NK:s parkeringshus måndagskvällen den 18 januari.
På parkeringsdäcket står sex unga killar uppradade. Runt omkring dem finns ett tiotal poliser. Polisen känner väl igen ungdomarna. De brukar hålla till Nordstan och är så kallade gatubarn. Barn som vuxit upp utan att någon vuxen tagit ansvar för dem.
De är i 15-årsåldern och misstänks nu för att ha stulit en plånbok. Blickarna är dimmiga, men enligt polisen har de inget på sig som tyder på att de är drogade.
– Nej vi har inte hittat något på dem, säger polisbefälet Jonas. Men de är undernärda och lider av sömnbrist.
På parkeringsdäcket är det rått och ogästvänligt. Killarna säger att de ska sova hos en kompis, men polisen bestämmer att de ska köras till Migrationsverket i Sagåsen. Där kan de få tak över huvudet under natten.
Innan polisen åker iväg med pojkarna kan vi byta några ord med dem med hjälp av Ryan. Han är från Syrien och kan både engelska och arabiska. De andra är från Marocko och pratar arabiska och lite spanska.
En i gänget är en lång, lite gänglig kille, klädd i munkjacka, smala träningsbyxor och med korta ankelstrumpor i gympadojorna. Han har ett ytligt rivsår i ansiktet och ser nyfiken ut.
Han säger att han är 14 år och har varit i Sverige ungefär tre månader. Han bor i Stockholm säger han och ska tillbaka dit. Han har ingen mamma, ingen pappa, inga syskon. Han reste från Marocko till Spanien. Innan han kom till Sverige var han i Tyskland ett tag.
Bredvid honom står en allvarlig, tystlåten kille. Han ser blek ut bakom sin stora tofsmössa. Han berättar att han är 15 år, föräldralös, från Marocko. Ögonen är blanka som av feber.
En annan säger att han är på väg till Malmö. Ska dit i morgon. Ta tåget, har biljett. Men när polisen ber honom visa biljetten säger han att han ska fixa den i morgon.
Motvilligt följer han och de andra killarna med poliserna nedför trapporna. Utanför parkeringshuset står polisbilarna. De kliver in och åker iväg till Sagåsen
Snön faller tungt. Det är kallt i Göteborg.
Ett ödehus i Mölndal i början av december förra året.
Efter ett tips upptäcker polisen att ett 15-tal ensamkommande hemlösa pojkar bor i huset. Den yngste pojken är bara nio år. Första gången polisen träffade på honom hade han rymt från ett HVB-hem och gjort inbrott i en villa. Han kördes tillbaka till hemmet, men rymde igen och finns nu i ödehuset.
Läs också: Unga lever på gatan mitt i stan
Pojkarna kommer från Nordafrika. Några av dem smiter iväg när polisen kommer. De andra tas om hand av socialtjänsten. En dryg månad senare står några av dem och fryser på ett parkeringsdäck i Göteborgs centrum.
- Joakim Simonsson, gruppchef för områdespolisen i Mölndal, var med när några andra pojkar hittades i ödehuset. För det dröjde bara ett par veckor så var huset bebott igen.
– Det var sådan misär att det är svårt beskriva för någon som inte varit där, säger han. Ute var det stabila minusgrader och det fanns ingen värme i huset. Ingen toalett. Killarna sov på madrasser på golvet tätt ihopkurade, flera under samma täcke för att hålla värmen.
Det är svårt att komma nära pojkarna som lever bakom begreppet gatubarn och få höra någon berätta hur det är. Någon som på riktigt vet vad det handlar om. De är barn på ständig flykt, utan adress och tillhörighet. Joakim Simonsson berättar om killar som knappt förstår frågan när man undrar om deras föräldrar.
– Trots att de erbjuds värme och mat på boendena vill de inte vara kvar där. De är inte vana vid att någon är snäll mot dem. Det är svårt sätta sig in vad de har upplevt. Och det är väldigt olika vad de upplevt, säger han.
– Tänk om det varit du. Eller om dina barn fått klara sig på egen hand sedan de var små.
Människor som arbetar nära gatubarnen säger att det tar lång tid att få deras förtroende. Enligt fältgruppen i city har pojkarna blivit mer skygga och misstänksamma mot vuxna som de inte känner sedan samhället uppmärksammat dem och polisen satt in extra resurser i Nordstan.
Ankomstenheten för ensamkommande barn beräknar att omkring 200 gatubarn befinner sig i Göteborg. I veckan berättade polisen att de vill begränsa Nordstans öppettider för att det inte ska vara som en fritidsgård utan vuxna.
De har larmat om att situationen är ohållbar under kvällarna med unga som driver omkring och har satt in extra bevakning i Nordstan. Det finns en oro för att kriminaliteten där blir allt grövre och drar till sig andra ungdomar. Det handlar om droger och stölder. I ett hisstak hittades flera knivar gömda.
Mölndalsbro är Mölndals motsvarighet till Nordstan, en samlingspunkt och värmestuga för unga. Johan Magnusson är socialsekreterare vid polisen och han ser samma utveckling som i Göteborg – allt fler unga killar lever på gatan.
– De här pojkarna är väldigt ljusskygga och vill gå under radarn. Om de inte är straffmyndiga faller de under socialtjänsten och blir ofta blir de placerade på ett HVB-hem. De går dit och får en smörgås och sticker därifrån igen.
