I två veckor har härbärget varit igång. I går var det invigning. Äntligen! tycker många som länge eftersökt ett kommunalt samarbete med frivilligorganisationerna som nu kommit till stånd. En drivande kraft har varit Dario Espiga (s) ordförande i sociala resursnämnden.
- Ett samhälle kan inte blunda för alla hemlösa. Vi kan inte bara låta debatten blossa upp i december. Problemet finns hela året, säger han och hyllar det nya samarbetet med Stadsmissionen och Räddningsmissionen.
Linnéahuset på Linnégatan 35 har tio träsängar och nio rum, enkelt inredda med trasmattor på golvet. Hit välkomnas hemlösa utanför samhällets skyddsnät, som av någon anledning tappat förtroendet för myndigheter, för socialsekreterare. Här får även papperslösa en säng, värme och mat. Ingen registrering krävs.
Kommer platserna att räcka? Inget vet. Än så länge.
- Vi ska nu försöka göra en genomgång och uppskatta hur många hemlösa vi har i Göteborg, säger Lena Mårtensson, chef på sociala resursförvaltningen.
Malin Kling, redaktör för hemlösas tidning Faktum, tror dock det blir svårt. Hon vet att många uteliggare inte vill räknas, inte vill skriva på papper. Hon är försiktigt positiv till kommunen satsning.
- Det är bra, men vi vill se mer resultat innan vi instämmer i hallelujakören.
Dario Espiga lovar dock vidare satsning om så krävs.
- Vi får se hur långt det här räcker, behövs det får vi skaffa fler platser.
Linnéahusets nattgäster söks upp på stan av fältassistenter. En av fältarna är Robban Johansson, som själv levt på gatan. Eländet tog slut 2001, efter att han blivit drogfri. Nu har han bostad, fru och en liten bebis.
- Jag har var hemlös i fem år, jag har sovit i skrubbar, i gamla husvagnar, i pannrum och på offentliga toaletter.
