Odlade hornhinnor kan bli verklighet

ANNONS
|

Svetsloppor och kemikalier kan lätt förstöra hornhinnan och leda till blindhet. Arbetsplatsolyckor är en anledning till de cirka 100 000 transplantationer av hornhinnor som utförs i världen i dag. I Sverige sker årligen cirka 500 sådana transplantationer. Köerna är långa eftersom det är brist på donatorer, liksom inom annan transplantationsverksamhet.

Lätta skador på hornhinnans yttersta lager klarar ögat själv av att reparera. Detta sker blixtsnabbt genom de stamceller som finns naturligt i ögat, i den svarta ringen runt iris. Men när dessa stamceller saknas sker inte den naturliga reparationen utan ögat kan grumlas av att celler från ögonvitan växer in och gör linsen ogenomskinlig.

ANNONS

Nu har två forskare vid Sahlgrenska, professor Ulf Stenevi och docent Charles Hansson, visat att humana embryonala stamceller kan användas för att nybilda det yttersta, genomskinliga skiktet på hornhinnan.

Stamcellerna, som i ett tidigt stadium har förmåga att bilda alla celltyper, har fått förmogna under ett bestämt antal dagar. Sedan har de odlats på bitar av donerad hornhinna som inte innehåller några egna stamceller. Under sex dagar har de tillförda stamcellerna mognat ut till epitelceller, sådana celler som klär hornhinnans yttersta lager.

- Det vi såg var att cellerna mognade ut och blev specifika för sitt ändamål, säger Charles Hansson. Tricket fungerar både med och utan ögats egna kvarvarande stamceller.

Forskargruppen går nu vidare med djurförsök för att se på funktionen i de odlade hornhinnorna. Man måste bland annat försäkra sig om att de odlade cellerna är lika bra som friska, oskadda, naturliga celler att hålla rätt vätskebalans.

- Vi tar små steg i taget. Innan vi går vidare måste vi självklart ha ett kvitto på att det fungerar, säger Ulf Stenevi.

Men om principen håller hela vägen kan den bana vägen för att hornhinnor odlas i laboratoriemiljö, oberoende av donerad vävnad. Detta skulle betyda obegränsad tillgång på hornhinnor för transplantation, men också för nya tekniker som innebär behandling av skadade hornhinnor.

ANNONS

Ingen forskargrupp i världen har lyckats med det forskarna vid Sahlgrenska Akademin nu gjort. Däremot har andra grupper gjort liknande försök på djur.

Studien är publicerad i den vetenskapliga tidskriften Acta Opthalmologica.

Hornhinnan är den genomskinliga främre delen av ögat med en diameter av 11 millimeter och en tjocklek av 1 millimeter i ytterdelen och 0,5 millimeter i centrum.

Den är uppbyggd av regelbundet lagrade fibrer. Ytan täcks av ett så kallat epitel, som hålls fuktigt av tårvätskan. På insidan finns ett lager av endotelceller.

Hornhinnan har inga blodkärl utan får näring från kammarvattnet i främre ögonkammaren och syre från omgivningen.

En ny hornhinna kan vara enda åtgärden för att förhindra blindhet.

Källa: NE, Sahlgrenska akademin.

ANNONS