Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Min önskan inför 2016 är därför att ni feminister som känner er träffade skaffar lite ryggrad och tar strid även för de kvinnor som inte befinner sig inom er närmsta privilegierade bekantskapskrets.

Lamotte: "Barn torteras - vi debatterar godis"

Jag blev kontaktad av min chef på GP som frågade om jag, med snabba ryck, kunde skriva en krönika idag, eftersom ordinarie skribent fått förhinder.

Visst, svarade jag och berättade hur berörd jag har blivit av de senaste FN-uppgifterna om hur Islamiska Staten, IS, dödar, våldtar och torterar barn i Irak.

Ja det är för jäkligt, en sådan text kräver bollande och eftertanke, har du tid med det? undrade min chef.

Eftersom jag var stressad och rädd för att trampa fel bestämde jag mig för att istället skriva en krönika om jämställdhet och rosa fluff som jag också hade funderat på de senaste dagarna.

Nu, några timmar senare, sitter jag framför datorn och kan inte tänka på annat än hur barn blir korsfästa och levande begravda, hur 9-åriga flickor blir bortgifta och våldtagna och hur små pojkar får agera mänskliga sköldar åt IS-krigare. Samtidigt ser jag hur hjärntvättade dårar från Sverige ansluter sig till IS för att kriga i profetens namn, och jag läser om hur vissa svenska politiker vill hjälpa dem att hitta jobb när de väl återvänder till Sverige.

I detta sammanhang känns det absurt att skriva om våra i-landsproblem i Sverige, som enligt oss proffstyckare stundtals mest verkar kretsa kring sexism i Alfons Åberg, rasism i Tintin eller att vissa familjer äter för mycket lördagsgodis.

Jag vet att det är känsligt att skriva om IS.

Dels för att det är en farlig rörelse men även för att man riskerar att framstå som islamofob. För min egen del kan jag säga att jag har varit runt i många moskéer i Sverige och träffat massa muslimer, men ännu inte mött någon som stöttar IS, snarare tvärtom. Det är klart att det finns muslimer i Sverige som gillar IS, precis som det finns svenskar som är nazister, men det handlar om väldigt marginaliserade grupper.

Med det i bakhuvudet, så förstår jag inte vad som är så krångligt. När barn avrättas, våldtas och torteras så anser jag att det är varje människas plikt att göra sin röst hörd.

Därför uppmanar jag alla som har en plattform att fördöma det som sker i Irak och Syrien. Vi är ett litet land men för den sakens skull kan vi inte köra huvudet i sanden. Det är dags att ni politiker öppnar ögonen, drar i alla internationella kontakter som ni har, sätter press på FN och frågar världssamvetet USA om det inte är dags att agera på allvar snart.

Vissa saker är viktigare än andra och just nu är det mest akut att lyfta fram IS vansinnesdåd i ljuset, och då kan inte vi journalister fega ur och väja, bara för att det är känsligt eller farligt. Mer komplicerat än så behöver det inte vara. Texter om rosa fluff och lördagsgodis borde vi däremot spara till framtiden..

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.