Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Hon brinner för roller derby

När Linn Allwood ska in i fikarummet på jobbet slinker hon in med axeln före. Hon vänder sig mot väggen med ryggen ut mot rummet, som om hon skyddade sig mot en motspelare, ute efter att tackla henne i bröstet. Hon har blivit roller derbyspelare även utanför banan.

– Att ta sig av en fullsatt buss har blivit lättare. Det är så många aspekter av ens privatliv som påverkas av roller derby.

Utanför banan är hon Linn Allwood, forskningsassistent vid psykologiska institutionen på Göteborgs universitet. På banan är hon sedan två år tillbaka All-In, blocker i Gothenburg Roller derby.

Det är råkallt i inomhushallen nära Vårväderstorget i Biskopsgården. Ett susande och ett klapprande hörs från 17 par rullskridskor som drar fram över golvet. Efter nästan tre timmars träning kommer vattenpauserna tätare.

Linn plockar upp en sliten ciderflaska i plast med en påtejpad frustande enhörning - loggan för en webbshop för roller derby-prylar, och sveper den, vilket resulterar i en kallsup. Det går undan, precis som på banan.

Där har hon precis hunnit uppmana en annan tjej att tackla henne, vilket resulterade i att Linn stod kvar och den andra tjejen föll. Sedan tacklas den andra tjejen in i sargen och Linn svänger vant runt på skridskorna.

Bakom det svarta tandskyddet anas ett leende. Gick det bra? Full fart. 100 procent fokus. All in. All-In.

De så kallade derbynamnen ingår i den kultur som omger sporten.

– Mitt derbynamn är väldigt talande för min personlighet. Jag går gärna upp i saker helhjärtat.

Linn går in i saker hon tar sig an med 100 procent, är orädd och kör bara på. Det gäller inte bara på banan eller på jobbet, utan kan handla om att ge sig ut och backpacka i Östafrika eller Sydamerika, likväl som att stå i köket hemma vid Wieselgrensplatsen och baka.

–Jag tycker inte om att laga mat, men gillar att baka. Men jag följer aldrig recept, jag gillar inte att följa regler utan vill improvisera och prova mig fram själv. Som sagt, alltid utan regler, men med ett tydligt mål.

Roller derby är en fullkontaktssport där utövarna kör rullskridskor på en oval inomhusbana och tar poäng genom att köra förbi medlemmar i motståndarlaget. I Sverige har sporten bara funnits i sex år, men i USA där sporten uppstod har man spelat i nästan 100 år. I början låg fokus ofta på sportens showelement och den kultur som omgav sporten med kläder, krigsmålningar och artistnamn.

Linn är uppvuxen i Kålltorp, men för drygt två år sedan bodde hon i Malmö där hon pluggade litteraturvetenskap i Lund, vilket senare ledde fram till en fil.kand i just litteraturvetenskap, med psykologi som sidoämne.

Det var under den tiden hon kom i kontakt med roller derby. Väl tillbaka i Göteborg sökte hon upp en klubb och blev medlem. När hon började hade hon ingen aning om vad hon gav sig in på.

– Jag hade bara yogat innan och jag minns moment som det var fysiskt omöjligt att genomföra för två år sedan. Jag hade till exempel inte muskler i benen för att dra ihop fötterna när jag skulle göra en plog. De gled isär tills jag föll på rumpan.

Nu är plogstoppet hennes bästa stopp.

Ute på banan åker spelarna i en rad, medan de turas om att köra slalom mellan varandra. Inside! Outside! hörs precis innan någon kryssar sig fram mellan spräckliga tights, jeansshorts, hot pants och neonrosa knäskydd. Här kör alla sin egen stil och det finns inget som säger hur man måste vara.

– Man vet oftast inte folks bakgrund, ålder, yrke och så vidare, för det spelar ingen roll och det är en stor blandning av spelare.

Linn tycker det är skönt att inte behöva inordna sig i någon särskild roll.

– Det är hårt och tufft och befriande att inte behöva vara så gullig.

Det är svettigt på planen, och det är inte ovanligt att ta en öl efter matchen utan att duscha.

– Så står man där sedan i matchtröjan och känner sig fräck med håret i hjälmfrisyr…

Linn menar också att sporten har gjort henne öppnare och mer avslappnad som person. Idrotten och den generösa och inkluderande kultur som omger den har gjort henne annorlunda även i livet utanför derbyn.

I Göteborg har föreningen 55-60 medlemmar och folk strömmar till nyintagen. Föreningen har växt snabbt i och med att man blivit medlem i Skridskoförbundet och det har lett till att föreningen fått tillgång till lokal via Göteborgs kommun.

Även publiken har hittat till matchlokalen på Lindholmen. Vid den första hemmamatchen, så kallad bout, kom nästan 1 000 personer för att titta. Då är det inte läge att bua ut motståndarlaget – varken mellan publik och spelare finns utrymme för någon större rivalitet.

Man tävlar på banan men när det är timeout småpratar man vid linjen, sedan kör man igen när pipan ljuder.

– Det är en så liten sport så man är så glad att träffa de andra, att höra om derby i deras stad. Det är ett nätverk som inte håller för mycket rivalitet.

Dessutom bor spelarna ofta hos spelare i motståndarlaget vid bortamatcher.

– Det skulle väl vara om man lade arsenik i frukostkaffet då, skrattar Linn.

I vår planeras hemmabout och Linn arbetar med att styra upp ett nordiskt samarbete mellan roller derby och Amnesty. Att vara medlem i styrelsen, en del av pr-gruppen, spelare och ibland tränare är inget som verkar bli för mycket för Linn.

– Jag är förälskad i allt som har med den här sporten att göra, säger hon leende.

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.