Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

1/7

Nästan en skjutning i veckan - fram till årsskiftet

En skottlossning var åttonde dag – under fyra år. Vapenvåldet vilar inte. Krutröken i Göteborg hinner knappt skingras förrän det smäller igen.  Det finns många som borde ha gjort mer för att bromsa den utvecklingen.

Vi har noggrant bokfört varenda skjutning inom 031-området mellan den 1 januari 2013 och 31 december 2016.
Datum, gata, stadsdel, offer, skadebild och misstänkt gärningsman.
Facit – ett misslyckande för merparten av samhällets aktörer.
Sammanlagt rör det sig om 178 skottlossningar. 

25 personer, företrädelsevis unga män, har brutalt mördats. En handfull av dem hade aldrig någonsin haft med kriminella miljöer att göra.
Låt oss addera ytterligare en dyster siffra, 91 mer eller mindre allvarligt skadade människor. 

Lägg slutligen till ett antal bomber och granater som exploderat och som kostat två små barn livet. Dessa ingår inte ens i statistiken.
Den som påstår att våldet alls inte eskalerat, utan bara bytt skepnad, har fel. I alla fall om vi tittar på Göteborgs utsatta förorter.

Läs även: Biskopsgården i fokus för polisen

Startade i Bergsjön

De territoriella gängkrigen startade på Siriusgatan i Bergsjön 2011. De fortsatte på Önskevädersgatan i Biskopsgården 2012. 
Efter den blodiga hämndaktionen, dubbelmordet på Väderilsgatan 2013, inledde polisen den uppmärksammade kommenderingen Trygg i Göteborg. 
Den var inriktad på ökad närvaro för att lugna medborgarna, brottsförebyggande arbete bland grabbar i yngre tonåren och tuffare tag mot redan kända gangsters.
Insatsen har därefter pågått, till och från, med varierande intensitet.

Här skjuts det mest

Några odelat positiva konsekvenser syns dock inte i GP:s sammanställning. 
Tvärtom, det har skjutits 33 gånger i just Biskopsgården, den stadsdel som är överlägset hårdast drabbad. Noteringen är nästan den dubbla jämfört med tvåan på listan.
Adresserna Friskväderstorget, Godvädersgatan och Väderilsgatan är, i sällskap med Hammarkulletorget, de farligaste platserna att vistas på för den som fruktar att träffas av en förlupen kula.

Centrum då?
Mer än hälften av de åtta skottdåden där är utförda av och riktade mot individer som inte är bosatta i city. De har haft ärenden dit, råkat möta en fiende och så fingrade någon av dem på avtryckaren.
Från Torslanda (cirka 20 000 invånare), Örgryte (över 30 000) och Linnéstaden (också drygt 30 000) har vardera en anmälan inregistrerats. 
Askim figurerar inte alls.
Skottlossningskartan är som synes en kopia av den socioekonomiska kartan.

Vad säger detta om polismyndighetens arbete i Biskopsgården?
Det har inte varit tillräckligt effektivt för att stoppa eller ens dämpa skottlossningarna mellan de två konstellationerna. 
Å andra sidan, är det praktiskt möjligt att punktmarkera ett 50-tal synnerligen brottsmotiverade unga män dygnet runt, för att i exakt rätt ögonblick kliva in och gripa dem just när de avlossar sitt vapen?
Och hur många offer hade vi behövt räkna in, ifall området patrullerats med en lägre frekvens än idag?

Vad säger detta om skolans, socialtjänstens och föräldrarnas arbete i Biskopsgården?
Grupperna har inte förmått att förhindra nyrekryteringen, inte med tanke på att vi nu ser killar födda 1999, 2000 och 2001 som medlemmar – inte enbart springpojkar – i de stridande gängen.
De har inte heller, tillsammans med lokalpolisen, bidragit till att bryta tystnadskulturen. Det är alltjämt så att i stort sett ingen pratar, varken unga eller vuxna.
När en ung man i fjol fick en skottsalva i magen och kom tillbaka till vårdavdelningen efter en komplicerad operation, så vägrade han kategoriskt i de första förhören att medge att han överhuvudtaget blivit skjuten ...

Vad säger detta om politikernas arbete i Biskopsgården?
Stadsdelen kan förvisso utses till projektens paradis, men hittills är resultaten av dessa satsningar – som GP tidigare visat – extremt blygsamma.
Antingen förstår inte kommunens styrande vilken magnitud som krisen nått, eller så hoppas man att problemet ska försvinna med den förlorade generation som pendlar mellan häktet och den lokala pizzerian.


I början av december beslutade majoriteten att investera 17 miljoner skattekronor i upprustningen av en kommunal arrendegård för mjölkkor utanför Olofstorp. 
Detta samtidigt som de ideella fotbollsledarna i Biskops, Tito Rojas (Cruz Azul) och Hector Valeria (Solväders FC), år ut och år in vädjat om akut hjälp utan att nån lyssnat.
 

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.