Nöjd. Lennart Svensson berättar att man redan i maj, när riksdagen klubbade den nya lagen, började samla metalldelarna för återvinning i stället för nedgrävning.
Nöjd. Lennart Svensson berättar att man redan i maj, när riksdagen klubbade den nya lagen, började samla metalldelarna för återvinning i stället för nedgrävning.

Slipper gräva ner metaller

– Vi skulle ha gjort det här för massa år sedan. Krematorietekniker Lennart Svensson på Kvibergs kyrkogård är nöjd med att han nu slipper gräva ner metaller i marken.

ANNONS
|

Krematoriet på Kviberg ligger i ett ombyggt kapell. Vita väggar, valv och gyllene änglar omger de stora rostfria ugnarna. Bakom dem, där askan kommer ut, sker sorteringen.

– Egentligen är det inte så mycket som har förändrats i vårt arbete, säger Lennart Svensson.

Även tidigare har man skiljt ut metalldelar. Men då var det bara de större som inte gick ner i urnan, och då samlade man dem för att begrava dem. Nu ska alla metallbitar som inte slinker igenom avskiljarnas 3 mm stora hål, tas undan och inget ska längre grävas ned.

– Här samlar vi dem.

Samlas i aluminiumlåda

Lennart Svensson visar på en ganska rejäl aluminiumlåda. Den är halvfull. Bland mängder av metallstift från kistorna ligger olika märkliga bitar, vackert svarvade, tekniskt finurliga.

ANNONS

– Vet du vad det här är? frågar Lennart Svensson och pekar på en av bitarna.

– Det är en modern knäled. Och här, det här är en höftled.

I en annan likadan aluminiumlåda en bit bort, närmare ingången, ligger metalldelar som avlägsnats från kistorna före förbränning. Det är främst handtag.

– När lådan är full, ringer vi till Fønix, som kommer och hämtar. Hittills har de hämtat en och en halvt fylld låda.

Faktum är att Kviberg var först bland krematorierna med att skriva på det av Svenska kyrkan framförhandlade ramavtalet med norska Fønix. Krematoriechefen Thomas Jönsson berättar att man också var först ut med att få hem en av de specialdesignade aluminiumlådorna.

– Jag var på en konferens och fick med mig det exemplaret som visades upp där.

Sverige sist ut

Lennart Svensson har arbetat som krematorietekniker sedan 70-talet. 2001 började han på Kviberg, som är en av Nordens största begravningsplatser. Här görs cirka 6000 kremeringar varje år, vilket lämnar efter sig ungefär 2 ton metall.

Han tycker att den här förändringen borde skett för länge sedan.

– Sverige är sist ut av de nordiska länderna.

Han tror den enkla förklaringen är att diskussionerna kring etik och moral skiljer sig åt.

ANNONS

– I Danmark, där det länge varit ok med återvinning, har man till exempel helt motsatt sig att använda överskottsvärmen från krematorier. Och att ha kistor lagrade på höjden har varit okej här men inte där, säger Lennart Svensson.

– Det var miljöfrågan som fick det att vända, säger krematorichefen Thomas Jönsson och Lennart Svensson nickar instämmande

– Sverige var helt enkelt moget för den här förändringen nu.

Fakta: Ny hantering

  1. Efter en upphandling har Svenska kyrkan skrivit ett ramavtal med det norska företaget, Fønix miljø. Sverige har 59 krematorier. De flesta drivs av Svenska kyrkan, tre (en i Tranås och två i Stockholm) drivs i kommunal regi. 40 av dem har i dagsläget anslutit sig till ramavalet.
  2. Den insamlade metallen körs till Fønix anläggning utanför Karlstad. Där sorteras och analyseras metallerna.
  3. Varje år görs ett bokslut. Intäkter ställs mot kostnader. Överskottet ska tillfalla Allmänna arvsfonden.
  4. I Norge ger cirka 10 000 kremationer en vinst på runt 3 miljoner. Baserat på det skulle vinsten i Sverige kunna bli runt 22 miljoner.
ANNONS