Eva Fermdal och Ann-Louise Sköld söker hjälp för sina söners missbruk
Eva Fermdal och Ann-Louise Sköld söker hjälp för sina söners missbruk

Hopplös kamp för sönerna

ANNONS
|

Ann-Louise, Eva och Johanna har lärt känna varandra genom sina söner. De tre killarna har varit kompisar sedan högstadiet. De knarkar ihop.

Kompisbandet är knutet med GHB. Trots många års kamp har ingen av killarna lyckats bli fri. Otaliga rundor på behandlingshem har inte hjälpt. Killarna är bara 21 år gamla men i rasande fart på väg mot döden.

- Jag är glad bara min son överlever sommaren, säger Johanna.

Även mammornas liv styrs av drogen

Sönernas missbruk har blivit mammornas. Deras liv styrs av drogen lika mycket som den grövsta missbrukarens.

- Min dotter tittar på mig och säger "mamma du lyssnar inte på mig. Du ser mig inte". Hon är tolv. Det här är hela hennes liv, säger Eva Fermdal.

ANNONS

Nu ställer mammorna allt sitt hopp till en sista lösning. Den stavas LVM, lagen om vård av missbrukare. Döms killarna enligt den skulle det innebära att de vårdas under tvång. Ett oerhört intrång i den personliga integriteten. Ändå vill åtminstone två av killarna det själva. De frivilliga alternativen kan de lämna så fort abstinensen blir för jobbig. Det går inte med LVM-hem.

Många minns Tommy Nilsson och hans föräldrar Ingrid och Ulf. Tommy Nilsson dog i en överdos 24 år gammal. Under en lång tid hade föräldrarna kämpat för att han skulle få tvångsvård. Först dagen han dog fick de det godkänt. Föräldrarna drev ärendet hela vägen till hovrätten där enhetschefen dömdes för tjänstefel.

"Det märks att de inte vill"

- Vi gjorde det delvis för att det skulle hjälpa andra. Det känns jättedåligt om det här händer igen, säger Ingrid Nilsson.

Men Ann-Louise Sköld och de andra mammorna känner att det är precis det som sker. Trots att deras barn inte klarar av att bli fria missbruket vill socialkontoren på Hisingen inte gå med på LVM.

- Det märks att de inte vill. De försöker komma med andra alternativ hela tiden. Det går ju inte, vi har försökt allt annat. Det är så frustrerande att man bara vill skrika, säger Johanna.

ANNONS

Hon och de andra mammorna tror att det handlar om pengar. En tvångsinskrivning varar vanligtvis runt tre månader och kostar 500 000 kronor. Mycket pengar för ett litet socialkontor.

Det bekräftas av en källa som under lång tid jobbat både på socialkontor och öppenvård. Hon säger att socialsekreterarna är under ett oerhört tryck ovanifrån att inte spräcka budget.

- Det är fruktansvärt om mammornas historier stämmer. Men jag har upplevt att ekonomin faktiskt spelar in i besluten. Det är väldigt dyrt med LVM.

"Ser från fall till fall"

När det gäller GHB rekommenderar öppenvården i Göteborg alltid tvångsvård. Drogen är så beroendeframkallande att det helt enkelt inte går att bli ren på egen hand. Men socialkontoren gör en annan bedömning. Gregory McDermott är enhetschef på avdelningen för vuxna missbrukare i Lundby. Två av killarna har sökt hjälp på hans kontor.

- Vi tar väldigt allvarligt på GHB men ser från fall till fall. Det är inte självklart med LVM bara för att man tar GHB, säger han.

Han kan inte uttala sig i enskilda fall men säger att ekonomi aldrig spelar roll i besluten om LVM.

- Jag vet att det är väldigt frustrerande om man har en anhörig som är missbrukare. Man vill ha en snabb lösning. Men vi gör en bedömning efter lagen, inte efter budget.

ANNONS

Johanna heter egentligen något annat.

GHB är i form av en färglös vätska. Det är starkt beroendeframkallande och klassat som narkotika sedan år 2000.

Missbrukarna börjar ofta i väldigt låg ålder. Det är väldigt svårt att se om någon är påverkad och drogen ger ingen baksmälla.

GHB ska göra användaren lycklig och avslappnad, men det kan snabbt vända och göra denne självmordsbenägen, aggressiv och labil.

ANNONS