Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

1/3

Manzar och Fariba var fångar i iranskt fängelse

Under torsdagen kommer domen i ett omfattande mål rörande folkrättsbrott i Iran då upp emot 30 000 politiska motståndare avrättades år 1988.
Fariba Dashti och Manzar Bokharai upplevde själva tortyren – nu väntar de på upprättelse.
– Det är en signal till folket i Iran men också gentemot regimen. De kan inte göra vad som helst mot det iranska folket, säger Fariba Dashti.

Det är den första oberoende utredningen av grova folkrättsbrott begångna i Iran någonsin. Rättegången har ägt rum i Stockholms tingsrätt och inleddes i augusti förra året.

Den tilltalade är Hamid Noury, 61, som pekats ut som en av de ansvariga för att systematiskt ha avrättat upp emot 30 000 politiska fångar år 1988. De flesta tillhörande oppositionsgruppen Folkets mujahedin. Han ska enligt åtalet ha ropat upp namn på de fångar som skulle hängas och följt dem till pallen i sin roll som biträdande åklagare.

Avrättningarna inleddes efter att Ruhollah Khomeini, landets då högsta ledare och grundare av prästerskapet utlöste en så kallad fatwa. Den innebar att alla som vägrade erkänna prästerskapets envälde skulle avrättas.

Män, kvinnor, blivande mödrar fängslades och mördades för att de ville ha ett fritt land där politik och religion inte går hand i hand.

Torterade och mördade gravid kvinna

Fariba Dashti och Manzar Bokharai är två kvinnor som upplevt förtrycket och tortyren i de iranska fängelserna. Då var de tonåringar – nu klassas de som terrorister av det iranska styret.

– Islam står för frihet. Det står en vers i koranen med budskapet att man inte ska tvinga någon till någon religion eller något tankesätt, säger Fariba Dashti.

Hon sitter bredvid vännen Manzar Bokharai i vardagsrummet i ett radhus i Partille. I trädgården blommar det i alla färger och solen värmer på ett sätt som uppmuntrar till att ha öppet alla dörrar och fönster som finns. Häromdagen regnade det.

Det är långt ifrån det fundamentalistiska styret, förtrycket och cellerna i Iran. Men för Fariba och Manzar är det fortfarande lika nära. Det sitter i dem. Fysiskt såväl som psykiskt.

– Jag såg en 26-årig kvinna som var gravid i åttonde månaden. De ville ha hennes man och torterade henne. Hon vägrade berätta någonting. De avrättade henne och barnet i magen. Det har gått 40 år men för mig är det som att det hände igår, säger Fariba och tunga tårar rinner ner för kinderna.

Greps för att hon köpte fel tidning

Manzar satt tre år i fängelse på grund av familjens agerande mot regimen. I samma fängelse befann sig Hamid Noury.

– Mina kusiner dödades, mina kompisar dödades, min bror dödades. Jag såg min bror torteras.

Fariba fängslades efter att ha köpt en tidning kopplad till Folkets mujahedin. Ett år senare släpptes hon efter att hennes pappa sålt sitt hus och betalat för hennes frihet.

– Jag var inte medlem eller aktiv sympatisör. Jag var en nyfiken tonåring som ville veta allt. Den enda punkten de kunde åtala mig för var att jag hade köpt och läst en tidning.

Hon sattes i celler som hon själv liknar vid sardinburkar. Så många kvinnor att de fick turas om att sitta och ligga. Bestämda tider att gå på toaletten. En brist på hygien som orsakade en rad fysiska besvär. Tortyr.

– De tog alla mina kläder, till och med underkläder, och satte på mig ögonbindel. Jag var inne i ett rum i flera timmar. Naken och utlämnad. Jag visste inte vilka som tittade eller vad som skulle hända.

Både Manzar och Fariba lyckades fly från det land de själva beskriver som ett fängelse även utanför murarna. Utan möjlighet att ta ett jobb, välja sina egna kläder eller vilken mat de skulle äta. Men här fortsätter kampen. För dem som dött. För dem som kommer att dö.

Flera hundra avrättas varje år i Iran

Innan Fariba skulle lämna fängelset viskade en 18-årig flicka i hennes öra. Det var en dikt om en taggbuske i öknen. En dikt om frihet och om de som inte når dit.

"En taggbuske i öknen säger till vinden, varför har du så bråttom? Vinden säger: Jag ska passera den här hemska öknen. Varför följer du inte med? Taggbusken svarar: Jag önskar att jag kunde men jag är fast här. Om du passerar den här hemska öknen, hälsa från mig till blommor och regn."

Varje lördag står Manzar och Fariba tillsammans med andra frihetskämpar på Kungsportsplatsen i Göteborg. För historien om avrättningar tillhör inte bara ett avlägset 1980-tal. Enligt Amnesty International avrättades minst 314 människor i landet år 2021.

– Flera hundra människor avrättas varje år i Iran. Jag är glad att en person i det systemet hamnat i fängelse här i Sverige. Han är en bricka i spelet, men det är en början.

Irans nuvarande president Ebrahim Raisi ska ha suttit tillsammans med Hamid Noury i den kommitté som ledde avrättningarna på 1980-talet. Fariba och Manzar berättar hur regimen försöker utpressa omvärlden med terrorism och trycka ner sitt eget folk genom våld.

"Hälsa från mig till blommor och regn"

Men det finns hopp.

– Bojkotta Irans regim och folket kommer göra resten. Det finns en organiserad motståndsrörelse, säger de som en uppmaning.

Ute i trädgården framför ett bord dukat med frukt och nötter läser Fariba dikten igen. Den här gången på persiska.

– Hälsa från mig till blommor och regn. Det hon menade var friheten. Det minsta jag kan göra är att till min sista dag upplysa världen om den här situationen. Det är fortfarande 18-åringar som sitter i fängelse och som avrättas i Iran.

Avrättningarna i Iran 1988

• Ruhollah Khomeini var Irans högste politiske och andlige ledare från den islamiska revolutionen 1979 fram till sin död 1989.

• År 1988 utfärdade han en så kallad fatwa som innebar att alla som inte ville erkänna prästerskapets envälde i landet skulle avrättas.

• Upp emot 30 000 personer avrättades under ett år och begravdes i massgravar.

• Irans nuvarande president Ebrahim Raisi var en del av den dödskommitté som dömde tusentals fångar till döden.

• I november 2019 greps Hamdi Noury på Arlanda flygplats i Stockholm. Åklagaren väckte åtal mot honom för bland annat massmord och brott mot folkrätten i Iran. Åklagaren har yrkat på livstids fängelse.

• Försvaret menar att fallet inte borde tas upp i Sverige. Åklagarsidan har hela tiden menat att folkrättsbrott går under universell jurisdiktion.

LÄS OCKSÅ: Mortezas vänner dödades i Iran – historiska rättegången avslutad

LÄS OCKSÅ: Livstid yrkas för massmordsmisstänkt iranier

LÄS OCKSÅ: Amnesty: Svensk-iraniern hålls som gisslan

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.