- Nu känner jag mig aldrig trygg här ute. Innan jag går av vagnen kollar jag om någon ser skum ut, sedan tittar jag bakom mig hela tiden när jag går hemåt.
Det första rånet inträffade i oktober 2009, bara tre dagar efter att Jonas flyttat in i sin lägenhet. Två yngre killar följde efter honom från SKF:s hållplats. De gick efter honom ända in i trappuppgången.
- Eftersom jag nyss flyttat in trodde jag att de också bodde där. Men när vi kommit in drog de kniv, rånade mig och slog mig.
Killarna hotade att de skulle döda Jonas om han gick till polisen. Först senare på kvällen, när hans pappa kommit, vågade Jonas polisanmäla händelsen.
Några veckor senare greps gärningsmännen. De var 16 år gamla och hade rånat ett 20-tal personer.
- Det kändes väldigt bra när jag fick reda på att de dömts, jag kände mig tryggare igen.
Men i höstas hände det igen, nästan på dagen tre år efter det första rånet. Klockan var halv 12 en torsdagskväll och Jonas var på väg hem från några kompisar. Han stannade vid bankomaten på Brahegatan.
- Gatan var helt tom. Jag tog ut en tusenlapp och började gå hem.
Jonas hann bara gå några steg innan han hörde en moped startas inne på en gård.
Två killar körde i kapp honom och jagade honom runt omkring i kvarteret tills han slutligen gav upp. De tog Jonas mobiltelefon och jacka. Plånboken hade han slängt i från sig i flykten.
Polisen var snabbt på plats och gjorde sitt bästa för att säkra spår, berättar Jonas. Men drygt två månader senare lades utredningen ner.
Nu önskar Jonas att han kunde flytta från Gamlestaden. Men han vill inte lämna sitt förstahandskontrakt och har inte lyckats få en annan bostad någon annanstans.
- Jag är nervös varje gång jag går hem från vagnen. Jag vill härifrån, men det känns rätt hopplöst.
Fotnot: Jonas heter i själva verket någonting annat.
