I dag betraktas feberkramp hos små barn som något bagatellartat, ganska snabbt övergående. Visserligen skrämmande och dramatiskt för föräldrarna, men inte mycket mer. Barn som haft feberkramper följs sällan upp inom sjukvården. Den allmänna inställningen är att feberkramper inte ger några men.
–Det är kanske dags att omvärdera den synen och börja ta kramperna på litet mer allvar, säger professor Christopher Gillberg.
Vanligt med kramper
Vid dagens invigning av forskningscentret som fått hans namn – Gillbergcentrum – kommer feberkramper att diskuteras som ett tidigt symptom i neuropsykiatrisk diagnostik. Redan för snart 30 år sedan visade neuropsykiatrisk forskning från Göteborg att barn med psykiska funktionsstörningar betydligt oftare än andra haft feberkramper som små.
Det skall sägas med en gång – feberkramper i småbarnsåldern är vanliga. Ungefär vart 20:e barn drabbas någon gång före fem års ålder. I de flesta fall är det fråga om ett enstaka tillfälle, som går spårlöst förbi. Men inte alltid.
–Sambandet tycks alltså finnas men så mycket mer vet vi faktiskt inte i dag. Vi vet inte om kramperna är ett tecken på en hjärnskada som redan finns eller om kramperna bidrar till hjärnskadan hos dem som senare utvecklar beteendeproblematik. Det är det vi skall försöka ta reda på, säger professor Christopher Gillberg.
En procent diagnos
Ett led i detta är att ta reda på om barn som screenas för språkstörning och följs vidare med misstanke om autism haft feberkramper som små. I Göteborg inbjuds alla 2,5-åriga barn till en BVC-undersökning för att ta reda på den språkliga utvecklingen. Syftet är att ringa in barn med problem för att kunna sätta in hjälp.
–Hittills har ungefär en procent av barnen någon form av neuropsykiatrisk diagnos, antingen autism eller något annat, säger Christopher Gillberg.
Dessa barn kommer nu att följas av forskningsgruppen vid Gillbergcentrum. Bland annat kommer föräldrarna att tillfrågas om feberkramper. Detta görs när barnen är cirka 4 år. Avsikten är sedan att undersöka barnen i sexårsåldern för att kunna sätta in adekvat hjälp om det behövs.
–Tidigare än så är det svårt att säkert veta om det rör sig om ett psykiskt funktionshinder eller handlar om normal utveckling, säger Christopher Gillberg.
Ofta upptäcks exempelvis adhd sent – först i tidiga skolåldern hos pojkar och i högstadiet för flickor. Då har barn och föräldrar förlorat många år av värdefull tid. Gillberg menar därför att allt som möjliggör tidig identifikation av barn i riskzonen är av stort värde.
Barnet kan förlora medvetandet, bli stelt och få ryckningar i armar och ben.
Går ej att förebygga eller behandla med febernedsättande läkemedel eller avkylning.
Av alla 5-åringar har 5 procent haft feberkramp.
( Källa: Sjukvårdsupplysningen 1177)
Under samlingsbegreppet NPF återfinns en rad så kallade bokstavsdiagnoser. Den mest kända och vanligaste är adhd Attention Deficit/Hyperactivity Disorder.
Andra är autism, asperger, tvångssyndrom.