Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Osäker framtid för restaurangen på Vårväderstorget

Vad ska hända med restaurangen på Vårväderstorget? Stadsdelspolitikern Jahja Zeqiraj vädjar till ägaren att öppna igen. Men 72-årige Osman Can är tveksam. - Jag vet inte om vi orkar, säger han.

- Du ska veta att din krog upplevdes som en trygg punkt. Den har fungerat väldigt bra sedan ni tog över för ett par år sedan, säger Jahja Zeqiraj, socialdemokratisk ordförande i SDN Västra Hisingen.

På söndagen publicerade Aftonbladet bilder på gärningsmännen tagna från restaurangens övervakningskamera. Osman Can såg aldrig gärningsmännen den kvällen och polisen kom och hämtade bilderna från övervakningskamerorna samma kväll.

- Jag har aldrig sett några bilder på det, inte i dag heller, säger han till GP på söndagen.


Jahja Zeqiraj lovar Osman Can att kommunen ska hjälpa till med renoveringen. Även hyresvärden, Göteborgslokaler, vill att Vår Krog och Bar öppnar igen. Och kommunstyrelsens ordförande Anneli Hulthén har lovat komma och äta pizza.

- Det är oerhört viktigt att de onda krafterna inte får vinna. Stället behövs här på torget, betonar Jahja Zeqira och tillägger att han växt upp tillsammans med en av Osmans söner.

- Men tyvärr blir jag aldrig bjuden på pizza för det. Han är affärsman, din son.

Osman Can lyssnar och ler. Han blir glad över de uppskattande orden, men är ändå tveksam. Avgörande är om sönerna vill fortsätta.

- Jag vet inte. Just nu känns det inte så. Min son är deprimerad och mina barnbarn mår inte heller bra, säger Osman Can.

Själv anstränger han sig för att orka. Försöker vara stark för familjens skull. Pratar med vännerna på torget och svarar på mina frågor.

- Tiden är bästa medicinen, säger Osman Can.

Första gången han kom till Göteborg var 1967, då för att arbeta på varven. Lönen skickade han hem till familjen i Turkiet.

- 1986 flyttade jag till Sverige för gott. Sedan dess har jag drivit många restauranger. I Falkenberg, Halmstad, på Berzeliigatan och inne i Femman. Men nu vill jag helst både bo och verka här.

När vi träffas sitter den blåvita polisavspärrningen kvar vid restaurangens uteplats. Osman Can väntar på att bli insläppt av polisen för att få hämta sina personliga saker och tömma kassaapparaten på pengar.

I den värmande vårsolen är det svårt att fatta att detta är platsen för vansinnesdådet.

Osman Can berättar att han hade gått och lagt sig när telefonen ringde. En av sönerna berättade om det fruktansvärda som hänt i familjens restaurang. Han klädde sig snabbt och rusade iväg till torget.

- Där låg blödande människor på golvet. Mängder av skotthylsor överallt. Fullt av poliser och ambulanser. Folk som gick omkring och rökte inomhus. Alla var chockade, säger Osman Can.

Strax därefter kom även Jahja Zeqiraj till platsen för skjutningen. Nu tycker han det hela känns overkligt och vill hellre blicka framåt. Tankarna kretsar kring hur situationen för de boende i Biskopsgården kan förbättras.

35-årige Jahja Zeqiraj är själv uppvuxen och bosatt i stadsdelen. Han kom till Sverige från forna Jugoslavien som sjuåring, gick i Sjumilaskolan innan han började på SKF:s tekniska gymnasium.

- Bilden av Biskopsgården var stigmatiserad redan på 90-talet. Men i dag kan vi önska oss den tidens problem. Det går inte att blunda för den ökade segregationen.

Enligt Jahja Zeqiraj har Göteborg blivit en stad med många städer i. Även om avstånden är korta är det oändligt långt mellan människors vardag och verklighet i de olika stadsdelarna.

- Vi möts inte tillräckligt ofta. Jag tror det behövs lite galna idéer för att lösa problemen med växande segregation.

Skottlossningar är bara symptom på att något är allvarligt fel, säger han och menar att det ytterst handlar om bristen på arbete.

- Jobb skapar bra samhällen och bra medborgare. Det som händer när man inte har jobb är att föräldrar förlorar sin vuxenroll. De blir vanmäktiga när rollerna är ombytta och barnen får lära de vuxna hur samhället fungerar.

Jahja Zeqiraj vill inte ge föräldrarna skulden. Och han vill inte träta politiskt om vem som bär största ansvaret.

- Integrationen lyckas bäst när det behövs arbetskraft. I dagens läge flyr människor till Sverige från länder med krigshärdar där civilsamhället inte fungerat på många år. Det kräver andra lösningar.

I Biskopsgården har kommunen anställt omkring 30 personer som under lång tid levt med försörjningsstöd. De arbetar bland annat som stadsdels- och trygghetsvärdar.

Tack vare extra pengar, både från förra regeringen och från EU, görs också speciella insatser för barnen. Tidigt identifieras vilka som riskerar att hamna utanför. I dag finns ett hundratal barn i Biskopsgården som aldrig kommer till förskolan.

För att lära nyanlända vad det innebär att bo och leva i Sverige ordnas särskilt mottagande på Välkomsten, där man gör hälsokontroller samtidigt som föräldrarna utbildas.

- Vi har en massa olika satsningar. Viktigast är att komma bort från tidsbestämda projekt och kortvariga praktikplatser. Om det är något som jag hatar så är det projekt!

Jahja Zeqiraj tittar på klockan. Han har andra möten som väntar. Veckan har varit intensiv med besök av såväl statsminister som inrikesminister, samtal med orolig hemtjänstpersonal och gripande möten med de drabbade familjerna.

- Ibland tänker jag på hur ett fåtal individer tillåts att "sätta bilden" av en stadsdel med 25 000 invånare. Vi som bott här länge trivs med våra torg och med våra grannar. Här träffar man hela världen.

När vi går ut från medborgarkontoret är det nästan tomt på Vårväderstorget. Utanför grönsaksaffären dignar backar av clementiner, äpplen, hallon och jordgubbar.

Enligt Jahja Zeqiraj är det inte några gäng av den vanliga typen som svarar för dagens grova kriminalitet. Han beskriver i stället konstellationer av vänner, lösa grupperingar som kan förändras över en natt.

- Polisen måste intensifiera sitt arbete och störa de kriminella. Kanske punktmarkera en del individer och komma åt deras pengar. Det är genom pengar som de får makt.

Men det räcker inte att staden och polisen samarbetar. Även näringslivet, andra myndigheter och privatpersoner måste engageras, tycker Jahja Zeqiraj.

Ett par timmar efter intervjun skickar han ett mejl med en lista över förebyggande insatser i Biskopsgården. Det avslutas med en kort hälsning:

"Kampen har bara börjat. Hälsar Jahja."

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.