Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

På en månad har sex undersköterskor sagt upp sig från kommunens boende för äldre missbrukare i Kallebäck. Anledningen är den otrygga arbetsmiljön och bristen från gehör från cheferna. ”Ingen bryr sig om att vi blir fysiskt attackerade”, säger en undersköterska till GP.

”Huset som gud glömde”

Alkohol och fester är tillåtet och våld och kränkningar tillhör vardagen för de anställda på Kallebäcks äldreboende för missbrukare. På en månad har sex undersköterskor sagt upp sig.

I januari 2015 öppnade Göteborgs kommun hemmet för äldre missbrukare i Kallebäck.
På Smörkärnegatan i Kallebäck ligger ett boende för äldre missbrukare som öppnade i januari 2015. Boendet ska ge plats åt både kvinnor och män från hela Göteborgsområdet med aktiva missbruk som inte bedöms klara av att bo på ett vanligt äldreboende. De har egna lägenheter och alkohol är inte förbjudet. I stället ska personalen ha en tolerant inställning till missbruket och tillmötesgå de boendes önskemål och behov i möjligaste mån.

LÄS OCKSÅ: Larm om våld och hot avfärdas

Tanken är att personalen ska använda ett så kallat lågaffektivt bemötande mot de boende. I praktiken innebär det att de inte ska gå emellan vid konflikter och backa undan om de själva blir attackerade.

– Men cheferna har tagit det för långt. Det är klart att du kan använda ett lågaffektivt bemötande mot de boende, men inte alltid. Vi har haft situationer där vi fått knivar riktade mot oss, men när vi gått till cheferna för att få stöd så lägger de skulden på oss. Berättar vi att vi blivit illa behandlade, får vi oftast höra att vi är för känsliga, att vi kanske inte passar på boendet eller att vi borde söka ett annat jobb, berättar en av fyra undersköterskor som GP har träffat.

De har alla sagt upp sig från Kallebäck under våren och vill vara anonyma. De har flera exempel på när de blivit utskällda, kallade för nedlåtande ord eller fysiskt angripna av vissa boende under sin tid på Kallebäck. Ibland för att de boende är påverkade, hallucinerar och blir aggressiva, ibland för att de fått fel chips, saknat en viss glassort eller tycker att personalen städat för dåligt. Det framgår också i flera LISA-rapporter, ett lokalt informationssystem om arbetsskador och tillbud, som GP tagit del av.

– En gång när kaffet inte var klart i tid, tryckte en boende upp mig mot väggen och skrek kränkande ord om min sexuella läggning. När jag gick till chefen blev jag ifrågasatt, hon frågade om jag provocerade honom och varför kaffet inte var klart. Ingen bryr sig om att vi blir fysiskt attackerade.

– Det finns inga konsekvenser för de boende. De har tagit stryptag på en kollega, hotat oss med knivar och nycklar. När en boende knäckte revbenen på en kollega, fick kollegan byta våning men den boende fick bo kvar. De boende vet att vi inte kan göra något, de skrattar bara åt oss.

Samtliga undersköterskor tar upp det bristande stödet hos cheferna som en anledning till att de sagt upp sig. Att de inte tar den bristande säkerheten på allvar, gör att personal och deras anhöriga inte vill att de ska jobba kvar.

– Jag har mått väldigt dåligt, jag har haft ångest, sovit dåligt, känt stark oro. Även om jag har haft annan personal som stöd, så har jag inte velat gå till jobbet. Otryggheten har gjort att jag inte kan slappna av. Jag har inte fått något stöd av mina chefer, varken när boende kallat mig för rasistiska saker eller hotat mig med våld.

Enligt undersköterskorna är boendets hållning inte bara skadligt för personalen utan också de boende själva.
– Alkoholen är en grej, men droger och vapen är inte tillåtet enligt lag. Det handlar om tunga missbrukare, men det finns ingen visitering, ingen som kontrollerar vad eller vilka som rör sig på lokalerna.

– De super ihjäl sig. Det finns boende som själva säger att de måste därifrån för att de kommer att dö där annars. De ber om regler, de vill sova om nätterna men kan inte för att folk kastar grejer och skriker och har fester.

Förutom dåligt gensvar från chefer, finns inga vakter eller direktkontakt till polis på avdelningarna. Personalen har överfallslarm, men de räcker inte till alla.

– Det är klart att det inte är bra att vi säger upp oss, men vi vågar inte jobba kvar. Det är väl inte värdigt att det är såhär, att vi låter folk supa ihjäl sig. Det känns som att Kallebäck är en förvaring. Att kommunen inte vet vart de ska göra av de som sitter här, för det kostar pengar att ha dem på behandlingshem. Så de bara låter dem vara och hoppas på det bästa. Det är verkligen huset som Gud glömde.

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.