– Det här är omtumlande. Vi ska omedelbart ha ett samtal med honom, säger Grethe Foss, enhetschef för stadens åtta boenden för ensamkommande barn och ungdomar.
Sedan i somras är Eritrea det land som flest ensamkommande unga flyr ifrån. De som kommer till Sverige möter en enklav exil-eritreaner starkt uppdelad i de som är för och de som är emot den sittande regeringen. Demonstrationer mot situationen i Eritrea, som Migrationsverket beskriver som ”ett av världens mest repressiva länder”, har mötts av anhängare till regeringen.
I november 2011 intervjuade GP en av anhängarna under en demonstration, Alem Zemo, medan ett tjugotal polismän höll de båda grupperna isär. Zemo intervjuades som representant för den ena parten Eritreanska föreningen.
– Jag stödjer min flagga och min regering. Den eritreanska regeringen jobbar för högsta sociala rättvisa, sa Alem Zemo då.
Vid intervjun hade han varit anställd på ett av kommunens boenden för ensamkommande flyktingbarn i fyra månader. Sedan dess har ett vikariat blivit till en fast tjänst och Alem Zemo tycker inte att hans stöd för regeringen påverkar arbetet.
–Jag är inte anställd för att arbeta med en särskild grupp av ungdomar. Jag arbetar med ungdomar från Syrien, Somalia, Afghanistan och Eritrea – det spelar ingen roll. Jag behandlar dem lika. Det finns tydliga ramar för min tjänst och vad jag ska göra, säger han och berättar att det finns en ung kvinna från Eritrea på boendet just nu.
– Jag ska ge omsorg och stöd, bistå vid integrationen. Vad jag tycker privat spelar ingen roll. Jag kan känna eller tycka en sak hemma, men på arbetet spelar det ingen roll.
Det är inte bara i samband med demonstrationerna 2011 som Alem Zemo omskrivits i GP. Han är sedan många år ansvarig utgivare och programledare för Eritreanska föreningens närradiostation Eritreas röst. En regimtrogen radiokanal enligt många, men när GP frågar Alem Zemo om radions ställning till regeringen säger han att de rapporterar om landet, om kulturen och miljön.
Förekommer det att ni intervjuar eller har organiserade regimkritiker med i programmet, frågar jag?
–Nej, de har sina egna radiostationer, säger Alem Zemo.
–Men vi har en öppen telefonlinje som vem som helst kan ringa in till.
För några år sedan skrev GP hur radiokanalen okommenterat sände hätska inlägg riktade mot regimkritiker. Anhängare uppmanades att fotografera och dokumentera regimkritiker och i ett inlägg som ringdes in till den öppna telefonlinjen uppmanades lyssnarna att ”ha med en sax för att klippa av (demonstranternas) tungor”.
Alem Zemo var också ansvarig utgivare då radion okommenterat läste upp ett uttalande från den eritreanske presidenten om att de unga som flytt landet i själva verket var ”på utflykt”.
–Det var inte jag som sa det och jag kan inte lyssna på allt som sägs i radioprogrammet, säger han och vill inte kommentera skälen för eritreaner att fly landet. Det får stå för dem, menar han. När jag frågar hur han ser på Migrationsverkets bedömning av Eritrea som ett av världens mest repressiva länder vill han inte kommentera det:
–Vilka är deras källor? Har de varit på plats och pratat med människor i Eritrea? Har de pratat med folket på landsbygden eller har de hämtat information från internet?
Flera regimkritiker GP varit i kontakt med oroas för regimvänliga tjänstemän i landets förvaltningar. Det finns en oro för att särskilt unga ska påverkas och rekryteras till regimvänliga samlingar.
Grethe Foss vid kommunens enhet för ensamkommande flyktingbarn ser gärna att de anställda har en bakgrund i de länder unga flyr ifrån. Men, enligt henne, förs ingen diskussion om hur man ska hantera situationer där anställda är aktiv part i konflikter boende flyr från.
–Vad våra medarbetare gör på sin fritid kan vi inte lägga oss i så länge det inte inkräktar på vår verksamhet och vi har inte fått några som helst signaler om att den här medarbetaren betett sig olämpligt eller att någon av våra ungdomar känt obehag. Tvärtom är han väldigt uppskattad och nästan en fadersgestalt för de unga, säger Grethe Foss.
Hur påverkas förtroendet för er verksamhet om ni har personal som öppet stöder regimer som flyktingar flyr ifrån?
–Eftersom vi inte har fått några signaler om att det skulle finnas några problem är det svårt för mig att kommentera.
Kan du förstå en oro bland de som flytt från regimen?
–Jag tror att den misstänksamheten alltid finns och inte bara rör oss och den här enskilde anställde, säger Grethe Foss och tar själv upp vad hon beskriver som ett mardrömsscenario: att någon engagerad Islamska staten söker ett jobb och inte kan nekas anställning.
På Migrationsverket har liknande situationer diskuterats i många år. Fernando Alvarez är enhetschef på Arbetsgivarenheten vid Migrationsverket och delar bedömningen att det är svårt, om ens möjligt, att låta någons engagemang utanför arbetstid påverka anställningen. Däremot har Migrationsverket sedan länge en fortlöpande diskussion om lämpligheten i att engagera sig i fall som berör till exempel den egna folkgruppen. Det handlar inte bara om eventuella konflikter inom folkgrupper utan om att det underlättar i tjänstemannarollen att inte ha ärenden och fatta beslut om tidigare landsmän.
