Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Ario och Matheo har båda autism men får olika hjälp i sina olika stadsdelar.

Politikern om problemet: "Ingen aning"

Ansvariga på autismförbundet är förfärade över läget för små barn med autism i Göteborg. Men när GP ringer upp kommunalrådet Karin Pleijel (MP) är hon helt ovetande om situationen där barn bemöts diametralt olika beroende på gatuadress.

Ju snabbare hjälp ett barn med autism får, desto effektivare blir insatsen. Det konstaterar Autism- och Asbergerförbundets Nicklas Mårtensson, uppbackad av den forskning som finns på området. Att vissa stadsdelar i Göteborg tar lätt på det faktumet, är dock ingen nyhet för honom.
– Vår erfarenhet är att man kan bo i olika stadsdelar eller grannkommuner och få helt olika stöd, olika ekonomiska resurser läggs på den anpassning barnet behöver. Att det skiljer mellan grannstadsdelar i Göteborg är extra stötande. Vi har medlemmar i Göteborg som flyttat, de byter stadsdel av just de anledningarna, säger han.

Läs mer: Föräldrarnas förtvivlade kamp för Ario, 4 år

Det absurda i att erbjuda barn med autism aktiviteter i grupp på förskolor, är enligt Nicklas Mårtensson att barn med autism ofta har problem just med att fungera i grupp. Det blir lätt övermäktigt att öva socialt samspel samtidigt som barnen ska lära in exempelvis siffror eller färger. Ändå är gruppövningar exakt vad Herrgårdsskolan har erbjudit Ario som GP berättar om i artikeln intill. Gruppaktiviteter är något som barnen däremot kan lära sig – om de får individuell guidning. Enligt Nicklas Mårtensson är det av stor vikt att ett barn med autism får ta del av förskoleaktiviteter.
– Problemet är att man tänker ofta att alla barn fungerar på samma sätt, det är rättvist att behandla lika inom en grupp. Men lika är inte rättvist. Om 95 procent av förskolebarnen inte behöver stöd alls, kanske fem procent behöver stöd och en procent behöver hjälp med lek och konversationer för att kunna leka som alla andra. Det här stödet är ingen favör, det är en förutsättning för att kunna vara med de andra på samma nivå som barn utan behov av stöd, säger han.

Läs mer: Matheo har haft tur

När kommunalrådet för skolfrågor Karin Pleijel (MP) får höra att det skiljer sig mellan olika stadsdelar, blir hon först förvånad och ber att få återkomma.
– Vi måste eftersträva likvärdighet. Men kommunen har inte ansvar för allt. Vi har vårt ansvar och habiliteringen har sitt. Det viktigaste är att man tänker att barnet ska utvecklas, säger hon.
Vilket barn tror du utvecklas bäst? Ett som får 25 timmars träning i veckan, eller ett som får noll timmar?
– Det låter som att man får olika möjligheter. Men jag kan inte bedöma vad som är rätt. Jag får lita på professionen och på dialogen mellan stadsdelarna.

Läs mer: Stadsdelarna ser olika på intensivträning

En rundringning till stadsdelarna ger till känna att det hos vissa områdeschefer inom förskolan finns en ambition om att jobba mer likt varandra. Men det ska inte åstadkommas genom att ge fler barn tillgång till intensivträning – tvärtom.
– Tidigare har alla förskolor gjort olika, men nu försöker vi att samordna oss. Därför har vi fasat ut intensivträning, berättar Ina Lindén, tillförordnad områdeschef för Västra Göteborg.
 

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.