Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Skolan blev en mardröm för Oskar

Föräldrarna fick sätta lås på fönstren och vaka på nätterna. 12-årige Oskar mådde så dåligt i skolan att han försökte ta sitt liv. Nu vill han hjälpa andra i samma sits.

Ett år har gått sedan Oskar var som värst. Då försökte han flera gånger ta livet av sig, och var nära att lyckas vid ett par tillfällen. Han sprang ut på motorvägen framför en långtradare, men föräldrarna hann precis fram och kunde dra undan honom. På nätterna var han på väg att hoppa ut genom fönstren på ovanvåningen av familjens villa.

– En gång försökte han hoppa ut från en balkong. Han stod på räcket och hade släppt en fot när Jacob fick tag i den andra foten. Annars hade Oskar hoppat, säger mamma Miriam.

Hon och pappa Jacob sitter i vardagsrumssoffan och berättar om sin son, om hans förändring.

Problemen började smyga sig på i trean. Oskar blev en enkel måltavla: han var känslig, tyckte bättre om teater än fotboll och uttryckte sig på ett sätt som några i klassen inte tyckte var tillräckligt coolt.

Han gick från att ha olustkänslor inför klassen till att bli mobbad. I de maktlekar som pågick, där alla andra knuffade varandra, blev Oskar i stället slagen. De drev med hans svaga sidor, till exempel att han hade svårt i matte.

– De kunde säga ”svarar du rätt på en mattefråga får du vara med oss på rasten”. Sedan valde de ett jättesvårt tal som han kunde svara på, och så fick han ändå gå iväg ensam. De kunde sno hans mössa och vantar så att han kom för sent till lektionen, och kalla honom saker. Men det värsta var att han var osynlig. Om han ställde en fråga var det ingen som svarade, säger Miriam.

På lektionerna satt han mest och funderade på vad som skulle hända på rasten. De andra eleverna utnyttjade hans rädsla. De lurade av honom pengar och hotade, ”säger du något dödar vi dig”.

I två år försökte Jacob och Miriam påtala för skolans personal att situationen inte fungerade.

– Attityden var ”barn är barn och ibland är de lite dumma mot varandra”. Det blir en struktur, som på sikt bryter ner. Vi har stött på omtänksamma och engagerade lärare, men på grund av strukturer och brist på resurser misslyckades skolan att skapa en trygg miljö för Oskar, säger Jacob.

När Oskar kände sig osäker ringde han gärna sina föräldrar. Det kunde bli många samtal per dag. Lärarna reagerade på att han ofta gick ut ur klassrummet och satte upp ett förbud för det.

– De brydde sig inte om att ta reda på varför han ringde. Reglerna blev viktigare för dem än att han var rädd hela tiden. Och när lärarna retade sig så mycket på att han gjorde fel, fanns det plötsligt inte ens några vuxna att vända sig till. Det blev droppen, det var då han försökte ta sitt liv, säger Miriam.

Oskars Föräldrar valde att ta honom ur skolan och Miriam stannade hemma från jobbet i ett halvår. Oskar slutade äta och klädde inte på sig på flera månader.

Så fort han vågade sig ut genom dörren tog Miriam med honom till biblioteket, och till Ikea – de följde pilarna på golvet, gick ett varv och åkte hem.

– Vi åkte till mormor och farmor också, vi försökte visa att det fanns personer som skulle bry sig om ifall han inte längre var med oss. Det hände nämligen att Oskar började fundera på hur många som skulle komma på hans begravning. ”Tror du att det blir fler än fem, mamma?” Framför allt försökte vi visa honom kärlek.

Förra sommaren började Oskars närmast förlamade tillstånd sakta släppa. Så småningom började han teckna mer och skriva annorlunda.

– Plötsligt dök det upp en vit kanin i berättelsen, eller en person som sa ”kan vi inte hitta på något roligt?” Det var som att han bestämde sig för att nu ska det inte vara så svart runtomkring längre, och sedan följde han själv efter.

I höstas började Oskar i en ny skola i en annan stadsdel. Han trivdes direkt. Den nya skolan har mindre klasser och jobbar mycket med lugn och rutiner.

Föräldrarna har anmält sonens förra skola till Skolinspektionen. Skolan har tidigare fått kritik där-ifrån för att den inte har jobbat tillräckligt med elevernas trygghet.

– Det är för att Oskar ska få lite upprättelse, att någon faktiskt säger att det är skolan som har gjort fel. Dessutom vill vi inte att fler barn ska vara med om samma sak, säger Miriam.

Oskar mår bättre och tar hela tiden små steg framåt, men när han var deprimerad letade föräldrarna efter något ställe med aktiviteter för barn i samma sits utan att hitta något. Därför har Oskar nu bestämt sig för att starta det själv: ett slags fritidsgård dit man kan gå efter skolan och träffa andra som är eller har varit utanför. Han tänker sig kurser, en bakgrupp, discon, och några anställda som ska se till att alla barn blir sedda.

Familjen har bestämt sig: de drar igång till hösten.

– Det finns massor av stipendier att söka, så rent finansiellt känns det lugnt. Vi skulle gärna vilja komma i kontakt med andra föräldrar och barn i samma situation, säger Miriam.

GP har varit i kontakt med rektorn på Oskars gamla skola. Hon vill inte uttala sig om hans skol-situation de åren han gick där och mådde så dåligt eftersom ärendet ligger hos Skolinspektionen.

Oskar vill vända sina hemska erfarenheter till något positivt. Drömmen är att bli författare, och när han blir äldre vill han skriva böcker för mobbade eller osynliggjorda barn.

– Hans nya rektor säger att Oskar kommer att bli en fantastisk vuxen, han ska bara igenom de här jävliga barnaåren först. Jag tror att hon har rätt, säger hans mamma Miriam.

Fotnot: Oskar, Miriam och Jacob heter egentligen något annat.

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.