På fredag slår dörrarna till Restaurang Trappan upp för invigningsfest, politikerdebatt och en mycket ovanlig kvinnokonferens. Ann Holmberg är övertygad om att det blir en succé. GP har följt Ann och hennes kollegor i arbetet med konferensen.
Låt oss gå tillbaka i tiden drygt ett år. Allt började med att Annika Ronneland fick en idé som tände de andra kvinnorna i Föreningen Grunden.
April 2008: Ansökan
Grunden skickar en ansökan till Ungdomsstyrelsen. De vill ha pengar för att anordna "en nationell kvinnokonferens, där vi själva ska få komma till tals och möta andra i samma situation. På konferensen är det kvinnor med intellektuellt funktionshinder som själva för sin talan."
Maj 2008: Beskedet
Det blev ja! Konferensen skall hållas på Kvinnofolkhögskolan och Ann Holmberg och Annika Ronneland blir projektledare.
Hösten 2008: Hur når vi ut?
Ann och Annika delar upp Sverige i två delar, Ann tar norra delen. De ringer, mejlar och skickar foldrar som pdf. En tanke är att de dagliga verksamheterna i kommunerna skall hjälpa till att sprida information.
Gruppen har fått förstärkning med Mia Bobzow som coach och projektledare.
5 februari 2009: Vad är egentligen feminism?
Kvinnorna på Föreningen Grunden vill slipa argumenten.
Madeleine Linder undervisar i feministisk teori och praktik vid Kvinnofolkhögskolan som blivit en samarbetspartner. Under våren håller hon en kurs i feminism för Ann, Annika och deras kamrater. Madeleine är blind och har egna erfarenheter av att vara kvinna och ha ett funktionshinder.
Idag delar hon ut kurslitteraturen, Kvinnobilder, en lättläst bok om kvinnor med funktionsnedsättning.
- Är det någon som hellre vill ha den på kassett?
Ann vill. Hon tycker att det kan vara svårt att förstå vad som står i vissa böcker och tidningar, som Göteborgs-Posten till exempel. Hon läser hellre 8 sidor, en lättläst nyhetstidning.
Första dagen går åt för att förklara olika begrepp. Feminism. Genus. Jämställdhet. Jämlikhet.
Men vad är ett begrepp? Och vad är skillnaden mellan teori och praktik?
9 mars 2009: Vad har vi gjort och vad skall göras?
Det är måndagsmöte på Grunden. På bordet ligger en gul remsa med en tidslinje som tar slut 7 juni. Almanackorna är framme.
Kursen i feministiskt självförsvar krockar med årsmötet och måste ställas in. Hur gick resan till Skåne? Har vi sängplatser även till ledsagarna? Hur skall vi få media att uppmärksamma konferensen? Ann som är pressansvarig har varit med i Eftersnack på tv och skall vara med i radio och flera tidningar.
Tiden går och gruppen börjar känna att det är lite svettigt. Det är mer jobb än man tror att snickra ihop ett bra program för 100 kvinnor.
- Vi vill inte ha ett "vi och dom-perspektiv". Konferensen skall vara peppig och visa lösningar och möjligheter. Det skall inte handla så mycket om problem utan mer om systerskap, säger Ann.
1 april 2009: Tidig avfärd till Nynäshamn
Shia, Svenska Handikapporganisationers Internationella Biståndsförening, håller kurs om funktionshinder och mänskliga rättigheter för representanter för handikapporganisationer i 13 afrikanska länder. En av programpunkterna är Föreningen Grundens.
Tåget till Nynäshamn går 6.42 men Ann har väntat på centralstationen sedan 5.30. Hon har suttit i vänthallen och tror att hon nickade till en stund.
Väskan med datorn och powerpoint är med och hon har tagit åksjuketabletter inför tågresan.
- Jag ville vara på stationen före sex, inte halv sex. Men man får anpassa sig till färdtjänsten, suckar hon.
Arbetskamraten Malin Asztely och coachen Bea Alger anländer och de hittar sina platser. Utanför tågfönstret rusar Sverige förbi. Snart sover alla.
Några timmar senare är de på plats på konferenshotellet. Ann har bestämt sig för att inte prata på engelska utan låta Bea översätta. Arrangören ber om tystnad:
"We have some very exclusive guests from Gothenburg. I am happy to give you the unique possibility to meet Föreningen Grunden."
Ann greppar mikrofonen:
- Jag heter Ann Holmberg och är projektledare för en kvinnokonferens 5-7 juni 2009 i Göteborg...
Och så berättar hon varför det är viktigt med en kvinnokonferens. För att dela erfarenheter och kunskap med varandra. För att tillsammans bli starka. För att höras och synas och för att skapa nätverk och möta nya vänner.
Tystnaden är total.
Ann berättar att det blir debatter med politiker och workshops om till exempel självförsvar, hur man krossar normer - och så vinprovning.
- Och varför vi skall ha vinprovning är för att det finns många kvinnor med funktionsnedsättning som aldrig haft möjlighet att smaka vin, säger Ann och överraskar åhörarna.
Men Ann blir snabbt allvarlig igen och berättar att man också skall diskutera LSS-lagen och hur det är att vara mamma och ha ett funktionshinder.
- Vi har fokus på att vi är kvinnor, människor som alla andra. Funktionshindret kommer sist. Har ni några frågor så sätt igång och fråga nu, säger Ann.
Och det blir frågor. En kvinna vill utbyta idéer om en kvinnokonferens i Afrika. En man från Rwanda vill ha mer och skriftlig information om Grunden.
Han berättar att i Rwanda är det föräldrarna som talar för den som har ett funktionshinder.
- Jag skall försöka svara så gott jag kan och vi kan ge er adress och visitkort. Jag blir riktigt rörd när jag hör det ni säger. Men om man är riktigt envis räcker det långt. Föräldrar skall stötta sina barn så att de blir självständiga, säger Ann.
På tåget på väg hem pratar vi.
- Det känns stort, väldigt stort. Jag har aldrig gjort något liknande förut. Men det går nog bra för jag har många människor omkring mig, säger Ann.
8 maj 2009: Värda att försvara
Det är dags för ett smakprov på feministiskt självförsvar. På Svangatan står alla möbler längs väggarna. Instruktörerna Erika och Anna berättar att mäns våld mot kvinnor finns i hela samhället och att många kvinnor inte vågar gå ut sent eller gå ensamma på mörka ställen.
- Det är viktigt att veta vilka dina gränser är och att du har rätt att säga ifrån och försvara dig, säger Anna.
26 maj 2009: 11 dagar kvar...
Ann är sjuk och hemma. Annika jobbar för fullt med logistiken. Vilka skall sova i samma rum på vandrarhemmet? Några förbereder sina föreläsningar och snart skall schemat över vem som skall hjälpa till med vad på konferensen bli färdigt.
Senaste veckan har flera anmälda ringt och avbokat. De kan inte komma därför att det inte finns personal som kan vara med dem under hela konferensen.
Ann är inte överraskad. Hon har själv råkat ut för liknande.
- Det är fruktansvärt. Så hanterar man inte en person. Det betyder ju att vi aldrig kan åka iväg någonstans över några dagar. Det här är något som man måste ta upp med LSS-teamen, säger Ann.
Livet efter kvinnokonferensen?
När Ann och Annika och de andra har vilat upp sig är det dags för ett nytt projekt. Grunden har fått pengar från Arvsfonden till ett 3-årigt jämställdhetsprojekt.
Det är bara att ta nya tag!
