”För att hon med initierad och inspirerande journalistik lotsar oss genom såväl svensk utrikespolitik som amerikansk inrikespolitik.” Så lyder Publicistklubbens motivering.
– Jag känner mig oerhört glad och hedrad över att få det här priset. Det är helt enkelt fantastiskt, säger Britt-Marie Mattsson.
Du har i många år bevakat amerikanska valrörelser. Hur har det arbetet förändrats över tid?
– Det har blivit svårare, därför att tillgången till kandidaterna har blivit mindre och mindre. Det är också en utmaning att hålla sig någorlunda neutral och inte bli en del av hela cirkusen.
Hur kunde det se ut förr?
– Man kunde prata direkt med kandidaterna, man satt med dem och hängde med dem på samma grejer. Det gällde även presidentkandidater, som Ronald Reagan som jag hängde på 1980 och kunde åka i samma plan som. Så är det inte alls längre, nu är det avspärrningar och särskilda plan för journalister i den mån de ens är inbjudna.
Har du några särskilda minnen?
– Det jag tänker mest på är hur fel man kan ha. Som till exempel 1976 när Reagan dömdes ut som totalt omöjlig, men kom tillbaka 1980 och satt som president i åtta år. Eller George W Bush som jag mötte när han var kampanjchef åt sin far. Det är en svindlande tanke att man då skulle ha kunnat ana att den slarvern skulle bli president. Hade jag vetat det hade jag nog skickat julkort för att hålla kontakten.
– Det är samma sak med Donald Trump, som jag såg i politiska sammanhang första gången 1988. Att då föreställa sig att han skulle bli republikanernas presidentkandidat med möjlighet att vinna valet – den tanken svindlar fortfarande.
Vad kan GP:s läsare förvänta sig att se av dig framöver?
– Jag ska bevaka valet på plats i USA i höst. Idén är att GP:s läsare ska få en bevakning som gör att man förstår det amerikanska systemet. Det kan verka förvirrande, men om man tar det pedagogiskt så är det faktiskt ganska enkelt.
Hur ska du fira priset?
– Prisutdelningen är ju på måndag. Då blir det definitivt lite champagne, det kan jag garantera. Det vore väl synd att missa det tillfället, eller hur?
