Har du fått en ny kompis? undrade hustrun som satt i en annan del av huset och hade hört mig prata i telefon. Jag berättade att jag hade ringt Skatteverket och frågat en sak och hamnat hos en människa som var så vänlig och hjälpsam att det kändes som att vi åtminstone blivit lite bekanta med varandra. Samtalet hade oväntat stor effekt. Jag upptäckte att vi pratade om den för oss okända kvinnan flera gånger under de dagar som följde. På det sättet påverkade hon stämningen i vårt hem en smula. Detta av det enkla skälet att vänlighet är direkt smittsam. Precis som ovänlighet.
Det som kvinnan på Skatteverket gjorde var egentligen bara det självklara. Hon besvarade mina frågor och hjälpte mig vidare med mitt ärende. Men det är naturligtvis bara halva sanningen. Hennes sätt att göra det tillförde samtalet något som inte nog ska underskattas: den positiva energi som vänlighet och omtanke alstrar.
För några år sedan reste jag runt landet och höll föredrag med läkaren och författaren Stefan Einhorn. Han pratade bland annat om just detta och kallade det för overdelivery. Låneordet betyder att man gör eller ger det man ska. Plus tio procent. Procentsatsen kan förstås variera, men han menade att det är de människor som ger detta lilla extra som blir framgångsrika på en arbetsplats. Han exemplifierade med att berätta om den gången hans familj semestrade på Disneyworld och deras barn hade haft med sig en hel kasse kramdjur. När de kom hem efter den första dagen på nöjesfältet hade städpersonalen förstås städat rummet, och så hade de gjort en sak till: De hade radat upp alla gosedjuren i dubbla rader på sängen, som om de satt i en buss. Längst fram satt den störta nallen som chaufför. Barnen var förstås förtjusta. Under den andra dagen på nöjesfältet, omgivna av berg- och dalbanor och annat hisnande, återkom de till hur spännande det skulle bli att komma hem till rummet och se vad som hänt med mjukdjuren. Och mycket riktigt, den här gången stod de formade till rådslag, med den största nallen i mitten. Einhorn underströk att deras barn nog aldrig skulle komma att glömma det hotellet.
Det har gått många år sedan jag hörde hans berättelse. Men inte heller jag har glömt den. Kanske för att den påminner om något som är så underskattat och så kraftfullt. Att göra det man ska, och så addera det lilla extra av vänlighet eller omtanke och att det överskjutande bär ett viktigt budskap.
Jag tillhör inte dem som ägnar mig åt att avlägga nyårslöften, däremot är årsskiften utmärkta tillfällen att anta någon form av viljeinriktning. Varför inte lite mer av det lilla extra? Overdelivery går att praktisera på nästan allt i livet; i mötet med den som tigger utanför matvaruaffären, i relation till arbetskamraterna, och inte minst där hemma med de människor som ibland får ta emot ens sämsta sidor.
Det kostar så lite. Det genererar så mycket.
