Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer

Ingen prenumeration
  • Mitt GP
  • Korsord
  • Erbjudanden
  • Logga ut
- Vi skulle behöva vara dubbelt så många, säger Therese som sedan tre år är samordnare för vittnesstödjarna.

Hon får vittnen att fatta mod

Therese Hevosaho träffar dagligen personer som upplevt hemska saker. ”Jag har fått höra mycket elände. Tungt ibland. Men jag tänker på alla de modiga människor som kommer till rätten och berättar vad de sett eller varit med om.”

I varje domstol finns en brottsofferjour, personer som inför en rättegång hjälper, informerar och stöttar brottsutsatta. Eller som är där för att vittna. Vid Göteborgs tingsrätt finns 17 vittnesstödjare.

– Vi skulle behöva vara dubbelt så många, säger Therese som sedan tre år är samordnare för stödjarna.

Ingen ska vara rädd för att vittna. Och i dag är det en speciell dag. Den 22 februari varje år uppmärksammas internationella brottsofferdagen.

– Utan vittnen rasar rättssamhället. Men många tänker ett varv till, på att det kunde lika gärna kunde varit de själva som blivit ett offer.

För de allra flesta vittnen innebär det en helt ny miljö att komma till en domstol. I Göteborgs tingsrätt måste alla passera en säkerhetskontroll, som på en flygplats. Vittnen kan känna osäkerhet om vad som väntar.

– Men många vet inte vad de ska vara rädda för. Någon som sett Agda, 89, ta en chokladkaka i matbutiken kan bygga upp en rädsla om att Agda kan ha barnbarn som är medlem i ett kusligt gäng, och som hämnas en mörk natt, säger Therese.

Brottsofferjouren erbjuder alla ett studiebesök och att träffa stödjarna. De kan få se hur det ser ut i en rättssal.

– Om någon vill så går vi in som åhörare en stund under en förhandling, säger Therese.

Hon varnar för att advokaterna kan gå hårt fram mot vittnen.

– Jag säger då att ”ingen kan ta ifrån dig vad du sett eller hört. Stå på dig. Och det är stor skillnad på att minnas fel och att ljuga.”

Ibland finns det anledning känna nervositet. Bara att ha sett en grov misshandel kan i sig vara traumatiserande.

– Vittnen kan ha drabbats av mardrömmar och sjukskrivit sig. Att då vittna om samma sak i en domstol är inte alltid en självklarhet – vid ett första övervägande, säger Therese.

Rättegången kan helt förändra bilden av en tuff gärningsman.

– Jag kan få höra ”den där killen såg blek och tafatt ut, inte alls lika tuff som när han attackerade tjejen utanför krogen.”

Therese säger att skuld och skam blir ett brottsoffers följeslagare. Exempelvis för någon som rånats på väg till bilen.

– Den personen kan skuldbelägga sig med att han eller hon arbetade onödigt sent och inte borde gått ner i garaget vid den tiden på dygnet. Han eller hon kan fundera på om polisen kommer att skratta åt saken . Därför kanske händelsen inte anmäls.

Ibland kan kontakten med brottsofferjouren tas av föräldrarna, exempelvis för unga killar som blivit rånade.

– Föräldrarna kan ringa och säga att sonen apatiskt sitter kvar hemma. Pojken går inte till skolan och vägrar prata om det han utsatts för. Vi kan erbjuda samtal med en terapeut.

De som vill bli stödjare måste lämna ett utdrag från belastningsregistret.

– Vi frågar vad de tycker om mänskliga rättigheter, om sexualitet och främlingskap. Det är inte okej om någon exempelvis inte vill ta sig an fall med sexuellt våld i en gayrelation.

– Det märks snabbt om någon försöker mörka sådant.

Utbildningen är på 30 timmar och åtta timmars praktik med erfaren stödjare.

– Flyktingkrisen har väckt känslor, många vill engagera sig i samhället. Jag märker det från dem som ringt.

Största gruppen stödjare är pensionärer med bred livserfarenhet.

– Stödjarna behöver inte ha jobbat inom människovårdande yrken. Det handlar om de personliga egenskaperna. Många som kommer till oss är trygga i att möta någon som inte är anställd av domstolen eller någon myndighet.

Det, säger hon, skapar förtroende.

– I ungdomsmål blir de äldre som en extra mor- eller farförälder. Studenter blir som kamratstödjare. De olika åldersgrupperna möter varandra fint.

Alla vittnesstödjare har tystnadsplikt.

Hur är det att inte kunna prata av sig när du kommer hem?

– Skönt … men jag kan få hjälp av handledare. Och stödjarna kan prata av sig hos mig. Mitt kontor är en frizon för dem.

Ända sedan Therese gick i gymnasiet har hon stöttat andra, inom tjejjouren och sedan anhöriga till sexuellt utnyttjade.

– Jag kände att jag kommit rätt. Det var tabubelagt att tala om sexuella övergrepp men har blivit bättre.

Nu pluggar hon på deltid för att bli samtalsterapeut.

– Jag tror jag är en bra lyssnare och vill vara den man slussas till, inte den som slussar vidare.

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.