Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

1/9

Den här artikeln ingår för dig som är kund.

Sonja har aldrig ätit på McDonald's

Hon är 31 år gammal och hoppas att hon kan gå ett helt liv utan att behöva äta på McDonald’s. Sonja Abrahamsson menar att det skulle krävas en allvarlig nödsituation för att rucka på hennes regel.

– Det fanns inget McDonald's där jag växte upp. Närmsta var 24 mil bort.

Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

Sonja Abrahamsson växte upp i Latikberg, en liten by 75 kilometer sydöst om Vilhelmina, vid Västerbottens södra spets. Där var hon inte en udda fågel som aldrig hade besökt hamburgejätten.

– McDonald's var det inget man pratade om. Det fanns i princip inte i folks medvetanden. Jag hörde talas om dem när TV4 kom till byn. Jag minns inte vilket år det var, men jag var kanske 10-11 år. Då såg jag reklam för första gången och då blev man nyfiken. "McDonald's – vad är det?"

 

Reklam öppnade upp en ny värld

Men Sonja poängterar att det inte var just snabbmatsrestaurangen hon blev nyfiken på. Allt som dök upp i den nya reklamfinansierade kanalen gav upphov till nyfikenhet. Hon drar en parallell till hur samma fenomen kunde drabba henne när hon lyssnade på musik.

– Det var precis som med den där låten "Sarah kom ut ikväll, jag väntar i hörnet vid 7-eleven". Då frågade jag mamma: "Vad är 7-eleven?" Då svarade mamma att "det är en slags kiosk som finns på vissa ställen". Så fick man höra och lära sig om omvärlden.

Så tillägger hon:

– Vissa saker fanns inte, det var sånt man såg på tv. McDonald's var en typsik sån grej. Vi var inte utsatta för reklam där uppe, vi hade inga kommersiella radiokanaler så reklam var nåt helt nytt. Klart folk hade hört talas om kedja, folk som varit i Umeå och så. Men det var inget man pratade om. Det var inte ett event att gå dit, understryker Sonja.

 

"Folk tyckte att det var helt otroligt"

När hon var 19 år gammal flyttade Sonja ned till Göteborg. Året var 2004 och de flesta som fick höra om hennes icke-upplevelse reagerade med stor förvåning.

– Folk tyckte att det var helt otroligt att jag aldrig hade varit där. Jag tyckte att det var lite smålustigt att folk reagerade så. Jag, å min sida, reagerade på andra skillnader. Som exempelvis att folk här nere aldrig kört skoter. Det tyckte jag var en helt hisnande tanke: "Har du aldrig kört skoter? Aldrig sett en ren?" Det var min vardag. Här är det vardag att gå på McDonald's så det kändes mest som att folk hade missat grejer som jag varit med om som var bättre.

Idag är Sonja 31 år gammal och hon har fortfarande aldrig ätit på snabbmatsrestaurangen med de gyllene bågarna. Då är naturligtvis frågan om det blivit ett slags politiskt ställningstagande?

– Ja, det har det nog blivit. Jag är väldigt ointresserad av att gå på McDonald's. Jag har aldrig gillat hamburgare med kött. Jag har varit på både Burger King och Max. Särskilt på Max där jag brukar äta vegburgarna, inte för att jag vegetarian, utan för att de är goda.

Så då är det McDonald's som varumärke som du har något emot?

–  Ja, det kan man nog säga. Jag har inga höga tankar om McDonald's som varumärke. Alla säger dessutom att jag inte har missat nåt. Då kan det inte vara bra, tänker jag.

 

Barnen har fått Happy Meals

Sonja har dessutom barn. Men dessa har faktiskt lyckats smaska i sig några Happy Meals.

– Jo, deras pappa har tagit med barnen dit. Min dotter har faktiskt gått på eget bevåg också. Så det är för sent för dem.

Är du besviken på att dina barn gjort något du är emot?

– Nej, de är ju födda här nere och en del av den här kulturen. Jag har gamla ränder som inte går ur. De har ränder som hör hemma här….

Hoppas du på att undvika McDonald's hela ditt liv?

– Ja, jag tror det. Det skulle krävas en allvarlig nödsituation för att jag skulle gå dit, avslutar Sonja Abrahamsson med ett skratt.

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.