Isitt: Därför gick det snett

ANNONS
|

Den nya delen av Friggagatan är rena trolleriet, i flera avseenden. Ungefär så beskrev en entusiastisk Mark Isitt nybygget i GP i somras. Han blev överraskad av att de 452 nya lägenheterna på Friggagatan inte enbart blev ett rejält tillskott i stadens bostadsproduktion.

Du gillade det du såg. Vad var det som var så bra?

- Framför allt att man lyckades vara så konstruktiv på en så destruktiv plats. Här skapade White arkitekter ett fungerande stadsrum i ett område som hade devalverats till ett ingenting, en plats där staden tidigare tog slut och bara rann ut i en trafikspagetti. Genom att staden på detta sätt växer förkortas också avståndet till Olskroken och Bagaregården. Dessutom var det som byggdes ett stycke intressant arkitektur och det är vi inte bortskämda med i Göteborg, säger Mark Isitt.

ANNONS

Nu visar det sig att det finns en hel del brister i själva utförandet. Hur det som är så rätt ändå bli så fel?

- Med miljonprogrammet under 1960- och 70-talet valde man bort estetiken. Då räckte det med att de stora byggentreprenörerna höll sig med cementgjutare för att klara byggandet. En mer avancerad arkitektur ställer högre krav på byggarna. Friggagatan är definitivt inte business as usual. Att som här maximera volymen bostäder på en minimal yta leder, i kombination med bristen på yrkesstolthet, till problem.

Vilket ansvar har arkitekter i detta sammanhang?

- White tycker säkert att det här är smolk i glädjebägaren. Arkitekter vill naturligtvis inte förknippas med en fastighet som är ruttet byggd. White har brustit i sin kontroll här även om detta först och främst är ett byggproblem.

ANNONS