Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Struntar i socialstyrelsen

Ulrika Åberg är läkaren som gav kommunen råd inför flytten av det elfria huset i Göteborg. Nu utreds hon av socialstyrelsen efter att ha förordat hemundervisning för en elöverkänslig skolpojke.

Hon tar emot på den egna mottagningen för elöverkänsliga i Skultorp, söder om Skövde.

- En läkare som jag ska ju egentligen inte finnas, säger hon och ber oss sitta ner runt vardagsrumsbordet.

Mottagningen, den enda av sitt slag i landet, är inhyst i familjens vardagsrum. En klocka tickar lugnt på ena väggen. Runt omkring oss vilar pappershögar och över golvet står pärmarna i rader.

Ulrika Åberg uppger själv att hon hjälpt över 900 elöverkänsliga från hela landet sedan starten 1992. Allt från de svåraste fallen som kräver tidskrävande hembesök till de som av egen kraft kan ta sig till henne.

- De svåraste patienterna tål inte att jag ringer med min mobiltelefon till dem. De kan ha en vanlig telefon själva, men ändå känna och må dåligt av att jag ringer i mobilen. Det är svårt att förstå, jag är inte tekniker, men uppenbarligen är det så, säger hon och tillägger:

- Men det kanske jag inte skulle säga.

En skrivmaskin av märket Adler står mitt i rummet. Hon fick den av föräldrarna under läkarstudierna i Uppsala. Den ersatte datorn när hon för många år sedan tyckte sig känna elöverkänslighetssymtom i samband med att hon skrev intyg.

Nu är hennes maskinskrivna läkarintyg och utlåtanden spridda över hela landet. Vi finner dem i enskilda patienters ärenden, när hon arbetat tillsammans med Elöverkänsligas förening för elsanerade mottagningsrum som det i Falköpings sjukhus och i breven till Göteborgs kommun inför flytten av elfria huset.

Hennes intyg åberopas också i flera beslut om elsanering av bostäder i Stockholm.

I Småland gick nyligen en överläkare i taket när han läste i tidningen att hon i ett intyg förordat hemundervisning för en skolelev drabbad av elöverkänslighet. "Enligt alla välgjorda vetenskapliga rapporter existerar inte den åkomman med den förklaringsmodell som de drabbade tycks föredra", skrev överläkaren och socialstyrelsen som inledde en ännu pågående tillsyn.

- Det bryr jag mig inte om. Jag kan inte låta bli att skriva mina patienters symtom, det här är ju ett sådant område där jag inte kan gå efter de som menar att det inte finns, säger Ulrika Åberg.

För hon litar på sina patienter och engageras av deras berättelser. Och när hon tillfrågas om vilka belägg hon egentligen har för att dra en annan slutsats är socialstyrelsens vetenskapliga råd är det just engagemanget för patienterna som hon menar står i vägen.

- Det här med forskning, jag hinner ju inte läsa det, jag har fullt upp med mina patienter, förklarar hon och jämför sig med en pionjär och u-landsläkare på svensk mark.

- Jag hinner inte forska själv för att bevisa allt. Det är ett testande hela tiden, lite "trial and error". Det ingår i pionjärskapet.

Alternativa förklaringsmodeller, de som läkarvetenskapen i allmänhet stöder sig på, ger hon inte mycket för.

- Det är bortförklaringar. Det kan inte vara något annat än elen, det är så uppenbart. Jag har hört så många patienter berätta om sin situation, säger hon.

I ett av Ulrika Åbergs läkarintyg, som vi finner som underlag till utbetalning av bidrag för elsanering av en bostad i Stockholm, konstaterar hon att den sökande fått minskade elöverkänslighetsbesvär efter vitamin- och mineralterapi samt dagligt utövande av Qigong. På en hemsida som gör reklam för japanskt korallvatten nämns också hur hon som läkare ordinerar vattnet för sina patienter.

- Allt som gör att kroppen kommer i bättre balans hjälper, säger hon och gräver fram ett informationsblad författat av en av förespråkarna för elöverkänslighet.

Hon pekar mot en rad mitt på pappret: "Qigong kan också hjälpa till att balansera och stärka kroppens egna, naturliga elektromagnetiska fält".

När jag frågar vad som menas med kroppens elektromagnetiska fält, hänvisas jag till bokens författare.

I ett läkarutlåtande som åberopades inför ett beslut i Falköping om att tillåta hemundervisning för en elev går Ulrika Åberg längre. Hon skriver att barnet varit elöverkänsligt sedan fyraårsåldern och att detta "med största sannolikhet" är ärftligt.

- Jag har haft båda föräldrarna som patienter under många år och de har fyra barn, alla elöverkänsliga. För mig är det ganska tydligt i det här fallet att det går i arv.

Har du någon forskning som stöder det?

- Som jag sagt tidigare, jag har inte tid att hålla mig ajour med all forskning, jag har fullt upp med att hjälpa mina patienter.

Tjugo procent av hennes patienter har nytta av Gaba, uppger hon, en läkemedelsklassad aminosyra som också fungera som signalsubstans i hjärnan.

- En av mina patienter hade läst att man kan bli känsligare för ljud och ljus om man har brist på Gaba, så kanske man kan bli bättre mot el också? Så jag skrev ut kapslar med Gaba. Det är så här man snappar upp det ena och andra.

Men utskrivningen är inte oproblematisk.

- En patient som inte gillade mina metoder anmälde mig, det blev ett tillsynsärende och jag blev tillsagd att inte skriva ut Gaba mer. Men det struntar jag i, säger Ulrika Åberg.

Men går det att skriva ut sådant du inte får?

- Det vet de ju inte om.

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.