Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Skräcken för att bli hemlös

Gill levde i tron att jobbet skulle rulla på och äktenskapet vara livet ut. Men så blev det inte.

Den 7 november sken solen över Göteborg och efter att ha sökt hundratals bostäder fick Gill Lindqvist möjlighet att titta på en lägenhet i Västra Frölunda. 1000 personer hade sökt den aktuella lägenheten, en etta med kokvrå, varav sex personer kallades till visning. Det var tredje gången hon fått titta på en lägenhet sedan hon skilde sig och dagen därpå ringde fastighetsbolaget med beskedet att lägenheten var hennes.

– Jag bara grät och lipade, det var en sådan oändlig befrielse, också för mina söner och alla andra som oroat sig för mig. Efter snart tre år utan eget boende är det stort att få en bostad och jag känner mig lyckligt lottad, säger hon.

GP berättade om Gill för första gången under hösten 2018. Foto: Thomas Olsson.

GP har tidigare skrivit om Gill Lindqvists situation. Innan hon fick sin nya bostad tillhörde hon en växande grupp hemlösa göteborgare som lever under ordnade förhållanden men som saknar egen bostad och pengar. Något som bekräftas av kommunens sociala resursförvaltning "/.../ de kartläggningar som gjorts av hemlöshet visar att gruppen hemlösa utan social problematik ökar/.../ ".

Bland personer som är i så kallad akut hemlöshet och är hänvisade till härbärge, jourboende, som sover på gatan eller i offentliga utrymmen, har var tredje inga andra större problem än att de saknar bostad och har låg inkomst.

LÄS MER: Hemlösheten ska diskuteras på GP Live

Den 7 november får Gill Lindqvist möjlighet att titta på en liten lägenhet i Västra Frölunda som har total 1000 sökande. Det tillhör undantagen att hon kallas till visning.

För tio år sedan levde Gill Lindqvist ett liv med fast kommunal anställning, brett socialt umgänge, familjemiddagar och resor tillsammans med maken. Att fixa en trerätters middag för 30 personer var en baggis.

27 år gammal födde hon sitt första barn och efter ett yrkesliv som receptionist vid två kommunala bostadsbolag utbildade hon sig till undersköterska med inriktning på funktionshinder. 2007 fick hon anställning vid en av Mölndals kommunala gymnasiesärskolor där hon en dag för snart nio år sedan drabbades av minnesförlust och inte längre kunde utföra sina arbetsuppgifter.

– Arbetsuppgifter som jag hade gjort hundratals gånger kom jag plötsligt inte ihåg hur man gjorde. Det blev väldigt kaotiskt och jag var sjukskriven under en lång tid. Jag hittade inte hem och min dåvarande man fick komma hämta mig i stan. Jag älskade verkligen mitt jobb och att förlora det var en stor sorg då jobbet är en så stor del av ens identitet. Man är ju sitt jobb liksom, säger hon.

Det var både en chock och stor besvikelse.

 

Nästa smäll kom sommaren 2016 då hon i samband med skilsmässan förlorade sin bostad, eftersom bostadsrätten tillhörde hennes make. Sedan dess har hon bott en period hos en väninna och även hos en av sina två vuxna söner från ett tidigare förhållande. Sedan knappt ett år tillbaka bor hon i andra hand i en bostadsrätt, där bostadsrättsföreningen inte tillåter fortsatt andrahandsuthyrning efter januari. Hon står i kö på Boplats i Göteborg, hos kranskommunerna och flera privata värdar.

– När jag skilde mig trodde jag aldrig att det skulle vara så extremt svårt att få bostad och jag trodde absolut att man fick hjälp av samhället när man hamnat i en sådan sits som jag. Det var både en chock och stor besvikelse att upptäcka att det inte var så och jätteförnedrande.

När Gill Lindqvist fick veta att hon inte kunde fortsätta att hyra sin nuvarande bostad i andra hand kontaktade hon socialtjänsten om att hon behövde hjälp. Beskedet blev att hon inte föll inom ramen för ett sådant stöd förrän hon bokstavligen stod på gatan utan ett öre på fickan.

– Jag ville vara ute i god tid och kontaktade socialtjänsten för att de skulle starta ett ärende för mig. Men de sa "Vi kan inte hjälpa dig om du inte blir misshandlad, är kriminell, psykiskt sjuk eller missbrukar. Du får höra av dig till oss den dagen du står helt utan boende och om du har pengar för att betala ett boende på vandrarhem så får du göra det först och sedan komma hit", berättar hon.

Socialtjänsten är ingen bostadsförmedling.

Malin Östling är verksamhetschef vid social resursförvaltning i Göteborgs kommun och har tidigare kommenterat Gill Lindqvist situation så här till GP:

– Socialtjänstens roll är att stödja personer som inte klarar sig själva och då handlar det verkligen om att inte klara sig själv. Har du ingen annan problematik än att sakna bostad kan du inte ringa till oss för att ett kontrakt löper ut. Jag tycker frågan hamnar snett här för socialtjänsten är ingen bostadsförmedling, och bygger heller inte bostäder.

