Räddningsmissionen: Kvinnor som utnyttjas måste få hjälp

Kommunens Mikamottagning erbjuder hjälp till dem som utnyttjats sexuellt. Petra Malmström är socialsekreterare där. Hennes bild är att gatuprostitutionen vid Rosenlund minskat något, medan sexhandeln genom nätet – i lägenheter, på hotell och vandrarhem pågår flitigt.

Petra Malmström anser att det krävs polisinsatser för att kunna komma åt sexhandeln och nå dem som utnyttjas.

– En prostitutionsgrupp, som den som finns i Stockholm, hade varit guld värd, säger hon.

Men någon sådan lär det inte bli. I en intervju med GP gör chefen för polisen i Storgöteborg, Erik Nord, klart att han inte ser det som rimligt inom en överskådlig framtid. Marina Johansson, socialdemokrat och ordförande för social resursförvaltning, vill inte ha några synpunkter på hur polisen lägger upp sitt arbete. Hon känner sig trygg med att polisen ser i allvaret i frågorna.

– Vi vet att det är många som är utsatta för sexslavhandel, för det är just vad det är, säger hon. Det är ingen som gör det frivilligt.

Socialt hållbart

Hon berömmer organisationen Real Stars initiativ med att skapa nätverk mot trafficking inom turistnäringen och ser det som en viktig början till att göra Göteborg mer socialt hållbart.

– I nästa års budget har vi har gett Göteborg & CO och social resursförvaltning ett uppdrag att ha särskilt fokus på trafficking. Vi utökar också Mikamottagningens budget för att fler som är utsatta ska kunna få hjälp.

För det behövs mer stöd för att ta sig ur prostitution, anser hon. En utredning om ett särskilt boende för personer som utnyttjats i sexhandeln är på gång och ska finnas färdig att presenteras efter sommaren.

Ett sådant boende är nödvändigt, menar bland andra Räddningsmissionens Caroline Casco som länge arbetat för att det ska bli verklighet.

Mer behövs

Men det är inte tillräckligt, betonar hon. Det måste finnas resurser att hitta de som är i behov av ett sådant.

– Vi talar inte enbart om gatuprostitutionen, utan även om de som befinner sig i lägenheter, på hotell och om prostitutionen på internet. Att Göteborg skulle vara förskonat från det är en utopi.

Om polisen inte aktivt arbetar mot sexhandeln blir det svårt att nå kvinnorna, säger hon.

– Det blir som ett moment 22, säger hon och hänvisar till Erik Nords uttalande om att det inte räcker med polisens insatser för att hjälpa de utsatta kvinnorna.

Hon menar att det är just det som är poängen – både socialt och polisiärt arbete måste till, jämsides med varandra.

Jämställdhetsminister Åsa Regnér, som var med när propositionen om sexköpslagen skrevs i slutet av 1990-talet, menar att sexhandeln sedan dess alltmer blivit en del av den organiserade kriminaliteten och att den sker under ett stort mått av tvång.

Hur ser du på att Göteborgspolisen inte har någon särskild grupp som arbetar mot prostitution?

– Det är viktigt att förebygga och lagföra sexköp. Jag utgår från att polisen arbetar relevant och adekvat med denna fråga. Ett skäl till polisens omorganisation är att de ska arbeta mer effektivt. För mig är det viktigt att se det som det brott som det är. Men hur polisen ska arbeta ska inte jag säga.

Straffet för den som köper en tillfällig sexuell förbindelse är böter eller fängelse i högst ett år. Men ännu har ingen sexköpare dömts till fängelse.

– Justitieministern ser över om straffen behöver skärpas. Sedan vet vi att lagen har haft en dämpande effekt på människohandel i Sverige när vi jämför med andra länder.

Samarbeten

Åsa Regnér säger att hon sett exempel på bra samarbeten mellan polis och sociala myndigheter i flera kommuner i landet och pekar också på vikten av kontinuerliga utbildningsinsatser.

– Vi har tillsatt en ambassadör som ska jobba mot sexköp och människohandel med sexuella ändamål. Hans uppgift är att skynda på arbetet i Sverige och sammanföra olika aktörer. Han ska även hitta länder som vill samarbeta i de här frågorna. För många gånger handlar det om internationell brottslighet.

Text: Evalis Björk