Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Under fredagen begravdes Luna och hennes pappa.

Lunas sista vila på Kvibergs kyrkogård

Bandet av blommor knyter samman de båda kistorna. En liten och en stor. För två veckor sedan omkom Luna och hennes pappa i bilexplosionen i Torslanda.

Under fredagen fördes de till sista vilan tillsammans. Bänkarna i S:t Olofs kapell var nästa helt fyllda under den borgerliga begravningsakten och rummet doftade av alla blommor. Många kom finklädda, andra vardagsklädda och några direkt från jobbet.

Längst framme i kapellet stod hennes vita kista och lutad mot den dockan Elsa från filmen Frozen. Hon var Lunas idol, prinsessan med de magiska krafterna såg ut att blicka ut över bänkraderna av sörjande.

Officianten pratade länge om Luna och hennes pappa. Om de starka banden som fanns mellan dem och om hur familj, vänner och bekanta aldrig ska låta minnena av de båda lämna dem. Hon citerar en dikt "Gråt inte för att jag är död" av Barbro Lindgren som slutar med orden "Allt som finns kvar, av mej, är inom dej. Så vi är jämt tillsammans".

Om hur far och dotter delade sitt glada och sociala sätt, hur de hade lätt att få vänner och alltid delade med sig av sin värme och kärlek. Den värmen och kärleken måste vi föra vidare, betonade officianten

.

Hela begravningsakten ramades in av ett finstämt pianospel med bland annat musik från filmen Frozen. Och när officianten läste Göran Tunströms dikt om hur lätt mörkret sköljer över oss och släcker våra liv, och att det är ett under att vi är till alls, hördes många snyftningar.

När akten i kapellet var slut fördes båda kistorna ut till en gemensam gravplats på kyrkogården. Blommorna togs med men när vi går ut hängde några av officiantens ord i luften:

- Döden ställer alltid existentiella frågor: Vad är meningen med detta?

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.