Sedan ett halvår tillbaka arbetstränar Gill Lindqvist vid Ergon, Stadsmissionens enhet för arbetsträning. Hon lämnar sin bostad i Björkekärr klockan 7.15 varje vardag och anländer trekvart senare till jobbet där hon nu arbetar fem timmar per dag.

– Jag kan inte ha tio bollar i luften längre men jag kan ha en och jag hoppas på en tjänst med lönebidrag efter detta. Arbetsträningen har gått jättebra, säger hon.

 

Gill Lindqvist har erbjudits flera svarta kontrakt men då hon är låginkomsttagare med rätt till bostadstillägg är det uteslutet. Försäkringskassan kräver ett skriftligt kontrakt. Vid ett tillfälle har hon till och med erbjudits gratis bostad i utbyte mot sex och hushållstjänster.

I debatten talas det om att den växande hemlösheten i denna grupp beror på bostadsbristen, så kallad strukturell hemlöshet. Även om bostadsbyggandet i Göteborg nu ligger på högsta nivån sedan miljonprogrammet väntas det dröja tio år innan utbud och efterfrågan är i balans.

Det är klart att vi har för lite bostäder i Göteborg.

Lennart Forsberg, socialchef vid Stadsmissionen i Göteborg, har en annan bild av gruppen som bedöms vara strukturellt hemlösa.

– När man talar om strukturell hemlöshet så betyder det att det enda som saknas för den här gruppen är en bostad. Det är klart att vi har för lite bostäder i Göteborg. Men att säga att den här gruppen av hemlösa inte hade funnits om det bara funnits mer lägenheter är att göra det för enkelt för sig, säger han.

Enligt honom handlar det lika mycket om ohälsa och fattigdom.

– De vi möter befinner sig också i ekonomiskt utsatthet och skulle aldrig har råd att betala en nybyggd lägenhet. Vi bedömer också att många lider av både psykisk och fysisk ohälsa och därför måste staden ta ett helhetsgrepp om den här gruppen istället för att som nu skicka frågan mellan socialtjänsten och fastighetskontoret, säger han.

Enligt Lennart Forsberg är frågan om subventionerade hyresrätter för personer med låga inkomster, så kallad social housing, väl värd att diskutera.

– Vi har ju redan en form av social housing i dag fast i form av vandrarhem och andra tillfälliga boenden. Jag skulle önska att alla åkte ut och tittade på hur det ser ut på de här boendena. Standarden är låg och då tycker jag att det är bättre att bygga bostäder där människor kan laga mat i sitt eget kök, säger han.

Så många är hemlösa i Göteborg

I våras gjorde Göteborgs kommun en egen kartläggning av hemlösheten i Göteborg under en vecka då 3 780 vuxna och barn 1611 barn registrerades som hemlösa. Enligt Socialstyrelsens fyra definitioner av hemlöshet fördelar sig antalet i Göteborg så här, angivet i procent av totalt antal hemlösa inom kommunen. (Inom parentes anges andelen på riksnivå från Socialstyrelsens kartläggning 2017.)
1. Andel akut hemlöshet: 27 procent (18)
En person som är hänvisad till akutboende, härbärge, jourboende, vandrarhem, skyddat boende eller sover utomhus eller i offentliga utrymmen.
2. Institutionsvistelse och kategoriboende: 9 procent (15)
En person som ska skrivas ut från anstalt, institution eller liknande inom tre månader, men som inte har någon egen bostad ordnad.
3. Långsiktiga kommunala boendelösningar: 55 procent (49)
En person som bor i en boendelösning som kommunen har ordnat på grund av att personen inte får tillgång till den ordinarie bostadsmarknaden, så kallade sociala kontrakt.
4. Eget ordnat kortsiktigt boende: 8 procent (18)
En person som bor tillfälligt hos kompisar, bekanta, släktingar eller har ett tillfälligt inneboende- eller andrahandskontrakt hos släkt, vänner eller andra privatpersoner.

Källa: Socialstyrelsen och Göteborgs stad

Sedan 1993 genomför Socialstyrelsen var sjätte år en kartläggning av hemlösheten i Sverige. Kommuner och ideella organisationer räknar då personer som de kommer i kontakt med och som är att betrakta som hemlösa. Senaste kartläggningen skedde under vecka 14 förra året då 33 250 registrerades som hemlösa i Sverige.

Kartläggningen är en ögonblicksbild och omfattar exempelvis inte EU-medborgare då de bara bedöms vistas kortare tider i Sverige och inte heller hemlösa som just den aktuella veckan inte har varit i kontakt med kommun eller ideella organisationer. Mot den bakgrunden bedöms hemlösheten runt om i landet vara högre än rapporten anger.

Bernhard Perzanowski, 45 år, är hemlös sedan åtta år och har bott på Frälsningsarméns härbärge vid Lilla Bommen.

Bernhard Perzanowski är en av Göteborgs alla hemlösa och har under fyra års tid bott på tillfälliga boenden i Göteborg. Nu är han inne på sin fjärde omgång av korttidsboende på Frälsningsarméns boende vid Lilla Bommen.

