Sedan i november förra året har han coachat och tränat ett 30-tal nyanlända killar i Biskopsgården som alla kom till Sverige i höstas. Han berättar att nio stycken på kort tid har omplacerats av olika socialtjänster i landet. De flesta har hamnat en bra bit utanför Göteborg mot sin vilja.
– I vartenda av socialtjänstens dokument står det BBIC längst upp. Barnens behov i centrum. Men de följer inte upp dem, fortsätter Tito Rojas.
De senaste veckorna har även fyra av killarna, som ska fylla 18 nästa år, fått besked om avvisning. Något som Tito märker påverkar dem väldigt negativt.
– Det är inte roligt att ligga i sängen och inte ha någon att prata med. De har ingen släkting med sig. De är hårdhudade men man kan känna av att de inte mår bra. De är okoncentrerade och omotiverade. Den enda anledningen att de kommer till träningen är att vi är en familj.
Han ger exempel på en socialtjänst som genomfört möten tillsammans med en av de unga killarna utan att någon tolk närvarat. Enligt Tito Rojas ska socialsekreteraren ha ursäktat sig med att det varit svårt att få tag på tolk.
– Det kallar inte jag för en bra behandling. Det är så lätt att det sker missförstånd när det gäller språket. En annan kille berättade häromdagen att socialen vill flytta honom till Malmö, mot hans vilja.
Under året har ett ökat antal ensamkommande barn omplacerats runt om i landet. Bakgrunden till detta är förra årets stora flyktingström. Under viss panik placerades barn ut på boenden efter bästa förmåga. Men på grund av den ansträngda situationen hamnade vissa inte i den kommun de blivit tilldelade av Migrationsverket utan de placerades på andra orter.
Sedan mottagandet lugnat ner sig har kommunerna börjat hämta hem barnen. I dessa fall är det socialtjänsten från anvisningskommunen som skött kontakten med dem, vilket betyder att de barn som tvingats lämna Göteborg haft kontakt med socialtjänsten i andra kommuner i landet.
Att omplacera ensamkommande barn mot sin vilja är ett brott mot socialtjänstlagen. Det säger IVO och menar att det är ett återkommande problem runt om i regionen.
– Det är angeläget att prata om problemet. Jag tycker det är konstigt att socialtjänsten inte är tydligare kring vad som gäller. Att samtycka betyder att man verkligen ska veta vad man går med på. Man måste vara ordentligt insatt, säger Karin Gunnervik inspektör för IVO avdelning sydväst.
För barn över 15 år ska både barnet och dess gode man samtycka för att en omplacering ska kunna ske. Men Karin Gunnervik vittnar om att detta ofta förbises. Hon har blivit kontaktad av både barn och gode män som är förtvivlade då barnen förflyttas mot deras vilja. De ringer och mejlar och är osäkra på vad som gäller. Det menar hon är ett misslyckande för socialtjänsten.
Barnombudsmannen Fredrik Malmberg känner till att ensamkommande barn omplaceras från en kommun till en annan.
– Det kan vara oerhört negativt för de barn som börjat rota sig. Ensamkommande kan ha haft en väldigt tuff bakgrund där de flytt krig och elände och tvingats flytta på sig flera gånger. Det kan vara extra allvarligt om de då slits upp igen. Då är de bättre att flytta papper än att flytta barn.
Senast i våras riktade Justitieombudsmannen kritik mot ett omplaceringsbeslut där ensamkommande skulle byta boende utan att tillfrågas. I det fallet hade endast den gode mannen tillfrågats om beslutet men barnen hade inte fått berätta sina åsikter.
Enligt Marina Johansson (S), kommunalråd, är det viktigt att de barn som bott i Göteborg och nu "hämtas hem" till de kommuner de egentligen blivit placerade i hamnar så nära Göteborg som möjligt. Hon menar också att samma situation finns i alla kommuner.
– Det har varit barn kors och tvärs för att det var problem att hitta platser, så det blir ju en omflyttning nu och det är klart att det blir effekter för dem.
Hon menar också att Göteborgsregionens kommunalförbund lyft frågan om att "flytta papper" i stället för barn men hänvisar till lagstiftningen och menar att det inte bara går att byta barn.
– Det är på gott och ont och för de barnen som hamnar mitt i detta kan det få konsekvenser men jag tror det är bättre att man hamnar i rätt kommun, för att kunna få uppföljning av socialtjänsten.
Enligt Marina Johansson är varje fall individuellt och bland de barn som ska plockas hem till Göteborg har det funnits fall där man gjort bedömningen att det bästa för barnet är att inte bli omplacerad.
Ett problem som oroar är att omplaceringarna och avvisningsbesluten får många ensamkommande barn att avvika från sina boenden. De hamnar på gatan. Marina Johansson menar att socialtjänsten behöver jobba på ett annat sätt här och möta den gruppen och förbereda dem på att få avslag och vad det innebär.
– Vi behöver ha bra samverkan med personal på boenden så att de kan förbereda barnen så bra det går. Och även samverkan med polisen och migrationsverket, så att det blir så tryggt som möjligt, både för dem det gäller men också för göteborgarna.
