Det har gått tre timmar sedan Rebecka Hallencreutz delade en status under hashtagen #metoo på Facebook. Nu häller hon upp kaffe till Tilda Kasperowski och Paulin Ask som sitter på rad i hennes soffa i Majorna. De har alla följt och deltagit i kampanjen #metoo under dagen, trots att de aldrig brukar göra sånt.
LÄS MER: Därför är Metoo-kampanjen viktig
– När jag såg att det var så många olika vänner som hade delat sina upplevelser blev jag först ledsen, sen arg och sist lite känslosam. Det kändes så kraftfullt och viktigt, helt plötsligt. För mig är det enklare att göra saker tillsammans och detta blev ett bra tillfälle att agera. Det är svårt att, apropå ingenting, dela en status om att har varit utsatt för sexuella trakasserier, säger Paulin Ask.
"Händer alla man känner"
Men det har de, alla tre. Inte en gång, utan flera, på olika sätt, i olika åldrar och på olika platser. De har, eller har vänner som har, blivit våldtagna, tafsade på, trakasserade och kallade för nedlåtande saker.
– Det är så sorgligt att alla tjejer man känner råkat ut för så mycket skit från snubbar. Vi kan skriva en hel bok om det, det tar aldrig slut, säger Rebecka Hallencreutz.
LÄS MER: Cwejman: Stå aldrig på förtryckarens sida
Faktum är att hon nästan har gjort det. Efter en diskussion med en ex-pojkvän skrev Rebecka Hallencreutz en lista på saker som hon och hennes tjejkompisar varit med om genom åren.
– Jag skrev det jag kom att tänka på och det bara fortsatte och fortsatte. Jag visade listan för honom sen och han blev så chockad. Jag tänker alltid att alla killar vet, men jag kan inte ta det för givet, de är inte med om det själva.
Började på förskolan
De första händelserna var från förskolan, när hon var för rädd för att gå ut och leka för att killarna stoppade sand under tröjorna på tjejerna. Det fortsatte på mellanstadiet, när killar tog tjejer på brösten och rumpan. Och senare, på klubben med oönskade händer på underlivet mitt på dansgolven. Och i taxin hem, när chauffören låste dörrarna och vägrade släppa ut dem.
– Det händer hela tiden, på spårvagnen, på krogen, på dejt, på jobbet. Det är inte creepy gubbar i buskarna som gör det här, det är killar man känner och deras kompisar och dina kollegor och klasskamrater, säger Rebecka Hallencreutz.
– Det kan vara något så enkelt som att en kille vill bjuda en på en öl, men man vill inte prata med honom för att han inte är speciellt trevlig och han blir jättearg och obehaglig, säger Tilda Kasperowski.
Är alltid på sin vakt
Att det händer så ofta har gjort dem mindre rädda, men mer på sin vakt.
– Jag hatar att vara rädd, men jag vill inte heller vara dum och utsätta mig själv för situationer som kan vara farliga, som att gå själv på natten när man är full, säger Paulin Ask.
Förutom rädslan för att bli utsatt för något, finns också tanken på reaktionerna efteråt.
– Jag vet ju att om det skulle hända mig något när jag går själv om natten, så kommer jag få en del av skulden. Det skulle dyka upp ifrågasättanden i en rättsituation, så ser rättegångar i våldtäktsfall ut om det ens blir någon sådan, säger Rebecka Hallencreutz.
LÄS MER: Var femte anmälan läggs ner direkt
När de ser framåt önskar de att män ska sluta skylla ifrån sig, på trasiga barndomar, för mycket att dricka eller på att de inte förstod eller kunde tolka situationen ordentligt.
– I slutändan är det upp till män själva att ta ansvar. Sen tror jag på bra lärare, som tar upp och pratar om de här frågorna tidigt, säger Paulin Ask.