– Jag bodde på gatan under ett helt år och behövde vända mig till socialtjänsten varenda natt för att få en plats att sova på. Det var bedrövligt. Nu har jag i alla fall en fast punkt även om det är mycket bråk och konflikter här som sliter på en, säger han.

Livet som hemlös har gjort mig psykiskt utmattad.

Himlen är grå utanför fönstret och arbetet med Västlänken pågår nonstop hela dagarna. I rummet finns en säng, ett litet bord, en garderob, en sliten fåtölj och en stol. Socialtjänsten bekostar mat och boende.

– Det är tur att man har snälla kompisar som man får kläder av, säger han och visar upp en jacka.

Bernhard Perzanowski har precis blivit beviljad ekonomiskt bistånd av socialtjänsten för första gången på tre år. Nu väntar han på besked om en bostad med socialtjänsten som hyresvärd.

Han är i dag 45 år och har en bakgrund som musikjournalist med en utbildning på Hola Folkhögskola i Kramfors och därefter en treårig medieproducentutbildning vid en av landets yrkeshögskolor. Han har arbetat inom Sveriges radio och vid flera när- och studentradiostationer.

– Jag tycker radio är tvärroligt och hade gärna jobbat med det igen, men livet som hemlös har gjort mig så psykiskt utmattad att jag skulle ha svårt att ta ett vanligt jobb. Jag hoppas på en anställning med lönebidrag någonstans i stan. Samtidigt är många arbetsgivare negativa till att anställa folk som är hemlösa, de tycker att det blir för stökigt.

Vägen till hemlöshet startade med att han förlorade sitt jobb vid en statlig myndighet 2009.

– När jag blev av med jobbet ledde det till att jag började sälja narkotika, åkte fast och fick fängelse och sedan dess har jag varit hemlös, berättar han.

För första gången på tre år har han nu beviljats ekonomiskt bistånd från socialtjänsten. Tidigare var hans enda inkomst att sälja Faktum.

– I dag betalar ju folk 50 eller 100 kronor för att läsa en tidning på nätet och är inte beredda att på samma sätt som tidigare betala för att läsa en papperstidning, säger han.

Just nu väntar han på besked om ett så kallat socialt kontrakt på en bostad i Majorna, där socialtjänsten hyr lägenheten i första hand och sedan hyr ut den till honom i andra hand. Syftet med sociala kontrakt är att andrahandsinnehavaren på sikt ska få ta över kontraktet.

Bernhard Perzanowski har bott på gatan i ett år men på Frälsningsarméns boende vid Lilla Bommen har han och andra hemlösa en fast punkt och tak över huvudet.

I våras gjorde Göteborgs kommun en kartläggning av hemlösheten i Göteborg under en vecka. 3780 vuxna och 1611 barn registrerades som hemlösa där nyanlända barnfamiljer och ensamkommande är en stor grupp.

Andelen personer i så kallad akut hemlöshet var vid kartläggningen 27 procent. Motsvarande snittsiffra för riket var 18 procent i Socialstyrelsens hemlöshetskartläggning våren 2017.

Det behövs en nationell hemlöshetsstrategi.

Och det kan gå fort att bli hemlös. Så var det för Ann-Charlotte i Göteborg som stod utan tak över huvudet slutet av augusti då hennes andrahandskontrakt gick ut. Varje natt fick hon vända sig till socialtjänsten för att få veta var hon skulle sova. Hon fick pengar till mat och kollektivtrafik av socialtjänsten men nekades hjälp till annat boende med samma motivering som Gill Lindqvist – att hon inte tillhörde de grupper som faller under socialtjänstens ansvar.

Ändå har hon har en bakgrund som arbetslös och sjukskriven om vartannat och flera läkarintyg på att hon behöver ett doftfritt boende på grund av allvarlig allergi. Sedan första november har hon en egen bostad med förstahandskontrakt.

– Det var fruktansvärt att inte från natt till natt veta var jag skulle sova och jag tänker på de personer som har det på det sättet hela tiden. För mig varade hemlösheten bara ett par månader men kändes ändå som en evighet, säger hon.

Ulrika Falk vid Räddningsmissionen i Göteborg saknar en nationell handlingsplan mot hemlöshet.

– Min bild är att det i dag finns många olika grupper som är i akut hemlöshet och som sover ute. Frågan om hemlöshet och människors mänskliga rättigheter, oavsett varför man är hemlös, tas inte på tillräckligt stort allvar av landets politiker. I Sverige har vi inte tillräckliga system för att leva upp till de konventioner som vi skrivit på och det behövs en nationell hemlöshetsstrategi som saknas i dag, säger hon.

Västra Götaland på sjätte plats

Antal hemlösa per 10 000 invånare och efter län 2017, i fallande skala där Västra Götalands län hamnar på sjätte plats i landet av de tio län med högst andel hemlösa.
Västmanlands län: 43,8
Västernorrlands län: 43,2
Östergötlands län: 42,5
Gävleborgs län: 42,2
Skåne län: 41,2
Västra Götalands län: 39,8
Stockholms län: 31,9
Uppsala län: 30,4
Södermanlands län: 28,6
Jönköpings län: 26

Källa: Socialstyrelsens hemlöshetskartläggning 2017