Robert lever ett liv som var otänkbart för Rubert

Solen skiner över Göteborg när Rubert Granberg pussar sin man adjö på Avenyn. Det hade han aldrig gjort som ung och kär. Nu ska han träffa Robert Hannah för ett samtal kring deras liv som homosexuella män från olika generationer.

Robert Hannah är uppvuxen i Göteborg och som riksdagsman för liberalerna pendlar han mellan Göteborg och Stockholm varje vecka. Han är gift med sin man och paret fick sin första son för ett år sedan.

– Om du hade frågat mig som ung grabb i Tynnered om jag skulle ha familj och barn hade jag svarat att det kan du fetglömma, det kommer aldrig att hända. Bara för 15 år sedan var det otänkbart att ha familj och barn och bara sedan dess har det skett en revolution vad gäller gayrättigheter i Sverige, säger han.

Guidar nyanlända

Rubert Granberg arbetade som språklärare innan han blev pensionär, de sista 25 åren på Angeredsgymnasiet. Han lever tillsammans med sin man i ett hus i Partille och är volontär inom RFSL där han guidar nyanlända hbtq-personer i svenska språket och kulturen.

När han under uppväxtåren, i byn Gråträsk i Norrbottens inland, förstod att han var homosexuell, fattade han ett beslut.

– Jag var en läsande person redan då och ruta ett var att behålla detta för mig själv. Det var väldigt skambelagt och något jag kände mig ensam om i hela världen. Det var jag och några döda författare för hundra år sedan, typ. Att få barn och familj fanns inte på kartan på min tid, säger han.

För Robert Hannah var det inte så mycket skammen som fick honom att tiga utan hotet om kränkningar och våld och att vänner och bekanta skulle ta avstånd från hans familj.

– Jag växte upp i en skolmiljö där bög var det fulaste man kunde kalla någon och som bög var man längst ner i rangordningen. Det kanske var okej att vara gay i city men inte där jag växte upp och jag tror att det fortfarande finns en hbtq-fientlighet i vissa stadsdelar i Göteborg, säger Robert Hannah.

Sökte man via kontaktannons

1968 flyttade Rubert Granberg som 21-åring till Umeå för att studera på universitetet efter att ha tagit studenten och därefter gjort militärtjänsten. Efter ett halvår bestämde han sig för att annonsera efter en man via en kontaktannons under personligt i Västerbottens-Kuriren.

– Jag hade mognat lite och insåg väl att man träffar ingen om man inte går den vägen, säger han.

Mannen som kort därefter blev hans sambo blev i sin tur ombedd att svara i en kompis ställe. Detta för att kompisen var för att rädd att den som annonserade var någon han kände.

– Men jag blev kvar hos han som svarade. Han var 13 år äldre och nyskild och vi bestämde oss ganska snart för att flytta till Göteborg för att starta ett nytt liv. Det var inte kärlek vid första ögonkastet utan mer som att man tar det man får. Men vi växte in i relationen och fick ett mycket bra liv tillsammans i 38 år. Det är tio år sedan han gick bort nu, säger Rubert Granberg.

"Ingen skulle veta"

Starten av parets gemensamma liv i Umeå präglades av smussel och hemlighetsmakeri. När de skulle hälsa på andra gay-par parkerade de sin bil på gatan långt ifrån portuppgången för undvika att bli upptäckta.

– Ingen skulle veta att vi umgicks, det var väldigt hemligt och bara så det var. Det var lika självklart som att ta av sig mössan i kyrkan eller köra på vänster sida i trafiken och inget vi pratade om, säger han.

I tonåren började Robert Hannah justera sin vänskapskrets och sållade bort vänner som han inte trodde skulle acceptera honom om han skulle komma ut. Han slutade att spela fotboll av samma skäl.

– I efterhand har jag funderat på att mina fördomar mot killarna i fotbollsgänget var lika stora som jag uppfattade att deras var mot homosexuella, säger han.

Ohållbart dubbelliv

Som ung och gay i Göteborg präglades Robert Hannahs liv av en krets av vänner som inte kände till att han var homosexuell och vänner som var gay som han hade skaffat själv. Vid ett tillfälle när han var på gay-kväll på en av Göteborgs nattklubbar krockade världarna.

– Haken med att ha en gay-kväll en gång i månaden är att andra som kommer dit inte vet att det är gay-kväll och jag blev påkommen av en vän till familjen. Jag insåg att det dubbelliv jag levde var för komplicerat och ohållbart i längden, säger han.

2007 flyttade han som 22-åring till Stockholm när han kom in på juristlinjen, livet blev enklare. Han träffade sin stora kärlek men det dröjde ytterligare fyra år innan han berättade för sin mamma.

– Jag skulle flytta ihop med min första pojkvän och tyckte det var konstigt om hon inte skulle veta vem jag skulle leva med. Hon tog det hårt såklart. Hennes största oro handlade om hur andra skulle behandla mig och att jag inte skulle kunna leva ett lyckligt och bra liv, berättar han.

2013 berättade han sin historia i DN och över en natt var ute ur garderoben för gott.

Skrev brev till mamma

Rubert Granberg har, som han säger, egentligen aldrig kommit ut förrän nu på äldre dar.

– Jag har bara levt på, det här har ju varit det normala för mig. Mina närmaste kollegor på jobbet visste att jag levde med en man och det är klart att det sipprade ut till andra kollegor också. Men jag har aldrig fått några reaktioner på det, inte heller från elever om de nu kände till det, säger han.

Efter flytten från Umeå skrev han dock ett brev till sin mamma där han berättade att den "kompis" han bodde med i själva verket var hans partner och så småningom fick även hans bröder veta.

– Efter brevet tog min man över min komma-ut-process för mina föräldrar. Han var bättre på att prata och pratade i telefon timme ut och timme in med mamma.

Dåvarande mannens yngsta dotter flyttade in i deras hem när hon lämnade Umeå. Äldsta dottern och hennes barn har hälsat på regelbundet under årens lopp, bland annat under i Gothia Cup, där barnbarnen spelade. Rubert Granbergs bröders barn har också varit en del av livet.

– För mig personligen är det största som hänt att jag utan vidare i dag säger 'min man' i alla sammanhang när jag pratar om honom. Det gjorde jag bara inte med min första man.

TEXT

Pia Svensson

pia.svensson@gp.se