Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Hemmakär. ”Här vill jag bo hela livet”, säger Miguel Vergara Opazo till behandlingsassistent Annika Harlin.

Miguel har kämpat sig ur hemlösheten

I vardagsrummet i den välplanerade lilla lägenheten sitter 61-årige Miguel Vergara Opazo. För några månader sedan bodde han ingenstans – nu har han ett eget hyreskontrakt.

I sju års tid har Miguel Vergara Opazo varit bostadslös och gått från akutboende till akutboende. I december vände det. Efter en intresseanmälan fick han en av de 46 lägenheterna i kommunens satsning Bostad först. Här får han sova i lugn och ro och om han behöver hjälp med något kan han bara ringa till sin kontaktperson.

– Jag hade tappat hoppet. Men nu har jag ett tak över min säng, jag kan laga mat och göra vad jag vill, bara jag följer reglerna, säger han.

Till en början är det ett andrahandskontrakt. Kraven som ställs på honom från hyresvärden är desamma som för vilken hyresgäst som helst: att han betalar sin hyra i tid och inte stör grannarna. Klarar han de delarna får han efter 18 månader ett förstahandskontrakt.

– I sju år har jag kämpat, nu har livet har tagit en vändning mot det bättre, säger han.

Läs även: Allt fler hemlösa får bostad först

På väggarna hänger tavlor. Han tycker om att måla och det passar bra när han inte kan sova. På en av tavlorna sitter ett fotografi på hans fru och son. Pojken föddes med för stort hjärta, berättar han och somnade in på sjukhuset. Kort därefter gick Miguels fru bort i cancer. Det blev starten på en svår period och han förlorade till slut sin bostad.

– Hon försökte dölja det för mig men jag förstod. Cancern hade spridit sig till hela kroppen. Hon var så mån om att jag skulle lära mig att laga mat och klara mig på egen hand emot slutet, säger han.

Utanför fönstret skiner vårsolen och några barn spelar fotboll på gräsplanen. Det är ett fint område och inte alltför långt från centrum. Tittar man runt i lägenheten syns spår av Miguels kreativa sida. Hyllan på väggen och tv-bänken har han gjort själv. Det är viktigt att sysselsätta sig med något, berättar han. På bordet ligger en trave med spel. Han bläddrar bland skivorna och visar Battlefield, Gran Turismo, Call of Duty. För många år sedan jobbade han med att köra traktor i kommunen i Göteborg och innan det var han svetsare på Götaverken. I samband med Bostad först har han fått ett jobb som målare.

– Jag har ett jättefint jobb, det är inget betalt, men jag får mat och snackar med gubbarna, säger han.

– Du dansar ju också salsa med tjejerna, säger Annika Harlin.

Hon är behandlingsassistent och känner Miguel från hennes förra jobb på akutboendet Vägskälet. När Vägskälet lade ner gick hon över till Bostad först. Hon berättar att Miguel sköter allt jättebra, snart har de fixat det sista med banken så att autogirot ska rulla på. Hon ser tydligt vad bostaden betyder för honom.

– Han hanterar sitt missbruk bättre, och han väljer att be om hjälp när det är svårt. Självkänslan har vuxit enormt och han mår mycket bättre, säger hon.

Hon berättar att en del av hennes arbete handlar om att motivera personer till att vilja förändra sin situation. Och det är svårare på akutboendena.

Miguel Vergara Opazo kom som politisk flykting till Sverige från Chile i slutet av 70-talet. I Chile blev hans nyfödda son och dotter kvar och de har växt upp där utan honom. Dottern har han ingen kontakt med men sonen har han pratat med över videolänk. Till sommaren ska de för första gången ses – tillsammans med Miguels treåriga barnbarn. Nu har Miguel köpt en bäddsoffa så att de ska kunna övernatta hemma hos honom.

– Det kommer att bli mycket bättre nu. Jag kommer nog bo här så länge jag orkar gå i trapporna.

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.