Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer

Ingen prenumeration
  • Mitt GP
  • Korsord
  • Erbjudanden
  • Logga ut
1/6

Prestigeprojektet har gett noll bostäder

Planerna på tillfälliga modulbostäder för nyanlända har hittills kostat kommunen över tre miljoner kronor. Men trots all nedlagd tid står inte en enda av de 1 000 planerade lägenheterna klar. GP har granskat prestigeprojektet som blivit ett fiasko.

Billdals kyrka den 9 februari. Informationsmötet har övergått i en frågestund. Applåder och jubel, som stiger i takt med att frågorna blir allt mer provokativa.
Fastighetsdirektören Magnus Sigfusson tar mikrofonen och försöker överrösta, och möjligen lugna, åhörarna: "Ni kan de här platserna mycket bättre än oss. Det här är bara förslag."
Ett par veckor tidigare låter det helt annorlunda. I protokoll från de möten som hålls i slutet av 2015 står det att man är så långt framme att man i princip kan söka bygglov för i alla fall hälften av platserna. Det talas om ordförandebeslut för snabb hantering, att länsstyrelsen är kontaktad och att moduler håller på att upphandlas. Bedömningen är att de första bostäderna ska komma på plats senast under mars 2016.
Men den här kvällen i Billdals kyrka avfärdar alltså den högst ansvarige tjänstemannen samma planer som mer eller mindre lösa idéer. Det är inte utan att man undrar vad som hände.

Ansträngd bostadsmarknad

Att det råder bostadsbrist i Göteborg är ingen nyhet. Inte minst för nyanlända har det blivit ett allt större problem att komma in på bostadsmarknaden. Förutom att Boverket bedömer att i princip alla barn i nordost är trångbodda, finns det familjer som står helt utan bostad och tvingas flytta runt mellan hotell och vandrarhem – akutlösningar som kostade Göteborgs stad 42,6 miljoner kronor under 2015.

Kommunen hade tidigare öppnat för modulbostäder för studenter. Våren 2015 började politikerna fundera på om samma modell skulle kunna användas för fler grupper.
– När vi lade det här förslaget handlade inte bara om nyanlända, utan om alla som hade det svårt på bostadsmarknaden: studenter, unga som bor kvar hemma, barnfamiljer. Vi ville ta ett större grepp, säger fastighetsnämndens ordförande Jahja Zeqiraj (S) (bilden till vänster).

Förslaget han talar om – att ge fastighetskontoret uppdraget att "peka ut platser för möjliga bygglov för minst 1 000 temporära bostäder i staden" – lades av de rödgröna i juni 2015 och gick igenom i politisk enighet på mötet den 31 augusti.
Ett par dagar senare förändrades inte allt. Men väldigt mycket.

Flyr från krigets Syrien

Hösten 2015 hade kriget i Syrien tvingat miljoner människor på flykt. Bara i Turkiet fanns någonstans mellan en och två miljoner flyktingar och läget blev allt mer ansträngt. Försämrade möjligheter att försörja sig där gjorde att allt fler inte såg någon annan utväg än att korsa Medelhavet i knappt sjödugliga båtar.
Den 2 september kapsejsade en gummibåt fem minuter efter det att den lämnat turkiska Bodrum. En händelse som gått obemärkt förbi om det inte varit för bilden som togs på den drunknade treåringen Alan Kurdi.
Efter fem år av strider fick kriget i Syrien ett ansikte och på många håll i Europa väcktes inte bara en vrede över det som hände – utan också en vilja att hjälpa till. På en manifestation på Medborgarplatsen i Stockholm, som lockade 15 000 personer, sa statsminister Stefan Löfven: "Mitt Europa bygger inte murar. Vi hjälps åt när nöden är stor".

Under september, oktober och november sökte över 100 000 människor asyl i Sverige. Det är fler än under hela 2014 – och fler än under 2012 och 2013 tillsammans.
Hur många av de asylsökande som skulle få uppehållstillstånd och hamna i Göteborg gick förstås inte att veta då, men de ansvariga insåg att trycket skulle bli så stort att det ursprungliga uppdraget ändrades något: de 1 000 tillfälliga bostäderna skulle gå till nyanlända som fått uppehållstillstånd samt ensamkommande.

Den extrema situationen fick också kommunen att frångå de vanliga rutinerna. Fastighetsdirektören Magnus Sigfusson fick ansvaret att leda arbetet med att ta fram platserna, tillsammans med lokalsekretariatet och i samverkan med stadsdelarna, det kommunala bostadsbolaget Framtiden och stadsbyggnadskontoret.
– En situation som den vi hade då kräver att någon tar på sig ledartröjan, säger Jahja Zeqiraj.

