det även här Sverige, säger Marjam Abbasinia.

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.