Nästan alla vuxna svenskar har fått lära sig att man inte ska börja meningar med och och men. Ofta förmedlades budskapet av lärarna, ibland av föräldrarna.
Men det är inte alla som följer den här regeln. Jag bröt just mot den. Ser meningen konstig ut, eller låter den knepigt om man läser den? Jag tycker inte det.
Man läser tidningen för att tillgodogöra sig innehållet, men ibland kan man kombinera det med att se hur meningarna är konstruerade. Varje gång jag tittar på en textsida i GP, hittar jag meningar som börjar med och och men. Det gäller ledarsidan, kultursidorna, sportsidorna och alla andra sidor.
Den offentliga språkvården har inte heller något till övers för förbudet. Så här uttrycks det i Språkriktighetsboken som kom ut för tio år sedan.
”Det går utmärkt att börja meningar med och, men och jag, också i formell sakprosa. Som i många andra fall bör man dock undvika upprepningar.”
Vi kan alltså slå fast, dels att offentligt svenskt skriftspråk bryter mot regeln, dels att språkvårdande myndigheter inte tror på den.
Hur kommer det sig då att vi fått lära oss den här regeln? Varifrån kommer den?
Jo, med stor sannolikhet från skolans värld. När vi en gång skrev våra första uppsatser, skulle vi berätta en historia. Ämnet kunde vara ”Mitt sommarlov” eller ”En dag jag minns”.
Det vanliga berättelsemönstret är: ”och så gjorde vi det … och så … och så … och så var sommaren slut”. Självklart säger läraren att vi inte ska börja varenda mening med och eller, varför inte, inga meningar ska börja med och.
Om regeln är pedagogiskt motiverad på lågstadiet, borde väl ändå en dementi utfärdas senare under skolåren. Få minns någon sådan.
Den som tror att det är ett nytt fenomen att börja meningar med och och men kan snabbt övertyga sig om motsatsen. Slå upp Bibeln på valfri sida! Jag är ganska säker på att det på just den sidan inte finns något ord som är lika vanligt i början på en mening som och. Man kunde ju tänka sig att Gud eller Jesus skulle vara konkurrenskraftiga, men de tycks vara chanslösa mot och. Så var det i den första svenska bibelöversättningen 1541, och så är det nu. Det har för övrigt blivit färre meningsinledande och i senare bibelöversättningar.
Alltså, det är inte fel att börja meningar med och och men. Men det betyder ju inte att varje mening ska börja med och. Det bästa resultatet får vi om vi varierar meningarna i texten.