Tidsplanen sprack

På Göteborgs stads hemsida ligger fortfarande en länk till "Frågor och svar: Temporära bostäder för ensamkommande och barnfamiljer", daterat den 29 januari – dagen efter det att platserna presenterats på en presskonferens.
Det är ett dokument som verkligheten sprungit ikapp och förbi.
Här slår man fast att målsättningen är att de första bostäderna ska vara klara för inflyttning före sommaren. Sedan ska det rulla på fram till september. Det framgår också att fastighetskontoret valt platser som är "plana och därmed förhållandevis lättbyggda".

Svante Magnusson (bilden ovan) – en av många som protesterade mot planerna på tillfälliga bostäder – pekar ut mot en vassrugge längst in i Hinsholmen.
– När jag växte upp gick vassen ända hit in. Vi brukade åka skridskor här på vintrarna, säger han.
Han bor i en av villorna som klättrar upp för berget på andra sidan spårvagnsspåret och Saltholmsgatan. Intill huset har han en avstyckad tomt som han var på väg att sälja i januari 2016 när planerna på tillfälliga bostäder på platsen blev kända. Köparen hoppade av och Svante Magnusson fick klart för sig att tomten tappat två miljoner kronor i värde. 
– Vi är kanske 50 här som hade förlorat sin havsutsikt. Skulle vi verkligen behöva betala 100 miljoner för det här bygget? Det kändes inte rimligt, säger han.
Grannarna gick ihop och betalade 5 000 kronor var till en advokat som skulle sköta arbetet med att överklaga. Men det blev aldrig nödvändigt. Redan efter några veckor konstaterade fastighetskontoret att marken i den gamla vassruggen inte skulle hålla för att bygga på, och platsen drogs tillbaka.
– På ett sätt var det lite synd att det inte blev boende. Det ledde till ett jävla engagemang.
Hur menar du?
– Jag tänker på när man var ung och engagerad mot Vietnamkriget. Det här kändes lite liknande. Nu skiter vi i flyktingfrågan igen.

Han tycker att det hela är dåligt skött från kommunens sida. Och att de ville pressa in för många människor på samma ställe. Men få av grannarna uttryckte att de var emot att ta emot flyktingar generellt, säger han.
– Vi pratade om att ordna mentorskapsgrupper. Det var som en granne sa: "vi ska nog få ordning på dem". Men att det skulle ha in 300 personer här, det var folk emot.
Men 300 i Långedrag, är det så mycket – i andra stadsdelar bor det tusentals nyanlända?
– Man behöver väl inte välja mellan två dåliga alternativ. Vi kunde gärna tagit emot 300 här – men i 60 mindre bostäder.

Tvingades tänka nytt

Fastighetskontoret är inhyst i vad som en gång i tiden var ett ungkarlshotell på Postgatan. Martin Öbo tar emot i sitt tjänsterum, där en stor Göteborgskarta täcker ena väggen och kvällssolen skiner in från andra ändan av rummet.
Sedan fastighetsdirektören Magnus Sigfusson fick sluta i somras är Martin Öbo tillförordnad chef. 
Han säger att uppdraget som fastighetskontoret fick hösten 2015 tvingade dem att tänka nytt. Det var bråttom. Man insåg att den vanliga vägen inte var tillräckligt snabb.

Fyra kriterier mejslades fram för platserna där modulbostäderna skulle stå.
• Kommunen måste äga marken och den fick inte vara inte låst för annat.
• Platserna skulle ligga i närheten av samhällsservice.
• De skulle inte konkurrera med andra byggprojekt inom de närmaste 10-15 åren.
• Marken skulle ha grundläggande tekniska förutsättningar för att bygga på.

– Det var kriterier vi tog fram på kontoret, utifrån vårt tjänstemannaansvar, säger Martin Öbo.
Och kriteriet att de skulle ligga i delar av staden som tidigare tagit emot få nyanlända?
– Det fanns inget politiskt uppdrag eller beslut om det, inte mer än det övergripande – att vi alltid ska jobba för ett mer jämlikt Göteborg.

Frågan som aldrig ställdes

På eftermiddagen den 23 november 2015 träffas fastighetsnämnden för ett möte. Innan man kommer fram till beslutspunkterna berättar Magnus Sigfusson om hur långt arbetet med tillfälliga bostäder kommit. Han berättar att man hittat 15 platser, för ungefär 1 500 bostäder.
Ingen ställde några frågor om vilka platserna är. Eller hur väl de är undersökta.
Under december får också kommunstyrelsen en dragning, där fastighetsdirektören berättar att kommunala bostadskoncernen AB Framtiden är redo att beställa modulerna så fort bygglovsansökan lämnats in. Planen då är att byggnadsnämndens ordförande fattar beslut så fort de formella kraven är uppfyllda. Det är tydligt att det är bråttom. Att ingen tid får gå förlorad.

