Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Hot, misshandel och social isolering, nu lämnar hon Göteborg

I augusti förra året misshandlades en kvinnlig lärare svårt. När saken skulle utredas fick hon utstå hot från kriminella. Trots att hoten har upphört flyttar hon nu från Göteborg på grund av den stigmatisering som händelsen har inneburit.
– Jag flyr inte från händelsen, jag flyr från konsekvenser av den jag har blivit i samhället, säger hon.

Det var i augusti förra året som den kvinnliga läraren kidnappades och misshandlades svårt när hon var på väg hem från jobbet. När polisen sedan skulle utreda ärendet fick hon utstår hot från kriminella, hoten kom både mot henne och hennes familj.

– När jag inte gjorde vad de ville, då kunde de skicka en bild på att de stod utanför min mammas hem, berättar hon.

LÄS MER: Kvinnliga läraren kidnappades, misshandlades och skrämdes till tystnad

Social isolering

Förundersökningens lades till slut ned, och då upphörde hoten. Traumat från händelsen lever hon dock fortfarande med.

– Än idag är jag rädd för att gå ut. Jag skulle aldrig kunna tänka mig att gå ut och sätta mig på ett restaurang eller fik. Jag får mycket flashbacks av händelser och min kropp reagerar kraftigt på enkla vardagssysslor, berättar hon.

Utöver det psykiska lidande som misshandeln, hoten och rädslan har orsakat berättar hon att händelsen har isolerat henne från hennes omgivning.

– När det här pågick, att jag blev trakasserad och hotad, då skapas det en otrygghet runt mig där folk kände att de behövde vara på sin vakt, säger hon och fortsätter:

– Många, inklusive jag, är oerhört rädda för den kriminella världen, och för den som inte är insatt vet man inte vad de har för gränser. Kan min situation påverka någon som går bredvid mig?

Hon beskriver det som att hon har blivit stämplad av händelsen – att folk i hennes närhet undviker henne på grund av rädsla. Det är också detta som nu är orsaken till att hon flyttar från Göteborg.

– Jag flyr inte från händelsen, jag flyr från konsekvenser av den jag har blivit i samhället. Det handlar om isoleringen, det handlar om utanförskapet, och hjälplösheten, berättar hon.

Svårt att få hjälp

Utöver den påverkan händelsen har haft på hennes sociala liv berättar hon att det har varit svårt att komma igång med arbetet med att få traumat att läka. Bland annat för att hon har haft svårt att få den hjälp hon vill ha.

– Jag har sökt mig till vårdcentral och företagshälsan. Dom har varit fantastiska och har försökt skicka remisser till olika instanser, så som traumaenheter. Men där har jag fått bedömning att jag inte passar in, säger hon.

Enligt Sven-Erik Alhem, förbundsordförande för brottsofferjouren, är det inte helt ovanligt att brottsoffer inte hittar den hjälp de behöver i form av terapi eller liknande insatser.

– Det kan vara problem med att få professionellt stöd beroende på var man bor någonstans, säger han och fortsätter:

– Det är inget fel på samhällets ambitionsnivå, istället handlar det ofta om att man inte har tillräckligt med resurser för att ta emot dem som vill ha det professionella stödet

Sven-Erik Alhem menar dock att den som har varit utsatt för brott och söker stöd från till exempel sjukvården kan vara hjälpt av det han kallar för medmänskligt stöd. Detta kan i sin tur innebära att man får stöttning när det kommer till kontakt med sjukvård eller liknande.

– Man kan vara så utlämnad att man inte är handlingskraftig nog att söka professionellt stöd, och då kan man få hjälp av det medmänskliga stödet.

Över huvud taget är det dock viktigt att de brottsoffer som behöver professionellt stöd får det så tidigt som möjligt.

– Idealmålet är ju att samhällets resurser räcker till att den som behöver professionellt stöd får det så tidigt som möjligt så man kan återhämta sig efter brottet. Det är alltid positivt med tidigt stöd.

”Måste fokusera på Brottsoffer”

Ett positiv kraft i den kvinnliga lärarens liv har varit att få återvända till sitt jobb.

– För mig var det väldigt, väldigt viktigt att komma tillbaka till skolan, för jag har inte gjort något fel. Lösningen var inte att jag skulle vara sjukskriven. Istället ville jag komma tillbaka så snabbt som möjligt. Jag upplevde att ju mer isolerad jag var, desto sämre mådde jag psykiskt, säger hon och tillägger:

– Jag känner mig trygg på skolan. Där känner jag ingen rädsla, där är jag med mina elever och får en fristad i helvetet jag lever i.

Att hon berättar om vad hon har varit med hoppas hon också kan kasta ljus på vad det är brottsoffer går igenom när man utsätts för det som hon har upplevt.

– Man måste lägga fokus på brottsoffer och berätta vad de har för framtid efter sådana här händelser. Det är många oskyldiga som drabbas i de här onödiga konflikterna som pågår.

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.