Garner, tyger och knappar. Kantband, pärlor och symaskiner. På längden, tvären och i långa rader och i alla tänkbara färger. Utom symaskinerna då, som mest kommer i vitt.
Det var symässa i dagarna tre i den gamla pjäshallen på Kviberg.
Till vardags tränar Göteborgs Handikappidrottsförbund här men sedan sju, åtta år är det symässa två gånger om året i lokalerna.
40-talet utställare, från Östersund till Malmö, var på plats för att möta omkring 3500 sömnadskonstnärer, de flesta med förhoppningar att göra fynd och få inspiration.
En av dem var Lena Karlsson som köpte garn och stickbeskrivning till strumpor tillsammans med Eivor Janson.
- Ja, det är kul att gå på det här, man köper alltid något man inte behöver, säger hon och skrattar.
Lika glad var Pia Askebäck från Stockholm, som just fick sålt en knippa garnnystan.
- Garnerna är otroligt slitstarka och väldigt sköna att ha på foten, eller i tröjor. De blir väldigt varma men mansvettas inte eftersom det är naturmaterial, berättar Pia Askebäck.
Hon brukar vara på plats här i Göteborg, liksom mässan i Borås men har kollegor som åker både land och rike kring.
Några montrar därifrån synade Barbro Abrahamsson från Fjällbacka nya varor. Mässan är kul, tycker hon, och ger alltid lite nya idéer.
- Jag bara hänger med, säger maken Sven-Olof Abrahamsson. Som bärare…
Han har två välfyllda kassar med fina fynd i händerna, men det är inte så tungt så det går an. Mässpriserna lockar men det är också fint att hitta så mycket olika saker på ett och samma ställe. Någon motsvarighet finns knappast hemma i Fjällbacka där man knappt ser en själ under vinterhalvåret, "Läckberg har ju tagit livet av allihop".
- Tänk om man kunde ha något sådant här där, som kunde dra lite folk när det inte är sommar, säger Barbro Abrahamsson drömmande.
Emma Åsén hade åkt ned till mässan från Trollhättan tillsammans med sonen Elliot.
Tvååringen tycks stormtrivas där han sitter i sin vagn. Alla han möter pratar glatt med honom och det är inte omöjligt att han växer upp till skräddare. Det är kort sagt kul att få följa med mamma på shoppingtur.
- Jag kom egentligen hit bara för att köpa knappar, men det blev lite mer, erkänner Emma Åsén. Det brukar bli så.
Så får Elliot syn på något annat spännande och pekar uppfordrande och då är det bara för mamma att vandra vidare i vimlet.
