Polisen chanslösa mot näthatet

Bristande kompetens, internetleverantörer som inte samarbetar och segdragna rättsprocesser hos de hos sociala mediebolagen. Skälen är många till att polisen i dag har stora problem med att klara upp hatbrott på sociala medier.

ANNONS
|

– Polisen prioriterar verkligen inte hatbrott på nätet. Det finns ingen organisation som hanterar den saken i dag, säger Björn Sellström, kommissarie på nationellt IT-brottscenter.

Polisens och Åklagarmyndighetens oförmåga att hantera internetrelaterade brott är erkänd i en rapport från Riksrevisionen som kom i slutet av förra året. Den visar att antalet anmälda brott på nätet ökade med 767 procent mellan åren 2006 och 2014. Och endast sju procent av dessa personuppklarades.

– Man saknar kompetens ute i landet för hur de här ärendena ska hanteras. Många av brotten skrivs av bara för att man inte vet hur man ska gå vidare med dem, berättar Björn Sellström.

ANNONS

Han konstaterar att det behövs en ordentlig kompetensförsörjning när det gäller alla medarbetare hos polisen. Alltifrån vad en IP-adress är till hur man kan spåra den.

– Det kommer att bli så till slut. Det kommer att skapas utbildningar så att alla poliser åtminstone har en basnivå.

Men polisens kompetens och egna prioriteringar är inte den enda orsaken till att så få brott klaras upp.

Att myndigheten är beroende av andra aktörer, som exempelvis de sociala mediebolagen och olika internetleverantörer försvårar processen:

– Vi kan inte kräva av exempelvis Facebook att de ska lämna ut uppgifter till oss. De lyder under annan lagstiftning och hänvisar oss att skicka in en rättslig begäran till amerikanska myndigheter om vi vill ha en IP-adress för att kunna spåra en person.

Läs även:Därför polisanmäldes inte kommentarernaDet kan ta över ett halvår innan polisen fått IP-adressen. Problemet då är att maxtiden passerats för hur lång tid som internetleverantörerna är skyldiga att lagra sin datatrafik – information som kan visa vilken IP-adress som använts vid en specifik händelse. – Och dessutom det är långt i från alla internetleverantörer som tillhandahåller alla uppgifter till oss som de ska. Vad gäller hemlig nätspaning har polisen inga rättigheter att via "fakeprofiler" ta sig in i exempelvis slutna Facebook-grupper för att hitta information om eventuella brott. – Det förs ständiga dialoger med sociala medier om att rättsvårdande myndigheter måste kunna arbeta. Och det gäller inte bara svensk polis. Alla polismyndigheter står inför samma problematik. Det här är en politisk fråga som måste föras på högre nivå. I dag har vi inte verktygen som behövs, säger Björn Sellström. Hur vanligt är det att någon fälls för hatbrott på nätet? – Jätteovanligt. Sedan är hatbrott ett samlingsbegrepp för en massa olika företeelser. Mycket av de ganska otäcka saker som skrivs på nätet kan inte alltid betraktas som kriminella. Men det är sällsynt att det som anses som kriminellt leder till åtal. Han tillägger att straffsatserna för ofredande på nätet är väldigt låga, vilket innebär att polisen inte lägger samma resurser på det som på annan brottslighet.
ANNONS