Många unga tjejer blir sexuellt ofredade när de är i skolan. Det kan röra sig om att offren blir tafsade på, får sexistiska kommentarer eller att rykten sprids.
Johanna Ekestubbe går i trean på en gymnasieskola i Göteborg. Hon själv har aldrig blivit utsatt för sexuella ofredanden på skolan, vad hon kan minnas eller vet. Däremot berättar hon att i klassen under hennes så var det några killar som hade en gruppchatt där de skickade bilder på tjejer och betygsatte dem.
– Det kändes väldigt otryggt kan jag tänka mig i och med att de inte visste vad de skrev.
Mycket tafsande i krogmiljö
När Johanna Ekestubbe och hennes kompisar går ut på krogen däremot - då kommer killar ofta fram och tar på dem.
– Det har varit när man har varit i krogmiljö då är det väldigt mycket tafsande.
Johanna Ekestubbe berättar att hon ibland säger ifrån, men andra gånger ignorerar hon det och fortsätter bara att dansa.
– Båda kan kännas dåligt. Man vill få känslan att man gjorde något bra som sa ifrån men i stället kan det kännas jobbigt för det kan bli lite dålig stämning.
Slutat ha klänning
Samtidigt har det påverkat Johanna och hennes kompisar. Exempelvis har en av hennes kompisar slutat ha på sig klänning när hon går ut.
– Hon tänker att det kanske minskar då.
Och Johanna undviker att söka folks blickar.
– Man känner att man måste tänka om man ska möta en persons blick, det kan kännas hotfullt på något sätt eller som att man bjuder in till något, säger hon och fortsätter.
– Jag kan tycka att det känns jobbigt.
Och om det kommer fram en kille, som kan ha goda avsikter, kan hon vara lite vaksam.
– Det är hemskt för alla inblandade.
Hur mår du av att någon tar sig friheten att tafsa på dig?
– För mig känner jag att det i det stora hela jag blir arg. Vet liksom inte riktigt hur man ska ta tag i det och få det att sluta.
"Känns äckligt"
Ofrivilligt skuldlägger hon sig själv.
– Det känns äckligt. Men jag vet inte hur man ska få bort den känslan. Även om jag vet att jag inte gjort något fel så är det alltid något som känns lite... Man vill inte riktigt tänka på det.
Men samtidigt berättar hon att hon och hennes kompisar har inställningen att det inte är deras fel. Ibland efter en krogkväll kan de prata igenom hur kvällen varit sett till tafsande.
– "I dag var det inte så många som tafsade, vad bra". Jag kommer ihåg att jag sa det en gång.
Trots alla gånger som Johanna blivit utsatt för sexuella ofredanden har hon aldrig polisanmält det.
– Jag har inte kommit så långt.
Varför inte?
– Det är väl för att man tänker att man får räkna med det. Det känns som det blir en stor process och det är inget som kommer att hända.