Delar av kommunstyrelsen är redan inspelade i ärendet. Den 10 december deltar Marina Johansson (S) och Ulf Kamne (MP) – ordförande i social resursnämnd respektive byggnadsnämnden – på ett möte hos fastighetsnämndens ordförande Jahja Zeqiraj (S), där Magnus Sigfusson visar en lista på de aktuella platserna på en power point-presentation. Även AB Framtidens ordförande Lars Johansson (S) är med. Liksom Martin Öbo, som skriver protokoll.
– Där borde frågan om platsernas lämplighet ställts, men den ställdes aldrig, säger Jahja Zeqiraj.
Han säger att platserna inte var någon "diskussionspunkt" på mötet, utan mer en information.
– Vi fick beskedet att de här platserna var undersökta, men vi gick inte igenom det mer.

De ansvariga på fastighetskontoret tyckte att de var så långt framme att de kunde söka bygglov för sex av platserna direkt.
– Vi menade att vi var så väl framme. Så var det, absolut, säger Martin Öbo.
Var det realistiskt?
– Det givna svaret är att det inte var realistiskt.

Möten som spårade ur

I Frågor och svar om temporära bostäder som lades ut på kommunens hemsida den 29 januari står inte bara att inflyttning troligtvis kommer att ske före sommaren. Man berättar också att det kommer att bli informationsmöten i stadsdelarna där "du som medborgare har möjlighet att ställa dina frågor".
De ansvariga betraktar i dag mötena som ett nästan lika stort misslyckande som processen i övrigt.
– Vi hade nog till mans en naiv inställning att det här skulle tas emot lite mer positivt bland göteborgarna. Vi var inte alls förberedda på motståndet, säger Martin Öbo.
Dessutom hade tjänstemännen inte tillräckligt väl tänkt igenom vad man ville ha ut av mötet med allmänheten.
– Vi hade inte förberett oss för hur vi skulle presentera utmaningen, uppdraget, tanken. Det är lätt att vara efterklok, men formen på mötena var inte bra, säger han.
I stället för att ta ansvar för vad man kommit fram till och stå för att avsikten var att gå vidare, så backade man.
– Vi lät det glida över i medborgardialog: "ni kan platserna bättre, ge oss andra förslag". Det var nog inte det klokaste.

Men bristen på hållning var inte den enda orsaken till att mötena spårade ur: förarbetet var för dåligt. En del av platserna var helt enkelt inte lämpliga.
– Jag var och tittade på dem, och kunde konstatera att här kommer vi inte kunna få igenom något bygglov. Så det var dåligt förberett, säger AB Framtidens ordförande Lars Johansson.
Hur kunde det bli så?
– Ja, det undrar jag också. Jag har inget svar på den frågan.
Vem är ansvarig?
– Det är den tidigare fastighetsdirektören, Magnus Sigfusson. Han var ansvarig för platserna som togs fram. Sedan stod han på möten och pratade om att det var förslag och att det kunde bli ändring. Vad han hade för belägg för det vet jag inte.

Jahja Zeqiraj säger att stämningen på de första mötena var hätsk och att politiker och tjänstemän inte hade väntat sig att bli så hårt ansatta. Men att det också snabbt visade sig att förvaltningen inte hade några svar på de frågor som medborgarna ställde.
– Ett av kraven på platserna var att vi skulle äga marken. Det uppfyllde vi. Men vi missade på ett flertal andra. Och de tekniska frågorna kunde tjänstemännen inte heller svara på, säger han.
Men om platserna var så olämpliga, hur kunde det då gå så långt att ni gick ut med dem?
– Där ligger ytterst ansvaret på mig, faktiskt. Det är lätt att säga med facit i hand, men jag borde dragit i nödbromsen. Före informationsmötena hade jag inte varit på de här platserna. Så det gick upp ett ljus för mig när jag åkte ut och gjorde en okulär besiktning, säger Jahja Zeqiraj.

Summariska riktlinjer

Under hösten 2015 när planerna på tillfälliga bostäder blev kända var många nyfikna på var de skulle ligga. Politikerna i den nämnd som var ansvarig hörde inte till den skaran. Riktlinjerna till förvaltningen var högst summariska och vid det möte då fastighetsdirektören berättade att det fanns ett antal platser ställdes alltså inte en fråga om var de låg. Få av dem minns ens idag när de fick informationen.

