Utanför Hvitfeldska gymnasiet möter vi Nosha Efahani, Lova Andersson och Wendella Permyr som är på väg in till lektion efter lunchen. Alla tre har råkat ut för obehagliga närmanden och tafsanden på offentliga platser.
- Det händer på bussar, på spårvagnar och på stora hållplatser. Oftast kommer killar fram när de ser att du står själv, säger Lova Persson.
Att ha mobilen laddad och kunna ringa någon eller att bli hämtad vid hållplatsen tillhör en vanligt planerad utekväll. Även om det märks av överallt så är det tydligast i nattvimlet, berättar skolkompisarna. Beteendet upprepas varje gång de går ut och dansar: killar kommer för nära, fäller kommentarer som tjejerna inte vill höra och så tafsar de.
- Killar i grupp är värst och när vi går ut är det nästan alltid någon som blir utsatt. Oftast säger jag åt dem: vad gör du? säger Nosha Efahani.
- Det är värst då alkohol är inblandat och killar kommer alltid upp bakifrån och dansar. En gång vände jag mig om och sa till, då blev han förbannad på mig, säger Wendela Permyr.
De tre vännerna målar upp en bild av hur normaliserat och accepterat det är att män beter sig så här. När de själva vissa gånger har berättat för närstående och vänner om obehagliga händelser har de fått reaktionen att de överreagerat.
- Jag tror att det finns en slags kultur där tjejer går ut för att ha kul och killar går ut för att få hem en tjej, säger Wendela Permyr och Lova Andersson fyller i: Det är en del av machokulturen.
På Tjejjouren väst är Mikaela Nissén verksamhetssamordnare. Bonnica Sjöblom är samordnare och instruktör på Feministiskt självförsvar Göteborg. För båda var det som hände vid nyårsfirandet i Köln och det som uppdagades om festivalen We are Sthlm i Dagens Nyheter, tyvärr inte något förvånande. Att män i grupp hetsar varandra att omringa tjejer i skolan eller på arbetsplatsen har de båda sett många exempel på.
- Det är ofta på skoj till en början. Ett vanligt scenario är att killar på en skola omringar en tjej, hon säger att hon inte tycker att det är kul men skrattar av nervositet och obekvämhet. Men killar har inte fått lära sig att respektera ett nej, säger Bonnica Sjöblom.
- Sexuellt våld av det här slaget är en väldigt tydligt del av strukturellt förtryck och våld mot kvinnor och tjejer. Dels att pojkar och män tar sig friheter och dels att det mörkas och inte tas på allvar, säger Mikaela Nissén.
Det här är ett problem som också finns i alla grupper i samhället, anser de båda. Som det ser ut i dag upplever många tjejer en vardagsrädsla och det är allvarligt.
Dagligen möter de unga tjejer som frågar sig varför killar sätter sig bredvid dem i en tom spårvagn och unga tjejer som vill lära sig att säga ifrån bättre. De menar att det är en dubbelt utsatt grupp eftersom de både är unga och kvinnor. Det finns både en "klappa på huvudet"-attityd där man inte tar personens problem på allvar samtidigt som övergrepp mot kvinnor ofta förminskas.
- Alla tycker att tjejer ska vara tydliga med att de inte vill och det är väldigt konstigt ibland, för varför skulle jag vilja att någon kommer och klämmer mig på röven när jag står och lyssnar på musik? Det offentliga rummet tillhör män i stor grad, tyvärr. Män måste också förstå att de kan uppfattas som förövare och att tjejer är rädda. Rädslan är något som tjejer får lära sig redan som små, säger Bonnica Sjöblom.
HÖR AV DIG!
Har du blivit utsatt för ofredande på stan? Hör av dig till GP, mejla nyhetsdesken@gp.se
FAKTA: Sexualbrott i siffror
Vanligaste ålder att bli utsatt för någon form av sexualbrott är mellan 16-24.
Antal anmälda sexualbrott har ökat från 11 711 (2005) till 20 326 (2014).
53 procent av andelen sexualbrott utförs på allmän plats, 18 procent på arbete eller skola, 15 procent i bostaden och resterande 14 procent på övriga platser.
Det är i 63 procent av sexualbrottsfall som gärningspersonen är okänd. I 25 procent av fallen är det en bekant och i elva procent en närstående. Mörkertalet när det kommer till brott där gärningspersonen är en anhörig eller närstående beräknas dock vara stor.
Sexualbrott är en av de brottstyper som mest sällan anmäls.
Källa: Brottsförebyggande rådet (Brå) 2014.
