Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer

Ingen prenumeration
  • Mitt GP
  • Korsord
  • Erbjudanden
  • Logga ut
- Det är något visst med ön. Det är svårt att säga vad det är, men alla som har varit här en längre period återvänder, säger Ulrika Gustafsson.

Ulrika driver krog i Thailand

Långsemestern i solen resulterade i en egen strandrestaurang. När Ulrika Gustafsson reste till ön Koh Lanta i Thailand förälskade hon sig i platsen och blev kvar.

Ibland kan hon känna ett sug efter skaldjur från västkusten. Det betyder dock inte att Ulrika Gustafsson har tröttnat på thaimat.

– Men jag är en periodare och fastnar lätt för en rätt, sedan äter jag bara den, säger hon och skrattar. I år är det thai seafood salad. Förra året var det laab gai – varm kycklingsallad med lime, koriander och chili.

Vi träffas på Ulrikas strandrestaurang Thaimout på den thailändska ön Koh Lanta. Säsongen börjar gå mot sitt slut. Ett par turister vilar mot de färgglada kuddarna på trädäcket som vetter ut mot havet.

– Den största skillnaden är självklart klimatet, säger Ulrika när hon ska svara på vad som skiljer livet på Koh Lanta från det i Sverige.

Hon funderar lite och fortsätter:

– Men i det stora perspektivet skulle jag säga enkelheten. I allt från vardagssysslor till hur man tänker.

Ulrika kom till ön 2013 tillsammans med sin dåvarande make och de två döttrarna.

– Vardagen i Sverige såg ut som för de flesta med familj. Man skulle få ihop vardagspusslet med jobb, aktiviteter, matlagning, tvätt och städning. Vi hade bestämt oss för att ta ett break och planerade att stanna i åtta månader, men så blev det detta med restaurangen…

Ulrika skrattar återigen när hon konstaterar:

– Och sedan blev vi kvar.

Att de skulle driva en restaurang hade de dock aldrig haft en tanke på tidigare. Hemma jobbade Ulrika inom HR.

– Men jag insåg snabbt att det skulle bli svårt att vara helledig här – i alla fall i åtta månader, säger hon med ett snett leende. Det är jag för rastlös för.

De frågade runt lite och när det visade sig att det fanns en restaurang att hyra slog de till.

– Det var en impulsgrej. Inom ett dygn hade vi bestämt oss!

Ulrika, som sjunger och spelar gitarr samt piano, har alltid haft musiken som bisyssla och drömt om att kunna ägna den mer tid – något som nu blivit verklighet. Två kvällar i veckan är det nämligen hon som står för musiken på Thaimout. Under säsongen som gått har det även arrangerats allsångskvällar.

– Allsången blev en succé, säger Ulrika entusiastiskt. Vi har haft uppåt 300 gäster här de kvällarna. Och den har blivit en snackis bland thailändarna också "swedish sing a long, vad är det?".

Ulrika tar en tugga av den skaldjurssallad som just serverats och berättar sedan att hon tidigare under dagen hållit i ett muiskquiz på en av de två svenska skolorna som finns på ön. Hon är även i involverad i skolkören. Fullspäckat schema – och klockan 14 ska döttrarna hämtas i skolan.

– Bara man tycker att det är roligt så hinner man, säger Ulrika. Arbetet här blir en livsstil. Och de måsten som finns hemma finns inte här. Hemma gick mycket tid till att handla, laga mat och tvätta. Här skickar jag iväg tvätten, det kostar nästan ingenting.

Hon gör en kort paus och konstaterar därefter:

– Det är mycket enklare att leva här, det är inte samma stress som i Sverige. Många säger "Vi har aldrig varit så fattiga, men aldrig heller så lyckliga". Man får ett annat perspektiv på vad som är viktigt. Hemma kretsade mycket kring att tjäna pengar och ha rätt tapet.

Men Ulrika medger att det var svårt i början att komma ner i tempo och att inte hetsa upp sig i onödan.

– Saker tar tid och saker går sönder, men det blir inte bättre av att stressa upp sig. Nu har jag vant mig.

Med ett litet leende lägger hon till:

– Jag hanterar stressen på ett annat sätt – thai style. Det blir mer att man skrattar åt det.

När hon får tid för sig själv sätter sig Ulrika på moppen och drar iväg söderut.

– Kanske till en öde strand där jag får vara ensam. När jag är med barnen brukar vi åka till en strand som heter Klong Khong. Där är lite som på västkusten, med klippor och krabbor.

En tjej ur personalen serverar en limeshake till en svensk turist – alla anställda, utom en av kockarna, är från Thailand och Ulrika säger att de har blivit som en andra familj.

– I år är första säsongen som restaurangen är helt självgående, berättar hon sedan. Jag behöver inte vara här varje kväll.

Men trots drömtillvaron på Koh Lanta så är planen, inför nästa säsong, att åter bo i Sverige.

– Vi har alltid sagt att vi tar ett år i taget. Barnen längtar efter snö så vi har bestämt oss för att köra ett år i Sverige med en kortare period här. Vi hyr ut vårt hus och har två anställda som driver restaurangen.

Ulrika tittar ut över stranden och säger samtidigt:

– Men jag är inte färdig med Lanta. Det är något visst med ön. Det är svårt att säga vad det är, men alla som har varit här en längre period återvänder.

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.