Magnus Nylander, moderat ledamot i fastighetsnämnden, säger i dag att det kanske borde varit en politisk förankring av platserna, med tanke på hur känslig frågan var.
– Det blev ju så att bollen kastades i vårt knä, säger han.
Invändningarna, både de som kom i skriftlig form och på mötena, handlade om allt från lämpligheten att bygga i friluftsområden till ren främlingsfientlighet.
Anna Ericson (MP) vice ordförande i fastighetsnämnden var med på nio av de tio informationsmötena. Hon säger att det var en "liten negativ grupp" som åkte runt och störde.
– Upplägget var kanske inte så bra. De som var upprörda fick möjlighet att ta över hela tillställningen.
Hon tror att den tidigare fastighetsdirektören Magnus Sigfusson tog intryck och efterhand backade allt längre från förvaltningens förslag.
– För varje möte hörde han ju mer och mer – och tonen ändrades något, säger hon.
Magnus Sigfusson, som i dag har ett annat jobb i kommunen, vill inte kommentera arbetet med tillfälliga bostäder eller kommentera den kritik som riktas mot hans sätta att sköta uppdraget.

Politisk oenighet

Platserna presenterades vid en presskonferens den 28 januari. Redan innan det första informationsmötet hölls en vecka senare hade inkorgen både hos politiker och tjänstemän fyllts av reaktioner. Och Moderaterna hade redan hunnit kräva att förvaltningen skulle få uppdraget att leta efter andra platser.
Så vid sidan av invändningar från delar av allmänheten fanns det plötsligt också en politisk oenighet att förhålla sig till. Jahja Zeqiraj tror att det var ren populism som fick Moderaterna att ändra sig.
– Vi som jobbar nära Moderaterna och Alliansen vet att när det väl blåser vänder de kappan efter vinden. Det var det som hände, säger han.

 

På Moderaten Hampus Magnussons (bilden ovan) tjänsterum vid Gustaf Adolfs torg hänger en oljemålning med två boxare. Till skillnad från Jahja Zeqiraj tycker han att det finns en linje i hur hans parti agerat i frågan: de var beredd att testa idén med tillfälliga bostäder. Men att försvara så illa valda platser – det var en fajt det inte fanns någon anledning att ta.
– Det var ju undermåliga platser. Man har inte gjort ett bra jobb när man tog fram dem. Det skapade en onödig irritation.
Borde ni politiker gett tydligare direktiv på ett tidigare stadium?
– Nej, det är rimligt att tjänstemännen sköter en sån fråga.

När alla informationsmöten var över och den kommunala förvaltningen nått i mål landade till sist ett formellt tjänstemannaförslag på fastighetsnämndens bord, den 21 mars 2016. Då var fem av de ursprungligen tolv platser helt bortplockade. Tre krävde ytterligare utredningar. Och av de fyra som tjänstemännen tyckte att det var möjligt att söka bygglov för plockade politikerna bort en.

Moderaterna ville gå ännu längre och plocka bort alla utom en – den Öster om Lemmingvallen i Utby. Några veckor senare ändrade man sig helt och nu ville partiet stoppa alla tillfälliga bostäder.
Ett skäl var att det dragit ut på tiden, förklarar Hampus Magnusson.
– De skulle varit klara i september. Före sommaren hade vi inte ett enda sökt bygglov.
Men det handlade också om att man insåg hur dyrt det skulle bli, det talade om 20 000 kronor i månaden för en trea. Dessutom gjorde den dom som avkunnades i Mark och miljööverdomstolen under sommaren – som visserligen handlade om tillfälliga bostäder för studenter – att den juridiska situationen för modulbyggen var osäker.

Hampus Magnussons stadssekreterare David Josefsson konstaterar att arbetet med modulbostäder tagit mycket resurser från förvaltningen.
– Då är frågan, med tanke på hur akut situationen är, ska man sitta och traggla en lösning som uppenbarligen inte gick så snabbt som man trodde eller fokusera på annat i stället? Människorna finns ju kvar, säger han.
Människorna det handlar om är personer som fått uppehållstillstånd, och blivit anvisade till Göteborg enligt den nya bosättningslag som började gälla den 1 mars i år. För efter beslutet om tillfälliga hårdare asylregler minskade strömmen av ensamkommande och inriktning på de modulbostäderna ändrades igen.

