Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer

Ingen prenumeration
  • Mitt GP
  • Korsord
  • Erbjudanden
  • Logga ut
Att Malin blivit rånad på mobil, plånbok och nycklar var bara början av mardrömmen.

Malin spårade gärningsmannen – polisen gör inget

På vägen hem från krogen blev Malin utsatt för en grov stöld. Gärningsmannen tog hennes plånbok, nycklar och mobil. Dagen efter insåg hon att han dessutom gjort inbrott hemma hos henne. Nu har hon hittat gärningsmannen och lämnat informationen till polisen - men inget händer.

Det var efter en utekväll under natten mot söndag den 15 januari som Malin Bennydotter blev utsatt för ett grovt rån. Utekvällen var grym och hon var smått berusad när hon åkte hemåt. Uppfylld av kvällen som hon var råkade hon gå av vid fel hållplats. Där stod en kille som började prata med henne. Hon blev till en början smickrad.

– Sen blev han allt mer närgången och det kändes som att han ville mer. Jag var inte jätteavvisande till en början, men sen tyckte jag att det blev för mycket. Jag började bli rädd för han kändes hetsig. Så då gick jag därifrån, säger Malin Bennydotter.

Hon var lättad över att hon lyckats ta sig ur situationen oskadd. När hon lämnade platsen märkte emellertid att hennes fickor var tomma. 

– Allt jag äger var borta: mobil, plånbok och nycklar. Som tur var så var jag ganska nära där mitt ex bor så jag sprang till honom och polisanmälde det som hänt från hans telefon. 

Eftersom hon inte hade sina hemmanycklar och var skakad av händelsen sov hon över hos exet. Först dagen därpå åkte hon hem och då insåg hon att den grova stölden bara var början på mardrömmen.

– Då har de åkt hem till mig och gått in i min lägenhet. Så de har tagit min kombos dator, hans playstation, min dator och säkert mer grejer, men jag har inte orkat kolla allt som saknas än, jag har bott hos mitt ex fram tills nu för att jag är så rädd att de ska komma tillbaka.

 

Hittade gärningsmannen själv

Malin bestämde sig för att försöka kolla om hon kunde ta reda på vem gärningsmannen var. Hon använde det hon själv menar är enkla medel.

– Så jag tittade på Googles positionshistorik och såg att telefonen hade varit på samma adress mellan 04 och 09 på söndagsmorgonen. På adressen bor det 22 personer så jag kollade upp namn för namn på Facebook. Till slut fick jag upp en profil jag kände igen – det är han.

Via upplysning.se fick hon sedan fram hans personnummmer. Hon sammanställde uppgifterna hon fått fram och lämnade över samtlig information till polisen.

– Jag har alltså fullständigt namn, personnummer och adress, men de gör inget. Jag har till och med skickat bild på killen, men de har ändå inte gjort nåt, berättar Malin frustrerat.

Vad säger polisen?

– De ska kolla ifall nån åklagare vill ta hand om det, men det händer inget.

Så tillägger hon:

– Jag känner mig frustrerad och maktlös eftersom jag har så mycket uppgifter, men jag får ingen hjälp. Om jag inte hade haft några uppgifter alls så hade polisen definitivt inte kunnat hjälpa mig. Det är som att de inte ens vet vad positionshistorik är för nåt, hänger de inte med?

 

"Det känns obehagligt"

Under förra söndagen pratade hon med polisen fyra eller fem gånger. 

– Då var de hemma hos mig och kollade alla spår och sånt, men sen har inget hänt.

På måndagen gjorde hon ett nytt försök och skickade skärmdumpar till polisen eftersom hon fick intrycket att de inte kollat upp den information hon skickat. Trots det hände ändå ingenting.

– Nu har vi bytt lås och allt, men det känns obehagligt för de har varit inne och vet vad vi har. Jag tänker att de kanske inte tog mer för att det skulle se misstänkt ut om de kom ut ur min lägenhet med massa saker, men de har verkligen kikat runt och inventerat vad som finns, berättar Malin.

 

Polisen: "Det är bara att beklaga"

Nu har det gått över en vecka sedan Malin föll offer för gärningsmannen. På polisen säger man att man inte kan prioritera upp ärenden bara för att målsäganden vill det.

– Att vi inte gör nåt beror på att vi är hårt ansträngda av bostadsinbrott. Vi får prioritera vad vi gör i första hand. Sen tar vi oss an övriga fall allt eftersom vi får loss personal att hantera dem, säger Håkan Janewall, förundersökningsledare vid polisen på Hisingen.

Vore det inte lätt att ta sig an detta fall när ni eventuellt har all information som behövs för att ärendet ska kunna gå till åtal?

– Jo, det kan man tycka, men jag har en begränsad mängd personal och mycket våldsbrott som går före.

Målsäganden känner sig besviken på polisen, hur ser du på det?

– Det är bara att beklaga. Vi jobbar på så gott vi kan. Stundtals är vi hårt trängda. Vårt område är hårt ansatt av brott. Det är inte så att vi ligger och medvetet maskar med ärenden. Vissa ärenden blir bara liggandes längre än andra, men vi gör det bästa vi kan med de resurser vi har, menar Janewall.

Så tillägger han:

– Det är många som ringer och undrar varför vi inte lägger deras ärende högst i högen, men ibland har vi ärenden som är mer akuta.

Malin känner sig om möjligt än mer sviken av polisens svar. Hon menar att hon hade gjort andra prioriteringar, om hon varit polisen.

– Jag vet inte vad jag ska säga, det är ju bara för dem att åka dit och gripa honom. Jag förstår inte. De hade ju tid att åka hem till mig efter rånet, men det tycker jag är mindre intressant än att de griper gärningsmannen. Så tycker jag att man skulle ha prioriterat, säger Malin Bennydotter. 

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.