Dirigent Thomas Sjöström knyter näven och kören klämmer i från tårna. Sången stiger mot taket och ekar mellan de tjocka stenväggarna i Frölunda kyrka. You can when you believe, sjunger de. ”Du kan om du tror”.
–Men jag trodde inte att kunde sjunga när jag först kom i kontakt med en kör, säger Suzanne Olsson.
Det var fem år sedan nu och Suzanne hade diagnostiserats med utmattningsdepression. Hon var utbränd, helt enkelt, och provade på olika aktiviteter för att hitta ett sätt att komma tillbaka. Räddningen visade sig bli kören och sången.
–Jag kände mig helt tillfreds när jag sjöng. Både under tiden och en bra stund efteråt. Den känslan är kanske inte lika intensiv längre, men den finns fortfarande kvar, berättar hon.
Suzanne beskriver det som att saker och ting föll på plats när hon började sjunga. Att hon hittade balansen i livet igen. I dag har hon tagit sig igenom depressionen och vet hur hon ska undvika att bränna ut sig på nytt. Det finns en tydlig larmsignal.
–Jag går ofta och nynnar och när jag märker att jag har varit tyst länge förstår jag att något är fel. Precis som en fågel slutar jag sjunga när jag mår dåligt. Men då börjar jag tralla på något igen och så mår jag snart bättre.
Marianne Berg, en pigg dam med färgstarka kläder och livliga ögon, är också aktiv körsångare. Hon har sjungit sen hon var tre år gammal och även hon vittnar om musikens helande verkan.
–Så fort jag vaknar på morgonen spelar jag en låt. Jag sväljer den som ett piller. Musiken kan vara lika välgörande som att gå till en läkare, och jag kan inte tänka mig ett liv utan den.
Suzanne Olsson har läst att det sitter något i huvudet som vibrerar när man sjunger. Och att det där som vibrerar, vad det nu är, sitter vägg i vägg med njutningscentrat. Att sjunga, säger Suzanne, är därför som att få en sinnlig massage.
