Nya präster vigs i Missionsprovinsen

ANNONS
|

Trots att Arne Olsson fråntagits rätten att vara präst i Svenska kyrkan hävdar Missionsprovinsens talesman, Bengt Birgersson, att dagens prästvigning är en handling inom Svenska kyrkans ramar.

Det var i november 2005 som Överklagandenämnden slog fast att kyrkoherde emeritus Arne Olsson inte längre är präst i Svenska kyrkan. När han för cirka ett år sedan vigdes till biskop i Missionsprovinsen av biskop Obare från Kenya förverkade han sin rätt till prästämbetet. Och det är på denna punkt som Missionsprovinsen och Svenska kyrkan har helt olika uppfattningar.

- Svenska kyrkan har från sin sida fattat beslutet att vi är en helt annan kyrka medan Missionsprovinsens självförståelse är en annan. Vi anser oss vara en rörelse lik andra fria rörelser i Svenska kyrkan.

ANNONS

Vilka då?

- Till exempel Evangelisk Luthersk Mission - Bibeltrogna Vänner, Kyrkliga Förbundet, Synoden och en rad olika diakonala utbildningar.

Utanförskap

Ja, men dessa har inga egna biskopar och prästviger inte!

- Nej, men många av dem är samlade under en biskoplig tillsyn, som Societa Sancta Birgitta under Bertil Gärtner.

Att sedan Bertil Gärtner, till skillnad från Arne Olsson, fortfarande är präst i Svenska kyrkan anser Bengt Birgersson sakna betydelse.

- Biskopsfrågan är inte den enda avgörande frågan. Det som hänt är att vi har gått ett steg längre än andra och tagit ett drastiskt steg. I stället för att inleda samtal valde vi att markera genom utanförskap.

Men vad säger då Svenska kyrkan? Har Missionsprovinsens vidhållande att den är en del av kyrkan blivit ett problem? Frågan går till biskop Carl Axel Aurelius.

- Det skapar oklarhet och det är inte bra. Som jag ser det är det alldeles klart att Missionsprovinsen blev en egen kyrka i och med att man vigde sin egen biskop. I nuläget menar jag därför att det är viktigt att vi håller isär det som är Svenska kyrkans verksamhet och det som är Missionsprovinsens. Därför har jag också bestämt avrått präster från Svenska kyrkan att assistera vid Missionsprovinsens prästvigning.

ANNONS

Klarhet - inte tålamod

Är Missionsprovinsen ett hot mot Svenska kyrkan?

- Jag ser inte provinsen som ett hot. Men varje söndring är naturligtvis ledsam, även om det i detta fall rör sig om rätt få människor, säger Carl Axel Aurelius och fortsätter:

- I någon mån påminner situationen om den som rådde för över hundra år sedan, när Svenska Missionsförbundet bröt sig ur Svenska kyrkan. Även den gången kritiserades Svenska kyrkan mycket hårt. Men nu har vi hittat tillbaka till varandra igen. Och kanske kommer vi redan i år att ingå kyrkogemenskap. Men det tog förstås över 100 år ...

Hur långt kommer Svenska kyrkans tålamod att sträcka sig?

- Eftersom Missionsprovinsen är en egen kyrka med egen biskop och egna präster är det inte en fråga om tålamod längre - bara klarhet.

Enligt Bengt Birgersson kommer biskop Obare från Kenya att under året dyka upp i Göteborg för en ny biskopsvigning.

- Obare har redan ett datum i sin almanacka.

De sex som prästvigs i dag är: David Apell, Jakob Apell, Andreas Johansson, Janne Koskela, Tobias Olsson och Samuel Petersson. Två av dem placeras i Göteborg, en i Skellefteå, en i Torsby, en i Uddevalla och en i finska Uleåborg. Eventuell mission utanför landets gränser kommer att ske i Kenya. Deras löner betalas, säger Bengt Birgersson, av "enskilda goda", Kyrkliga Förbundet, Bibeltrogna vänner, Lutherstiftelsen och Finska Lutherstiftelsen - bland andra.

ANNONS
ANNONS