Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer

Hon såg dem växa upp

De unga män som misstänks för inblandning i skjutningen på Vår krog & bar kommer från en liknande bakgrund, de växte upp utanför samhället. Saida Hussein Moge såg dem växa upp på sin bakgård. Hon såg hur gulliga, smarta killar hamnade fel trots att deras föräldrar kämpade för att ge dem en stabil uppväxt.

Saida beställer in en kaffe på restaurangen där skjutningen ägde rum för över ett år sedan. Men trots att hon får den i ett stort glas menar hon att den är alldeles för liten.

– Den här är inte stark nog. Jag brukar dricka dubbelt så mycket kaffe när jag är hemma. Man måste vara stark för att uppfostra barn i den här stadsdelen, säger Saida Hussein Moge.


Hemma i lägenheten i norra Biskopsgården förvarar hon kaffet i kylen för att smaken ska hålla sig. Medan vi dricker kaffe i södra Biskopsgården är hennes man hemma med barnen. Det menar hon är en avgörande skillnad jämfört med hur de unga männen som häktats för morden växte upp. 

– Flera av de här pojkarnas mammor är ensamstående. De tjänar under 20 000 och har kanske fem barn att ta hand om. Det gör dels att man inte har pengar nog att ge barnen allt de vill ha, men också att tiden inte räcker till, säger Saida Hussein Moge.

ANALYS: Prestigefall som kan ge hoppet tillbaka

Hon visar oss sitt Biskopsgården. Den stadsdel hon älskar och bott i under snart 20 år. Lika många år som de flesta av de åtalade för skjutningen levt. Saida träffade pojkarnas mammor på öppna förskolan. Sedan såg hon hur pojkarna blev klasskompisar i skolan och spelade fotboll på fritiden.

Därefter menar hon att någonting förändrades. När pojkarna kom upp i tonåren började skillnaderna utkristallisera sig. Helt plötsligt började det bli viktigt att gympabyxorna hade tre ränder och inte två.

– Trots att en mamma försöker sitt bästa så är det inte gott nog när vissa barn inte har råd att vara som de andra. När det då dyker upp äldre killar i fina bilar så händer något, menar Saida.

LÄS OCKSÅ: Fotbollsspelare misstänks ha skjutit för att döda lagkamrater

I hennes mening är det inte frågan om mammor som försummat sina barn. Tvärtom så har hon sett mammorna till de åtalade jaga efter sina söner när de väl uppmärksammats på att något inte stod rätt till. Men fokus för pojkarna var inte längre skolan. Istället blev jakten efter att få äga fina saker viktigare.

– Jag grät när jag fick höra om den första häktningen och jag kunde inte sova. Då sa min man att det var dags att flytta. Men jag sa att jag vägrar, jag älskar Biskopsgården. Jag ger inte upp. Så vi bor kvar, berättar Saida.

Men hon berättar även att hennes grannar är rädda. Föräldrar vill inte släppa ut sina barn och de som kan flyttar. Skjutningen på Vårväderstorget har färgat Biskopsgården svart. Men trots den uppmärksamhet dådet har fått menar hon att det skett få förbättringar.

Till de positiva effekterna räknar hon att man börjat bussa elever till Torslanda och att fritidsgården renoverats. Men på Sjumilaskolan går det fortfarande nästan dubbelt så många elever som skolan byggdes för.

– Där har vi det riktigt stora problemet som ingen tar tag i. Men det hänger ihop med att föräldrarna läst på SFI och sedan gått ut i arbete. Man behöver själv utbildning för att kräva detsamma för sina barns skull, menar Saida.

Ytterligare en försvårande omständighet är trångboddheten som gör det svårt för barnen att finna studiero. Dessutom menar hon att som låginkomsttagare med många barn väljer de allra flesta mammor att lägga pengarna de tjänar på sina barn. Men det innebär även att mammorna ofta begränsar sina liv till närområdet och på så vis blir barnen fast där.

– Barnen behöver komma ut i samhället i ett tidigare stadium än när gymnasiet tvingar ut dem så det inte känns obekvämt och skrämmande, resonerar Saida.

I slutändan menar Saida att det är en politisk fråga, själv är hon fritidspolitiker och företräder Socialdemokraterna. Men hon är kritisk mot hur politiken bedrivs i kommunfullmäktige.

– Både jag, mina partikamrater och oppositionen lägger alldeles för mycket energi på att debattera mot varandra istället för att hitta gemensamma lösningar. Biskopsgården ses inte som en del av Göteborg och ingen vill ta emot de övertaliga barnen från Sjumilaskolan, menar Saida.

LÄS OCKSÅ: Polischefens tack till boende i Biskopsgården

Men hon hävdar bestämt att de gulliga killarna som hon såg växa upp hade kunnat fortsätta vara bra killar. Den framtid som väntar efter potentiella fängelsestraff ger hon däremot inte mycket för.

– Få personer blir bättre män­niskor av att sitta i fängelse. Deras rykte är redan förstört. Men förhoppningsvis kanske någon av dem hittar tillbaka till att vara en sådan där fin kille som hälsade på alla och var omtyckt, säger Saida och tittar på de unga killarna som spelar fotboll på samma plan som de nu häktade killarna gjorde.

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.