Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer

Ingen prenumeration
  • Mitt GP
  • Korsord
  • Erbjudanden
  • Logga ut
Ideellt polisarbete. Volontären Mattias Hallberg minglar runt bland blivande volontärer och berättar om arbetet.

Polisen rekryterar vardagshjältar

– Jag älskar barn och ungdomar, säger Josefin Rundberg. Ofta är det det sociala som lockar till att bli volontär inom polisen men en del ser det också som en väg till polishögskolan eller drömjobbet.

Det är informationsträff på polishuset intill Skånegatan. I de halvtomma stolsraderna sitter ett tjugotal göteborgare som funderar på att bli en del av polisens volontärstyrka. På den näst främsta raden sitter Josefin Rundberg, 25 år.

– Jag vill bli volontär för det ligger nära till hands för mitt framtida yrke.

Hon bor i Gulheden men pendlar på vardagarna till Trollhättan där hon studerar till socialpedagog. Planen är att i framtiden arbeta som fältassistent, vilket också liknar det som polisens volontärer i praktiken gör på stadens gator – skapar relationer och pratar med människor.

– Vi vill inte ha vältränade män som patrullerar med rottweilers. Vi vill ha vanliga människor som kan prata och lyssna, säger en polis på informationsfilmen som visas.

Volontärer har inte heller några polisiära befogenheter utan är bara vanliga människor som på uppdrag av polisen hjälper till att informera och att skapa ett tryggare samhälle. Åldern på volontärerna varierar från 18 och ända upp till 70 år, men det finns ingen övre gräns.

– Bland yngre sökande är det vanligt att de vill bli poliser medan de som är lite äldre ofta är föräldrar som vill lära känna den verklighet som barnen växer upp i, säger Heléne Blennermark Zendegani, samordnare för polisens volontärer i region väst.

Hon berättar också att alla som genomgår grundutbildningen, bedömts som lämpliga och genomfört två uppdrag som volontär får ett intyg för sitt engagemang. Dock påpekar hon att det inte är en garanti för att komma in på polishögskolan.

– Vi har nog i alla fall tolv som nyligen slutat som volontärer för att de kommit in på polishögskolan.

För Mattias Hallberg, 50 år, var det däremot inte karriär eller polisyrket som lockade. Med långvarigt ideellt engagemang och arbete inom ungdomsidrotten i ryggen passade polisvolontär perfekt och han är nu inne på sitt tredje år och har cirka 25-30 uppdrag på ett år.

– Det handlar mycket om att kunna integrera med människor och vara glad och positiv.

Han är också tacksam för den positiva responsen som volontärerna ofta får.

– De flesta ungar som man träffar är jäkligt goa killar eller tjejer och vuxna utrycker ofta tacksamhet för det vi gör oavsett om vi är i Biskopsgården, Angered eller i city.

Men ibland kan det också vara lite kämpigt, med glåpord, berusade ungdomar eller gäng som inte gillar deras närvaro.

– Vid ett tillfälle råkade vi ut för ett bakhåll och ungdomar kastade ett 30-tal ägg mot oss men då fick vi snabbt stöd från polis som vi alltid har kontakt med.

Men han betonar samtidigt att deras uppgift inte är att skvallra för polisen utan att de är där för att stötta ungdomar och skapa ett tryggare samhälle.

– Kan man stoppa ett bråk eller hjälpa en tjej hem så är det bra.

– Det är ett väldigt enkelt och billigt sätt att göra skillnad. Det är inte så många timmar på ett år.

Engagera sig vill också Jaasin Jama från Hjällbo göra. Han arbetar heltid på Volvo och därutöver som tolk för polisen, Migrationsverket och socialen.

– Det är fantastiskt att arbeta med ungdomar, det är det bästa, säger Jaasin Jama.

Enligt Heléne Blennermark Zendegani är språkkunnighet en fördel. Hon berättar också att polisen hoppas på fler sökande från andra stadsdelar än Centrum och Hisingen. Även om den viktigaste egenskapen är att vara bra på att interagera med människor.

– Det är ett sätt för allmänheten att engagera sig. Att bli en vardagshjälte.

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.