Ny lag

Tidigare var det kommunernas överenskommelser med Migrationsverket som styrde hur många nyanlända kommunerna tog emot. Med bosättningslagen tvingas alla kommuner ta sin del – vilket faktiskt lett till att kranskommunerna för första gången någonsin tar emot fler än Göteborgs stad, som ska ta emot 880 personer i år och 1 200 under 2017.
Hampus Magnusson tycker att det är för mycket.
– Vi tycker att man ska begära anstånd. Och omförhandla med andra kommuner, som inte tagit lika mycket som Göteborg.
Det hjälper inte dem som sitter fast på ett boende just nu?
– Jo, men samtidigt får man ställa sig frågan: är det rimligt att de som kommer till olika kommuner får sämre bostad än de haft på sina asylboenden? Vi tycker inte det.
Men ett asylboende blir man inte särskilt integrerad på?
– Det finns bra asylboende. Hur bra blir integrationen i villavagnarna? Som dessutom blir väldigt dyra.
Han är långt ifrån den enda moderatpolitikern i landet som vill bromsa utslussningen av nyanlända till kommunerna. I veckan skrev 23 av hans partikamrater i Stockholmsregionen ett brev till regeringen med just det kravet.
– Det bästa vore om de kunde bo i permanenta bostäder, men så ser verkligheten inte ut. Nu får vi ta emot folk till sämre förhållanden än de har på sina anläggningsboenden, säger Hampus Magnusson.
Å andra sidan: folk har kommit till ganska dåliga bostäder i Göteborg under ganska lång tid, men då har det varit i förorten. Nu när det blir andra delar av staden reagerar ni?
– Jag är den förste att skriva under på att integrationen skötts väldigt dåligt i Göteborg. Det är ett kapitalt misslyckande för politiken. Men bara för att man gjort misstag innan ska man inte göra ett till.

Jahja Zeqiraj (S) konstaterar att kommunerna inte bestämmer över flyktingpolitiken. I hans ögon är Hampus Magnussons utspel om flyktingpaus inget annat än att stoppa huvudet i sanden och vägra ta ansvar.
– Jag tycker att det hade varit ärligare att säga att "de här människorna ska skickas tillbaka, de ska inte bo här i Sverige, det finns ingen plats för dem" – för det är ju det som blir konsekvensen av det han säger.

Kostnader hittills 

Under hösten och vintern jobbade flera tjänstemän på ett par olika förvaltningar intensivt för att göra planerna till modulbostäder till verklighet. Enligt underlag som de berörda förvaltningarna tagit fram till GP har arbetet hittills kostat någonstans mellan 3 och 3,5 miljoner kronor, i första hand i form av arbetstid.

Och eftersom arbetet inte lett till en enda bostad har kommunen, så gott det går, tvingats lösa det problemet på annat sätt: bland annat genom att AB Framtiden avsatt lägenheter till nyanlända och att villavagnar kommer att användas som tillfälliga bostäder för nyanlända. Ändå saknas bostäder.

"Som att be om protester"

Magnus Nylander (M) tror att det hade gått fortare om kommunen släppt kravet att sprida modulbostäderna över staden. Att placera dem vid en småbåtshamn eller ett friluftsområde i västra Göteborg – var som att be om protester, oavsett vilken typ av boende det hade handlat om.
– Vem som helt borde kunnat räkna ut att det skulle bli problem. Sedan får man fundera på: är den konflikten värd att ta?
Och här handlade det ju om att få fram bostäder snabbt, då hade det kanske varit rimligare att släppa det, resonerar han.

Fastighetsnämndens ordförande Jahja Zeqiraj (S) håller till viss del med.
– En klok förvaltning hade ställt frågan hur viktigt det kriteriet var. Om det bara hängt på det, så hade vi kunnat hantera det politiskt. Det hade inte varit svårt att motivera.

Byggnadsnämndens ordförande Ulf Kamne (MP) tycker inte att det är lika enkelt. Ambitionen att göra Göteborg till en mer jämlik stad måste genomsyra allt.
– Om man har läst rapporten Skillnader om livsvillkor och hälsa, då kan man inte bara strunta i det när det gäller ett så här stort beslut.

Av de sex platser som, trots politisk oenighet, godkänts av fastighetsnämnden har AB Framtiden hittills gått vidare med tre ansökningar om bygglov. Tomten intill Askimsbadet, där man vill bygga moduler med 57 lägenheter, är den man kommit längst med.
– Om vi får klart med bygglov kan det stå klart till sommaren, säger AB Framtidens ordförande Lars Johansson.
Så i stället för 1 000 bostäder i september 2016 kan det bli 57 lägenheter ett år senare?
– Så är det. Och det är ingenting jag är glad för.

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.