Vårt samhälle bygger på att vi har familj och släkt. Men de här barnen saknar både anhöriga och känd identitet
– Det gör det krångligt när samhället ska gripa in, säger Johan Magnusson. De har rest runt ute i Europa - varit gatubarn redan i Nordafrika och vet inte om något annat liv. De far fruktansvärt illa och kan utsätta andra för fara. Ingen vet vad man ska göra. Det är för jävligt rent ut sagt.
Gärdsåsskolan i Göteborg har varit tillfälligt boende för ensamkommande flyktingbarn och stängdes nyligen. Som mest bodde det nästan 500 barn här. De flesta sökte asyl och flyttades vidare till en kommunplacering. Men några av barnen avvek redan innan asylprocessen ens hann börja. Matilda Brinck-Larsen tf enhetschef på boendet vet att en del av dem nu lever på gatan.
– Men de får inte sina rättigheter tillgodosedda när de inte är registrerade någonstans, säger hon. Och de här barnen kräver ett särskilt omhändertagande.
Så berättar hon om en 15-årig pojke som kom till ett av de asylboenden där hon annars är gruppchef. Han hade vuxit upp på gatorna i Marocko, där normen handlade om att begå brott för att överleva och där man också lätt blir utnyttjad.
– Jag var väldigt tydlig med vad som gällde och hade ett tätt samarbete med polis och socialtjänst. Så fort han var på väg till Nordstan meddelade jag polisen. Vi gjorde en tydlig kartläggning och kunde till sist se till att han hamnade på en låst avdelning.
För när man levt på gatan sedan man var liten har man inte med sig ett självklart sätt att förhålla sig till regler och normer som samhälle och vuxna sätter upp. Det måste man få en chans att lära sig, menar Matilda Brinck-Larsen.
– Barnen behöver tvingas bort från gatan, där de ofta är indragna i system som sätter en stor press på dem. De behöver få tid för att få bygga upp en ny identitet.
Den 15-åriga pojken började skolan och allt verkade peka åt rätt håll. Men kanske var tiden på en låst avdelning inte tillräckligt lång för pojken.Nu är han försvunnen. Matilda Brinck-Larsen är orolig för vad som hänt honom.
Till Nordstan söker sig även ensamkommande med ett ordnat boende. Här vet de att de kan träffa jämnåriga att snacka med. Homeira Tari, kulturpedagog på Backa fritidsgård, säger till de ungdomar hon träffar att hålla sig därifrån.
– De åker dit för att de har tråkigt och vill träffa kompisar. Men jag att det är lätt att hamna i strul där. Om fler fick veta hur det är skulle lusten att åka dit minska.
Hon tycker att vi lämnar de ensamkommande i sticket. Det räcker inte med att skicka polisen på dem, säger hon.
– Jag tycker det är jätteviktigt att de bemöts med kärlek och att det ställs krav på de boendena som fungerar mindre bra. Men även på de ensamkommande barnen som behöver mer stöd. De måste få rätt verktyg för att de ska kunna klara sig.
– Och vi måste fråga oss varför de rymmerfrån boendena. Många säger att de inte har något att göra och blir helt passiva. Det finns de som sover hela dagarna och är vakna på natten. De behöver ha något att göra och någon som ställer krav på dem så att de kan utvecklas.
Nordstan strax efter klockan åtta på kvällen. De flesta butiker har stängt för dagen och det börjar bli ganska glest med folk. De flesta vi ser är ungdomar. Utanför ingångarna står gäng av tjejer och killar och röker.
Poliserna vandrar runt. De har sina rutiner och vet vart de bör gå.
– Det är väldigt lugnt ikväll, säger Jonas. Sedan vi ökat närvaron märks det en stor skillnad. Vi träffar inte alls på lika många unga här längre.
Några killar står vid ingången mot operan. De kommer från Syrien bor i olika delar runtom i stan. En av dem är från Marocko. Alla går i skolan och pratar hyfsat bra svenska trots att de bara bott här dryga halvåret.
– Vi vet att man inte egentligen ska hålla till Nordstan, säger en av dem. Men var ska vi annars träffas? Vi kan inte vara ute när det är så här kallt och vi har inte pengar för att fika.
Jonas och poliskollegorna får larm om bråk på Norra Hamngatan och tar sig snabbt dit. Men bråket är redan avstyrt av ett annat polisteam när de kommer fram.
– Det var några som varit på restaurangen intill och druckit lite för mycket, berättar de.
Vi hinner knappt in i Nordstan igen förrän Jonas får ett nytt larm. Den här gången från gränspolisen. Nu gäller det NK:s parkeringshus och en stulen plånbok. En insats som kommer att sluta med att polisen kör iväg med sex killar till Sagåsen.
Men senare på kvällen är ett par av killarna tillbaka i Nordstan igen.
FAKTA: Detta har hänt
Den 9 januari berättade GP om polisens specialbevakning av Nordstan sedan de märkt att allt fler gatubarn uppehåller sig i där.
GP berättade också att social resursnämnd gör en kartläggning av situationen för minderåriga som vistas i kommunen och riskerar att hamna i utanförskap och kriminalitet.
Kartläggningen ska redovisa vad som gjorts för gruppen samt se över vad som ytterligare behöver göras.
I mitten av februari beräknas kartläggningen vara klar.
Läs också: Inrikesministern vill ha särskilda boenden för gatubarn
Läs också: Lösning i sikte om gatupojkar
